Jag sa dock det till Johan på vägen hem att det är helt sjukt egentligen hur man gör. Det där trädet är förmodligen hur gammalt som helst och har kämpat i så många år för att växa sig stort, och så kommer vi och tar ner det på 5 minuter för att vi vill ha lite extra sol. But that's life, livets gång. Samma sak med våra liv. Det blir alltid så märkbart när någon i ens "närhet" dör, hur snabbt livet kan ta slut (jag syftar nu på Josefins klasskompis som dog i en trafikolycka när vi var i LA och hälsade på, så närhet i form av att vi var där när det hände. Jag kände inte honom personligen!).
Världens finaste lilla hund är så himla lycklig hos svärisarna. Han älskar att strosa runt på tomten och greja och dona med sitt. Det är så skönt att han inte drar iväg och att man kan ha honom lös utan att ens behövs hålla koll på honom! Idag har han varit ute hela dagen medan vi har hållt på i torpet. Man liksom ser han ibland genom fönstret, ibland han är ute på upptäcksfärd i skogskanten bakom huset och ibland är han över till svärisarna en sväng. Men han håller sig alltid i närheten på den stora gården. Han är helt galen i svärisarnas vedhög! Största drömriket för honom med hur mycket pinnar som helst, haha!