Ok så nu ska ni få höra.. Den ruttnaste historien jag någonsin kommer berätta på denna blogg.

Tänk er en kille och tjej. Tänk er att de träffades för 11 år sedan. Han var hennes första riktiga pojkvän och de föll pladask för varandra. De har gjort allt tillsammans, varje dag, sida vid sida, i 11 års tid. Firat 11 födelsedagar tillsammans, 11 nyårsaftons, 11 jular, 11 midsomrar... De har växt upp tillsammans och gått från ungdomar till vuxna människor under dessa 11 år. De har delat 11 hela år tillsammans. De har delat glädje och sorg, de har gjort allt. Tillsammans. I 11 år.

Tänk er nu att den här mannen i fråga går ner på knä för ca två år sedan med frågan om att få gifta sig, och dela resten av livet, med denna kvinna. Han hade planerat detta frieri med hotell, blommor, you name it. Han. Inte hon. Han. Självklart sa hon ja.

Tänk er nu en sommardag i juni. Bröllopet har planerats i 1,5 år och allt är perfekt. Alla de känner sitter där spända i kyrkan när bruden kommer in i kyrkan och brudgummen går henne till mötes och sedan tar med henne fram till altaret. De står där inför vänner och familj och säger ja till att kämpa tillsammans, i nöd och lust, i med och motgång och att leva tillsammans och älska varandra tills döden skiljer dem åt. Ja.

Tänk er nu att de åker på tre veckors smekmånad efter bröllopet. Allt är bra, de är ju nygifta. De är lyckliga och de har en fin smekmånad. Iaf är det det han ger sken av. Spelar han?

Tänk er nu att de kommer hem från smekmånaden. De kommer hem till livet som gifta där hus, familj, hundar, egna företag och verkligheten väntar. Det är nu det riktiga livet som lyckligt gifta börjar! 3 dagar efter att de kommit hem från smekmånaden som man och och hustru poppar mannen, han som friade lite högre upp i texten och som sa ja i kyrkan inför alla de känner endast en månad tidigare, att han inte vill mer. Han älskar henne inte, det är inte ett bra förhållande och han vill bara avsluta allt snabbt för att kunna gå vidare. Han flyttar ut, tar med sina grejer, hörs hej.

Den här sunkiga lilla människan, som inte ens har rätt att kalla sig man längre, är inte ens beredd att ge en förklaring, beredd att kämpa, försöka få tillbaka känslorna, ge sin fru tid att bearbeta, bete sig med respekt och göra det här a la människa. Nej han går ner på sandlådenivå, vägrar anstränga sig, är inte beredd att försöka laga förhållandet, inte beredd att ta ansvar eller göra ett skit. Han vill bara slänga bort 11 år, ett giftermål, en framtid tillsammans som man och hustru och framförallt förstöra en människas liv för gott. Eller förresten, han slänger inte bara bort det, han stampar, förpestar och pissar på allt innan han går också.. Han förstör allt som fanns och han skiter i hur hans fru mår över huvud taget. Han bara vänder ryggen utan att titta tillbaka, med enda förklaringen att han inte är kär längre och att han vill vara själv nu. Han bokstavligt talat tryckte upp skilsmässopappren i ansiktet på sin fru för att få henne att skriva på. Fly. Bort. Avsluta. Inte ta något som helst ansvar för något. Bara dra.

Nu går vi vidare till nutid. Det är såklart månader av sorg och svek för frun däremellan, men det har mannen ingen koll på för han drog ju. Den här mannen, som i somras dumpade sin fru efter en månads äktenskap, har nu startat en ny relation med en liten skitunge.. Skilsmässan har inte ens hunnit gått igenom. Bara månader efter sitt eget bröllop, månader efter smekmånad och bara månader efter att han lämnat sin fru.. Denna skitunge som på sin blogg skrivit att hon "visste första gången hon såg honom att det skulle vara de två" och att hon "äntligen hittat hem nu"..
Vi går tillbaka till ursprungsparet lite snabbt, de som gifte sig i somras. Det är nu det blir lite extra rörigt, men ack en så viktig detalj. Kvinnan (som gifte sig i somras) morbrors fru har nämligen en dotter. Och det är denna dotter som är skitungen. Samma skitunge som skrivit på sin blogg att hon hittat mannen i sitt liv. Hon har alltså hittat mannen i sitt liv på släktmiddagar osv, där hennes mammas man, och kvinnan som gifte sig i somras mamma är syskon. När hon hittade "mannen i sitt liv" hade han alltså sin fästmö med sig vid sin sida, som han friat till och som han skulle gifta sig med snart därpå. Hänger ni med? Det är alltså inte vilken som helst som mannen valt att gå vidare till utan det är sin (fd) frus morbrors "ingifta" barn.. Värt att tillägga är att de här familjerna har sina hus mitt emot varandra.. Så mannen som gifte sig med kvinnan och sen förstörde allting, har nu en relation med skitungen istället vars mammas man bor på andra sidan vägen där han tidigare bott. Hans fd svärmor är alltså syster med hans nya "svärfar".. Om man nu beter sig så här ruttet, hur har man mage att stanna i samma släkt? Hur har man ens mage att stanna i samma lilla by? Han ska nu alltså fortsättningsvis gå på släkmiddagar på andra sidan vägen istället, bara 20 m från hans tidigare bostad där han bodde med sin fru.. No biggie.

Tänk er nu kvinnans bästa vän. Tänk er att hon var made of honor på deras bröllop.. Tänk er att hon och det gifta paret varit med varandra jämt de senaste 11 åren. De har varit en liten supertrio och kallat sig för de tre musketörerna.. De har gjort allt tillsammans. Tänk er nu att hon höll ett tal på bröllopet. Hon tackade för allt denna man har gjort för henne och avslutar talet med att säga till brudgummen: "du har bevisat att du är den rätta prinsen för min prinsessa och jag ser fram emot att se er leva lyckliga i alla era dagar!"

Hur tusan kan man lura alla?? Sin egen fru? Hur kan man lura sin familj, sin frus familj, sina vänner? Precis alla? Och hur kan vi alla ha missat detta?

Hur kan en människa förändras på så här kort tid? Är det ens möjligt? Hur kan man gå från att vara en superfin man till att vara det största assholet genom tiderna. Vad tusan hände?

Jag har bara en sak att tillägga på detta. Jag har aldrig vart med om, träffat, hört talas om, eller ens insett att det existerat lika genomruttna människor som dig och jag tycker helt ärligt att det är läskigt hur en människa kan vara så psykopatisk att man först gifter sig, säger ja inför alla man känner i kyrkan, åker på 3 veckors honeymoon där det läggs upp romantiska bilder på sociala medier och där man firar kärleken med sin fru, för att sedan 3 dagar efter att man kommit hem göra den största rådumpningen genom tiderna. Patetiskt. Ruttet. Ovärdigt. Osmakligt. Vilket svin.

Rent hypotetiskt.. Om detta skulle hänt i verkligheten. Vad skulle vi då tycka om denna man? Just det. Han hade sjunkit så lågt att man inte ens kan kalla honom människa längre. Definitivt inte man. Riktiga män gör inte såhär. Inte en chans. Och då syftar jag inte på det här med att tappa känslorna, det kan hända vem som helst och det kan man inte styra över. Men man kan styra över hur man hanterar situationen därefter... Jag hoppas att du någon gång kommer vakna upp och inse vad du har gjort, hur många människor du har sårat, hur många du lurat, och jag hoppas att du någon gång förstår hur du betett dig mot de människor som varit dina närmsta i 11 års tid. För att inte tala om hur du betett dig mot din egen fru. Jag hoppas innerligt att karma finns i det här fallet. För isf kommer karma att äta upp dig i resten av ditt liv.