Idag lider jag med alla som är döva. Ett liv utan musik måste ju vara det absolut värsta tänkbara.. Eller blind. Tänk att aldrig få se alla man älskar, solen och världen igen? Världen är ju allt bra fantastisk att titta på alltså. Det finns ju så galet mycket man vill hinna se! Tänk alla supermänniskor som är förlamade också.. De måste ju ha ett psyke av stål alltså. Att aldrig kunna springa, röra sig och göra vad man vill igen. Fuck endo i all ära, men det hade kunnat vara så mycket värre.