Vi fortsatte på baktemat idag och gjorde saffransbullar.. Nu ska de snart in i ungen! Hoppas de blir goda (fina är det ingen ide att hoppas på för det har vi redan misslyckats med).. "Skär den utkavlade degen i strimlor och snurra sedan ihop dem till en fin bulle".. In my ass att det bara var att snurra ihop.. Jaja. Första gången. Och hemmagjort, det ska inte vara perfekt (eller det är inte alls min style att säga så egentligen, jag vill att allt jag gör ska vara top notch. Men jag kan försöka intala mig det, haha!)

När vi var små var det flätor som gällde när vi skulle baka.. Inget hår i närheten av degen. Det sitter fortfarande i I guess..

För övrigt har jag ganska mycket skräckupplevelser ifrån bakningen i min barndom inser jag.. Min bild av bakning är kaos, mjöl överallt, tre timmars städning efteråt, en deg stor som en häst och en kamp om vem som skulle få röra och hälla i vad (jag antar att det är den bilden jag har för att jag inte hade/har bakning som favoritsyssla direkt, Lill-Musch har nog motsatsen av min bild av bakningen som minne ifrån när vi var små). Trots detta minne ifrån bakningen har mamma berättat att jag kläckte den briljanta kommentaren "synd att det inte är långfredag idag, då hade vi kunnat baka längre!" när jag var liten och vi skulle dra igång ett bullbak..

När man bakar som vuxen är det dock oproblematiskt. Det är inte särskilt roligt ännu tyvärr, men det funkar. Jag städade upp på 5 min efter och bakningen blev klar på 1 h! Tänk att jag blev bak-PRO efter två bakningar! Inte illa.

UPDATE: De blev perfekta ändå! Haha! Välkommen på bullfika!