Idag när jag kom hem när jag satt och betalade räkningar posade Edward så att jag fick till denna fina bild, haha. Han är så mycket tok för sig! 

Ikväll har jag myst hos mami.. Nu ska jag snart åka hemåt igen. Jag kan ju inte direkt påstå att jag saknar sjukhuset, men nog skulle det inte skadat att ta med morfinpumpen hem och haft så bra smärtlindring hela tiden! 

Musch och Matti hämtade mig och vi började min frisläppning med en glass på Sibylla. Den här gången blev Edward överlycklig av att se mig! 💗 Nu ska jag ta en lång dusch och fräscha upp mig, ta på mig rena kläder och piffa till mig lite. Det ska bli så himla skönt att bli "mig" igen. 

Första morgonen som 25 år. Idag känns det ok. Jag har bara sovit mellan 01-02 och sedan 05-07. Jag har haft ganska ont inatt men nu börjar jag sakta men säkert komma in i krigarinsrällningen igen så jag känner att jag tål mer och mer smärta.. Läkarna är tydliga med att säga att jag inte kommer bli av med smärtorna. Det gäller att lära sig leva med det. Jag äter tydligen lika mycket mediciner som en cancerpatient sa en av läkarna. Det är ju sjukt.. Nu går jag in i det tillstånd som jag varit i i 3 år. In i min bubbla, mitt skal. Det behövs verkligen för att fortsätta klara av detta. Så känslorna stängs av och målsättningen att hålla ut är satt tills nästa läkarbesök. En dag i taget och små steg är gången. 

Vid lunchtid blev jag äntligen av med morfinpumpen.. Eller äntligen och äntligen. Klart att det var blandade känslor. Jag vill egentligen ta med mig den hem och vara så bra smärtlindrad för alltid, som jag varit med denna. Samtidigt var det superskönt att bli av med slang efter slang för jag längtar verkligen hem till mitt nu. Mot kvällen tog de även bort katetern och droppet. Jag har haft en intravenös medicin i några timmar ikväll så då åkte Harry (droppställningen) fram ett tag igen. Men nu är jag utan den igen. Endast själva infarten och armbandet är det som påminner mig om att jag fortfarande är inlagd. Snart snart får jag nog komma hem igen! 

Idag har jag haft besök av mormor, Sandra, pappa och Maria, Mamma, Tobbe, Fia, brors, musch och Matti, Johanna, Anna-Carolina och Brad. Jag hoppas inte drogade hjärnan inte glömde någon. 

Av mormor fick jag en otroligt fin present. Jag sa för ett tag sedan till mormor att jag ville vet mer om hennes liv. Och igår fick jag en bok/häfte med berättelser om hennes liv och uppväxt. Så otroligt roligt att ha kvar! Tack bästa mormor 💗.

Här är den otroligt fina present som kommer från Josefin i LA. Jag blev superglad hjärtat! 

Såhär låg jag mycket av tiden idag. Paddan och serier kan fördriva mycket tid.. Min har dock börjat krångla så jag fick låna av en vän. Då måste man väl köpa ny padda snart.. Drygt! 

Fina Fia och Tobbe.

Här hade mamma med sig middag och dukade upp så fint så att det skulle bli eh födelsedagsmiddag ändå.. Brors fick vara med han också! Tack mami. Jag älskar dig. 

Senare kom resten av gänget och de var här till 22. Personalen sa att det var ok trots att besökstiden slutar 19. Det slutade dock med att en patient kom och gnällde ganska otrevligt om att vi var för högljudda! Då vill jag tillägga att denna dam har fått låna min ipad flera timmar, jag och mamma bjöd henne på fika när vi hade födelsedagsfika och jag har hjälpt henne till toan idag för att hon var så darrig och inte kunde gå.. Jag har så svårt att se att man liksom har mage att gnälla när jag varit så snäll mot henne hela dagen och när hon visste att jag fyllde 25 år. Men där tänkte vi väl olika helt enkelt.. Men vi hade supermysigt och trevligt tills partypoopern kom. 

Är någon intresserad av ett sådant armband så har jag massor hemma som jag och Musch har gjort. Säg till så får ni ett! 

Vad gjorde man för 10 år sedan när man var inlagd? Det finns en tv som de fyra inlagda ska dela på i varje rum. Läsa bok kunde man ju göra.. Men ändå. Jag älskar paddan och telefonen nu när jag ligger inne. Jag kan kolla på serier och film när jag vill och så har jag koll på omvärlden tack vare telefonen. På så vis är utvecklingen total! Sen kanske jag håller med de äldre om att det håller på spårar ur eftersom alla har en telefon upptryckt i ansiktet på stan, på bussen, hemma vid middagsbordet och överallt. Det är väl jag också en motståndare till! Men nu när jag är inlagd måste jag väl på dispans, haha! 

Min padda har strulat lite så jag tror bestämt att det börjar bli dags för en ny.. Tack och lov fick jag låna en väns padda så att jag skulle klara mig. Men nu funkar min igen... ett tag iaf! 

Hoppas ni får en underbar mitt-i-veckan-dag! 

God natt mina skatter! Sweet dreams! 💗

Han åker på fredag till Nybro för att dra igång sin karriär med första säsongen i det nya laget. Han vet ju hur hockeykär jag är och hur jobbigt jag tycker att det är att han ska flytta.. Och så kommer denna present!

Ett linne som jag ska ha på mig på gamedays när jag sitter och tittar på matcherna på nätet, med texten "Play the game".. 

Massa klubbor ser det ut som innan man får hans förklaring. "Det är en klubba till varenda match. Du brukar ju äta såna här klubbor i pausen på Gavlerinken".. "Guldpengarna är för att du är världens bästa".. "Och nagellacket är din favoritfärg, och det ska också vara på när det är match. Dessutom matchar det linnet också".

Som jag älskar dig världens bästa lillebror. Du och jag har något alldeles speciellt 💗. Tack för att du finns!!! Och tack för besöket. Det var mitt sista för dagen.. 

Jag fick ett jättefint vårdkit med schampo, balsam, lotion, rakhyvlar, fotkräm, noppare och sånt. Och så fick jag ett nytt linne (som jag önskat mig för att kunna byta om, haha) och ett par fina "kontorsbyxor".

Jag fick hjälp att tvätta håret av Dolly och sen fick jag duscha framsidan av kroppen (ryggen får absolut inte bli blöt) och så rök allt hår på kroppen. Jag kände mig som en extremfeminist med allt hår under armarna och på benen så det var otroligt skönt att bli av med.. 

Sen hade gohjärtana tagit med sig hårfön, hårolja och plattång. Sköterskorna bäddade om i min säng undertiden jag duschade och sen stylade Lovisa mitt hår så att jag blev lite fin igen. Nu är jag som en helt ny människa och det känns underbart!! Tack fina ni för allt! 

Nu har de åkt hem och jag ligger och myser i min säng. Jag fick sällskap på rummet inatt men snart ska hon hem. Det blev en kortvisit för henne. Skönt att få hela rummet för mig själv igen! 

Såklart blir man tacksam för den här veckan när jag fått vila från smärtan och varit näst intill smärtfri. Men samtidigt blir man så påmind om hur livet borde vara och det gör mig så otroligt ledsen. Jag känner sån himla sorg över mitt liv. Jag erkänner det inte särskilt ofta men jag är så djupt ledsen för att livet blev  såhär. 

Det kommer bli bra på något sätt. Frågan är bara hur.. 

Jag träffade nyss en läkare som inte borde vara läkare. Tack och lov har jag lite mer energi nu så att jag orkar kriga och säga emot. Samtidigt som allt liksom kommer ikapp och det gör att jag skulle kunna sova i ett år i sträck. Innan denna lilla smärtpaus bara nickar man för man orkar inte ta en fight om allting. Det borde inte behöva vara så någonsin. Läkare borde förstå att vi inte är här för att vi tycker att det är roligt, utan för att vi verkligen behöver hjälp. De borde aldrig någonsin misstänka att vi hittar på, överdriver eller vill åt mediciner. "Nu har du ju fått vilat en vecka. Du har så mycket mediciner hemma så det borde räcka." Hennes plan var att jag skulle åka hem nu, fortsätta ta mina mediciner jag redan har och acceptera smärtan. Bra där doktorn! Tack för all hjälp och för ditt fantastiska bemötande.. 

Så idag är jag i fas: besviken, trött, irriterad på dåligt bemötande från vissa inom sjukvården och allmänt nere. 

Oj vad läsarantalet har ökat! Välkommen hit allihopa.. Och tack för att ni är nyfikna och/eller bryr er. 💗

Jag har varit uppe och gått ganska mycket för att hålla igång kroppen men tydligen får man lågt blodtryck av ryggmärgspumpen så det var väl därför lilla luftarrundan var ganska tuff.. 
Edward har varit hos lite alla möjliga människor (tack för att ni ställer upp!!!!) och idag har han varit hos pappa. Jag har fått lite bilder under dagen när de först var och plockade svamp och sedan fick jag en bild när han och Nelli tog en powernap.. Gu vad jag saknar denna fyrbenta lilla älskling! Han är verkligen mitt "allt"!

Inatt har jag inte sovit så bra.. Dels för att jag hade lite ont men också för att det kom massa hjärnspöken och tankar när jag skulle sova. Jag vill bara dra bort alla slangar, bli utskriven som friskförklarad, spola ner alla mina mediciner i toaletten, åka till jobbet, vara ute på långpromenader med Edward och leva livet som det borde levas. Jag blev så himla avis när jag pratade med pappa i telefonen och han berättade att han och Edward skulle ut i skogen och plocka svamp. Så himla mysigt, och här ligger jag...

Snart är det läkarrond. Efter det vet jag väl mer om hur planerna ser ut för min framtid.. 

Idag kl 15-22 har mina favorit-sköterskor jobbat.. Gulligare människor får man leta efter. Dom är så himla fina så jag blir alldeles lycklig när de kommer in och berättar att det är deras pass..

"Ragatorna" är här idag. De försöker vara trevliga ibland och det är väl bra att de anstränger sig lite, men de är långt ifrån passande till detta serviceyrke. Den ena, lite äldre, fräste ifrån två gånger igår och då blev jag förbannad tillbaka. Den andra, yngre kvinnan, går mest och smånöter hela tiden och är allmänt negg och bökig och det är nästan som att hon vill göra allt så struligt och dåligt som möjligt för min skull.. De tror nog inte på mig och jag tror att de hör till de människorna som tror att endometrios endast är ett påhitt. Det är den enda anledningen jag kan komma på till deras beteende. 

Jag har varit och gosat med Edward här nere vid ingången en snabbis.. Gu vad man kan sakna en liten vovve på bara några dagar!! Sen har jag lärt mig att tömma kateterpåsen (äckligt), jag har myst med mina trevliga sällskap, jag och Sandra pysslade ihop en varsin nyckelring, jag har kikat Blacklist och så har jag bråkat lite med kärringen från igår. Men nu har de snälla kommit hit igen! Skönt! 

Här är resultatet av Fias ena pyssel.. Du får jättegärna ta tillbaka den nu om du vill ;) haha! 

Det blir nog till att somna tidigt ikväll.. Jag är så himla trött! Hoppas ni haft/har en härlig lördag! Sweet dreams! 

Jag har ätit smultron och grädde idag som jag fick medskickat från Thomas. Så himla gott var det! 

Ha en fin helg allesammans! Kram 

Jag blir kvar tills tidigast måndag.. Nu mår jag nästan bra och det känns skönt att få stanna hela helgen med smärtlindring. 

Jag ringde på larmet vi har för att min apparat började tjuta för tredje gången på en timme. Jag förstår såklart att det är jobbigt för dom att komma hit hela tiden, men samtidigt är det ju deras jobb och det är ju inte mitt fel att apparaten larmar. 

"Åh så bökigt med den här maskinen" 

- Ja den är lite jobbig när den låter hela tiden..

"Ja jag vet inte vad det är för fel så vi får pausa den för nu har jag inte tid att fixa det här för nu är det överlämning"

- Så den ska stå och tjuta så här i en halvtimme? Kvinnan bredvid mig vill sova nämligen. 

"Det kan kanske vara någon sladd som ligger i kläm."

Hon börjar kika på sladdarna..

"Vad har du nu ställt till med? Sladdarna är ju trädda åt fel håll!"

- Jaha oj då. Ja det var ju du som hjälpte mig med sladdarna, men vi får trä om dom då.

"Jag vet inte hur du betett dig för att det skulle bli trassel.." fortsatte hon muttra. 

Det var inte ens trassel, det var bara felträtt genom min sjukhuströja. Hon började klä av mig och trä igenom sladdarna åt rätt håll den här gången. 

- Ja det är ju lite sladdar att hålla iordning på, sa jag och försökte lätta upp stämningen lite. 

"Det är ju bara två sladdar, det finns folk som har många fler sladdar och håller ordning på dem ändå!"

- Jaha, jag ber om ursäkt om jag är till besvär.

"In här med sladden nu då, rätt den här gången! Nu måste jag gå och lämna över" 

Så gick hon utan ett hejdå trots att hon dessutom slutar nu för dagen. 

Alltså hur kan man ens vara så otrevlig mot en ung tjej som ligger på sjukhus med grymma smärtor. Jag är ju liksom inte här för att jag tycker att det är roligt..? Men hur kan man vilja få en patient att känna sig till besvär när vi är här för att vi är sjuka och behöver deras vård.

Jag är inte känslig i vanliga fall men en sån där liten skitsak kan få mig att vilja gå hem och bara lämna. Men jag borde inte ens haka upp mig på den där surkärringen utan istället vara glad för att jag har fått fantastiskt bemötande av alla andra! 

Nuläget: Jag har fått en slang in till ryggmärgen och genom den får jag nu morfinet istället för genom den vanliga vid handleden, för att detta ska ge ökad effekt när det blir utsänt på mer rätt ställe i kroppen.. Första timmarna var jag näst intill smärtfri. Och det kan jag säga att var första gången på flera år!! Men sedan började det smyga sig tillbaka. Jag har iaf mycket mindre ont än när jag är hemma så jag är såå glad att jag är på plats här på sjukhuset och får experthjälp. Jag var nere på Uva i 5 timmar idag när de satte in själva slangen in i ryggmärgen. Nu har jag kateter också för första gången i vaket tillstånd. Det behövs tydligen eftersom hela mittenpartiet av kroppen blir lite halvt bortdomnat.. Och så har jag vanligt dropp såklart. Nu är jag tillbaka på rummet sedan några timmar tillbaka. Jag har fått middag, kvällsfika, besök av Musch och Matti samt Lovisa och Sofia. Så mysigt! 

Av de två sista besökarna fick jag en lite annorlunda sjukpresent.. Det blir jag och Kalle Anka ikväll, haha! Tack gullisar.

Alltså jag finner inte ord. Älskar dig så otroligt mycket mitt hjärta. Fick detta när jag fick besök av Musch och Matti ikväll.

Vi får se vad som händer idag. Hoppas alla ni mår bra iaf! 

Förresten fick jag än en gång kommentaren: "Men du ser ju helt opåverkad ut? Hur kan du ha 6 av 10 på smärtskalan och vara opåverkad?" av narkosläkaren som kom och pratade med mig när jag blivit inlagd igår kväll. Det är nog den kommentaren som jag är mest less på att höra, alla kategorier. "Men du ser ju ut att må bra? Man kan aldrig tro att du är sjuk när man ser dig/träffar dig." Jag önskar ibland att jag var en mycket känsligare person som hade känslorna på utsidan istället för insidan. Det skulle vara så lätt att slippa bli misstrodd bara för att man ska vara "duktig flicka". Detta duktig-flicka-syndrom är ingenting jag tänker på längre, att jag ska vara duktig alltså, utan det är bara så jag är. Jag vill inte gråta och visa mig svag, vill inte bli otrevlig bara för att jag har extremt ont utan försöker istället pressa fram ett leende till läkaren när vi hälsar, pinar mig igenom undersökningen för jag vet att den måste göras, istället för att ställa till en scen om att det aldrig kommer gå för det gör alldeles för ont. Jag försöker leva livet, följa med på saker och ting, ta mina promenader och hänga med fast jag helst bara skulle vilja bli nedsövd tills ett botemedel har forskats fram. Samtidigt så är jag väldigt tacksam över att jag kan slå av och låtsats som att allt är bra fast det inte är det. Att jag kan stänga inne allting och vara helt vanlig utanpå. Denna lilla knapp har räddat många situationer för mig. Jag har bara så svårt att tro att jag är den enda som inte grinar och visar hur dåligt jag mår när jag mår som värst..? Hur kan inte ens läkarna förstå att alla inte är "grinartjejer/dramaqueens/känslomänniskor"? Säga vad man vill om läkarnas reaktioner, men nog har man varit fräschare allt! 

Vi är fyra syskon totalt, världens bästa lilla klan. Vi är helsyskon allihopa. Sen har vi fått några nya familjemedlemmar när mamma och pappa träffade nya, med de ser jag liksom inte som syskon utan istället precis som jag skrev; nya "ingifta" familjemedlemmar (förutom möjligtvis lill-Simon då som var så liten när han blev en i familjen).

Jag är äldst och är född -90. Mig vet ni tillräckligt om så jag behöver nog ingen vidare presentation. 

Nästa i ordningen är Josefin, född -91. Hon och jag har varit som helan och halvan sedan hon föddes ett år efter mig och det är många som trott att vi varit tvillingar eftersom vi är födda så tätt inpå varandra. Hon är helt klart min andra hälft och hon vet precis allt om mig, no secrets. Hon kallas ibland för Joppla men när hon var yngre kallades hon för Otto (Otto-Karl-Otto i extrema fall, haha...) så det brukar vi plocka upp ibland och använda när vi vill dryga på henne, haha. Hon har bott i USA i två år och utbildar sig till skådespelare. Hon gick tidigare på balettakademien men var tyvärr tvungen att avsluta sin balettkarriär pga en skada i höften. Otroligt tråkigt då dans alltid har varit hennes liv, men ingenting kan stoppa denna målmedvetna människa så hon bytte inriktning till skådespeleri och kämpar stenhårt för detta istället. Är det någon som kommer nå sina drömmar så är det hon! If you can dream it, you can do it! 

Nästa är ännu en syster, Amanda. Hon är född -93 och det är hon som är den omtalade Musch. Historien till smeknamnet är väl inte så underhållande egentligen. Vi var ute och åkte bil för massa år sedan och helt plötsligt glimmade en liten musch fram på överläppen. "Men du har ju Musch!!" utbrast jag. Sen kallade jag henne för det resten av dagen och hon blev lika irri varje gång jag sa det.. Och sen fortsatte jag (och alla andra) liksom med att kalla henne för Musch. Hon är Musch nu. Denna händelse är väl för 6-7 år sedan och jag har nog inte kallat henne Amanda sedan dess, haha. Hon har ju alltid varit lillasystern och liksom alltid lite för liten för mig och Josefin när vi var yngre. Men nu när vi är vuxna är det denna underbara Musch jag spenderar min tid med mest. Hon är den mest genomgoa, omtänksamma, finaste och bästa människan som finns. Henne vet ni nog ganska mycket om eftersom hon syns här på bloggen ganska mycket. Hon jobbar i receptionen på ett av hotellen här i Gävle och jobbar även med MK. Så är någon intresserad av världens bästa hudvård och smink så kontakta henne.

Och så har vi lillebroren. Johannes är yngst och är född -95. Han är den bästa killen på denna planet och vår allas lilla älskling. Att ha tre storesyrror som avgudar denna lillebror har nog givit honom en rad med fördelar här i livet och vi är fullt medvetna om att vi daltar med honom och alltid försöker göra det så bra som möjligt för vår lilla favorit hela tiden, haha. Allt han gör är liksom bra och gör han något som är mindre bra så är det liksom bra ändå. "Nobody's perfect except brors" är ett talessätt vi systrar ofta använder haha. Vi har otroligt höga krav på hans framtida flickvän för bara den bästa duger åt honom! Älskade, bästa lillebror. Han kallar vi alltid för brors och det smeknamnet känns väl ganska obvious tror jag? Engage är ännu ett smeknamn han har och det är väl mest hans vänner som kallar honom det.. Han spelar hockey och jag har nog inte missat en enda av hans hemmamatcher sedan flera år tillbaka. Jag är hans största hockyfan och är typ besatt av att titta på hans hockey.. Det är nog därför det känns lite extra jobbigt att han ska flytta till Småland om en vecka. 1. Hur ska jag klara mig utan honom? 2. Hur ska jag klara mig utan hans hockey? Han är otroligt kärleksfull mot oss systrar och behandlar oss som små prinsessor. 

Lillis får de heta ibland alla tre eftersom de alla är mina småsyskon, men oftast är det Musch som får det smeknamnet eftersom hon är kortast av oss. 

Vi är väl egentligen inte så lik varandra någon av oss men det vi oftast får höra är att jag och brors är lik varandra. När jag var brunett trodde till och med farmor att jag var Josefin så jag antar att vi är ganska lik varandra om man bortser från hårfärgen? Musch är inte lik någon av oss och vi misstänkte nästan ett tag ett det var sotarn som var hennes far. Men vi älskar henne ändå ;)..

Nu vet ni lite mer om mina älskade favoritmänniskor och du som ville veta lite mer om deras smeknamn har fått dem förklarade nu. 

Jag, Johannes, Amanda och Josefin.

Vid lunchtid hoppade jag och brors på bussen ut till sommarstugan. Vi hängde, fikade, grillade och åt en underbart god middag. Mot kvällen åkte vi ut med båten och fiskade. Vi hade en otroligt mysig och fin kväll jag, brors och morfar. Jag fick upp 3 gösar och brors fick inte upp en enda.. Jag får aldrig fisk i vanliga fall och tycker ofta att det är ganska tråkigt att fiska. Idag förstod jag varför och kunde lägga ihop dessa... Det är för att jag aldrig får fisk som jag tyckt att det är tråkigt att fiska, för idag när jag fick upp 3 stycken hade jag så himla kul och var alldeles lycklig. För er som inte känner mig kan jag tala om att jag är världens jobbigaste vinnare.. Om jag vinner något psykar jag sönder folk av lycka tills den som förlorat blir less på mig. Brors fick höra några gånger vilken otrolig talang jag har för det här med fiske och jag ville genast börja lära honom hur man fiskar för att få upp firrarna. Haha! 

Nu har jag och brors lagt oss i lillstugan och kikat ett avsnitt Blacklist. Nu ska vi försöka sova. Jag har feber, men det är ju bara som vanligt de dagar jag är igång mer än att bara ligga stilla. Living the dream! 

Fast idag kan inte mina äckelsjukdomar stoppa mig.. Jag har fiskat upp tre gösar, haft världens bästa dag med fina brors, myst massa med mormor och morfar och nu ligger jag här och funderar över allt jag har istället för allt jag inte har. Jag saknar mitt liv, men vad gör det för skillnad? Det gäller någonstans att acceptera situationen man är i och göra det bästa av det.

God natt! 

Idag har jag inte gjort så mycket. En prommis, tittat på Blacklist och varit ut på lite äventyr. En bra och lagom dag!

Idag blir Elliot hos mig till 17. Så mysigt! 

Om 3 timmar börjar kalaset. Välkomna! 

Jag var kvar på avdelningen i någon timme. Jag var så trött för jag hade sådana smärtor och för att klockan var så mycket. Och såklart träffade jag den största idioten NÅGONSIN. Jag har träffat många idiotläkare tidigare men den här tog priset alla dagar i veckan. 

Han gjorde så många tjänstefel och han var så otrevlig att jag tillslut inte ens kunde titta på honom när han pratade. Jag blev riktigt förbannad och allt slutade med att jag bad om att få idiotens namn uppskrivet på en lapp så att jag skulle kunna gå vidare med detta när jag mådde bättre. Sedan lämnade jag avdelningen. Jag är så förbannat less på den här skiten nu att the botten is nådd och den här läkaren ska minsann få veta vilken idiot han är. Fuck you! 

Det blev en hel del selfies på den här trippen.. Men men. Ni får stå ut! 

Sen när vi kom hem till stan igen gick vi till Hielmen. Det sög så vi gick till PUB. Det sög lite också så jag gick hem när det stängde istället för att gå vidare till Heartbreak. Men jag är nöjd ändå över dagens aktiviteter med tanke på att jag är sjuk och väldigt hängig..

Nu blir det ut i solen med en fin vän! 

Hoppas ni får en härlig helg! God natt allihopa! 

Vi kom till stugan för ett tag sedan. Vi åkte hit när Musch slutade jobba 22.30. 

Nu har vi ätit Gino och ska bädda ner oss i sängen.. Sweet dreams allihopa! 

Jag cyklade dit i regnet så självklart drog jag på mig regnjackan. Jag känner mig som Lotta på Bråkmakargatan i den, haha! 

Melina är så himla go. Så fort jag öppnade dörren ropade hon "taaaant-Evi" och så fick jag en dunderkram. Jag har bara träffat henne någon enstaka gång sedan jag och Andy gjorde slut så jag är glad att hon fortfarande kommer ihåg mig. Lillhjärtat! 💗

Jag fick med mig en fin bukett pioner också. Det är min andra favoritblomma efter liljor. Hur vackra är dom inte? 

Idag ska jag åka och hälsa på ett av mina favoritbarn och hennes lillasyster. Och mamman Martina såklart. Mysigt!! 

Idag vet jag inte riktigt vad det är med mig men jag har sovit massor. Jag har börjat titta på en ny serie också; Blacklist. Det passade mig bra med regn idag för jag (min kropp) behövde verkligen ligga och vila. 

I lördags var det lite släktträff. Det var trevligt.. Dock blev jag och brors bara kvar någon timme för sen skulle vi hem till stan! 

Hoppas ni alla haft en härlig helg och att ni får en bra start på veckan! 

Jag har bränt mig lite trots att jag bara var ute 2 h i onsdags och 2 h igår, och trots att jag hade smörjt in mig med sph 15. Visste ni att solskyddsfaktorns siffra endast betyder hur länge man är skyddad? Så sph 50 är inte starkare än 15, den håller bara skyddet längre! 

Jag var och färgade och klippte håret igår.. Nu är jag verkligen blondie! Det var ett tag sedan jag var såhär ljus men det känns lite roligt igen! 

Vilken underbar dag vi haft!!! Hoppas sommaren håller i sig..

Sen blev det en liten påhälsning på Fille på Bergrenska! Bergrenska är sjukt mysigt.. Varför är det inte fler folk där? Jag kommer ihåg på "min tid" när det var stället som gällde! Det var tider det..

Det är roligt när det blir sommar. Staden blommar upp igen, det är lyckliga människor överallt, det är full fart på stan i den här tiden fast det är onsdag (sommarkväll på stan på onsdagar hela juli visserligen men ändå).. Jag tycker att det är mysigt att lyssna på allt liv med skratt, skålande, trubadur och musik fram tills typ nu, kl 00. Då börjar fyllan slå till med full kraft och man hör mest par som skriker och bråkar på varandra, tjejer som tjafsar och grinar, glas som kraschas mot asfalten och massa spyljud. Trevligt! 

Med de orden säger jag god natt! 

Jag fick en otroligt fin vas av Andreas syster Martina förra veckan. Nu har jag invigt den.. Jag hittade bara hundkex och någon prästkrage men vad tusan, det blev väl fint ändå! 

Är det något som verkligen kan få mig att brinna av och verkligen bli på dåligt humör så är det sjukvården. Därför retar det upp mig ännu mer att jag måste ha med dem att göra så himla mycket! Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Svensk sjukvård är ett skämt. 

Det finns risk för att jag nämnt detta men då nämner jag det igen.. Pratade med akademiska i veckan också. De har stängt igen hela endocentret från mitten av juni till mitten på augusti. Hur sjukt är inte det då? Sinnes!

Imorse vid 5 ville Edward ut (han brukar hålla sig till 11 i vanliga fall men han har fått i sig något och är svindålig i magen..) och då var det klarblå himmel och hur härligt som helst! Nästa gång vi gick ut vid 7 så var det igenmulet igen.. Jag som trodde att juli skulle chocka och komma med den riktiga sommaren. Men det kanske kommer! 

Jag blev så rädd när jag igår skulle ta mig hem från söder och det gjorde så galet ont i magen så jag vågade mig inte ut på en prommis idag. Men imorgon återgår jag till rutinerna igen för idag har det gått bra och inga akutsmärtor! 

Det blev guld också för Sveriges U21-lag i fotboll. Kul! Alltså stämning när de alla sprang ut på planen när Portugals spelare missade sista straffen. Jag rös och önskade för en sekund att jag också skulle få vara med om något liknande i framtiden!