Det är skönt att höra läkare säga att de inte ens förstår hur jag kan stå på benen utifrån min medicinlista.. Det får mig liksom att våga slappna av lite och jag slipper låtsats vara som alla andra, när jag är så långt ifrån detta egentligen. Det tar så mycket energi att låtsats må bra, men det ska jag inte lägga alls lika mycket energi på längre. Jag är ju liksom sjukskriven av en anledning.. "Bara en av dessa mediciner kan göra att man är extremt trött, och du har 8 sådana mediciner".. 

Jag ska få börja trappa ner en av medicinerna nu med 5 mg/månad. Det kommer alltså inte gå undan direkt men jag kommer få tillbaka mitt huvud någon gång i framtiden verkar det som iaf. Och så kommer läkarens plan dra igång i början på nästa år om det blir som planerat. 

Jag pratade med en vän i veckan också. Hon har tagit 1 av mina mediciner under en tid och hon mådde så dåligt av den att hon kände sig som en häxa och att det hände så mycket i kroppen att man kände att man knappt ville leva.. Jag tog den dosen X10. Det får mig också att känna lite hopp. Om man mår så dåligt av en tablett om dagen är det inte konstigt att man mår dåligt med 10 ggr så hög dos.. Det känns skönt att liksom få bevis på att mitt mående egentligen inte är jag utan mycket handlar om de mediciner jag tar. Jag måste bara själv inse att det är extrema mängder mediciner jag tar, och självklart har det biverkningar.. Och jag behöver kanske inte alltid kämpa ihjäl mig för att biverkningarna inte ska synas.. Det är ju så det är att vara sjuk.

Läkaren förberedde mig på att jag kommer ha mycket ondare nu under nedtrappningen samt att jag kommer må mycket sämre än i vanliga fall. Så jag måste försöka stå ut tills i början på nästa år när behandlingen börjar. Det känns ju skönt att vara förberedd på det iaf! Och så länge det finns en framtidsplan så kan man ju stå ut. Akademiska får idag 5/5 Evisar.