Jag har känt mig lite nere idag. Människan är verkligen inte gjord för att gå hemma, vara sjuk och känna sig obehövd.. Jag är så less på att gå och vänta på att bli frisk. Och ska jag vara ärlig vet jag knappt vad jag väntar på längre eftersom jag har en kronisk sjukdom. Förmodligen hoppas jag på att forskarna ska komma på ett botemedel, någon gång i framtiden. Helst igår, men det är ju bara önsketänkande. Jag är så trött på att vara försökskanin, prova behandling efter behandling, se hur hela mitt yttre bara förstörs av all medicin.. Jag har acne och ärr efter acne i hela ansiktet, jag har tappat otroligt mycket hår, jag kan inte röra på mig så mycket som jag vill och detta leder ju till en kropp jag inte vill ha, jag svettas jämt vilket gör att jag känner mig ofräsch dygnet runt, jag kan inte ha vilka kläder jag vill eftersom det gör för ont i magen. Om behandlingen hade hjälpt hade jag kunnat ta allt detta bättre, men att fortfarande inte ha fått en behandling som fungerar och dessutom ha alla dessa biverkningar från medicinerna är så fruktansvärt frustrerande.. Det kommer bli bättre någon gång, jag vet det. Jag har bara tröttnat på att gå och hoppas utan någon som helst framgång.