Alltså som denna sjukdom knäcker mig.. Fasen vad jag hatar den! Jag låg i fosterställning i sängen hela dagen igår och jag har om möjligt ännu ondare idag. Jag pallar inte. Jag pallar verkligen inte ännu en djup dipp. Det känns som att sjukdomen äter upp mig inifrån och varje liten rörelse gör att det känns som att endon drar och spricker i hela magen.

Jag tänkte slösa bort ännu en dag med paddan och Homeland.

Jag vill ännu en gång påminna er som är friska om hur sjukt tacksam ni borde vara varje dag ni vaknar utan sjukdomar. Att vakna tidigt av alarmet en grå tisdagmorgon i oktober och ta sig iväg till det stressiga jobbet i kyla och mörker är en DRÖM. Jag hade kunnat döda för det livet idag.