Trött hest!

Det blev en otroligt god lunch på Lido på söder. Det är ju så mysigt där! Men finn ett fel på bilden..


Jag har ju varit bortdomnad i mina händer (och armar) i snart 2 månader av borrelian.. Detta gör att jag bl.a. knappt kan hålla i kopplet till Edward och så tappar jag saker hela tiden. När jag och mamma var och åt lunch tappade jag soppskålen, men som tur var lyckads jag rädda upp det ganska bra med min andra tallrik. Men det blev då ingen fin matbild till bloggen iaf, haha. Soppa över halva smörgåsen..


Nu ska jag däcka.. Jag är helt galet trött och så har jag en hel del ont såklart. Jag har en regel för mig själv att aldrig ligga i sängen på dagen när jag mår dåligt/när jag ska vila, utan det blir istället alltid soffan. Sängen sover man i på natten och ingen annan gång. Men idag gör jag nog ett undantag.. Den såg så himla skön ut och man sover ju klart skönare i sängen än soffan. 2 dagars aktivitet efter varandra håller inte orken till tyvärr. Kul. Fucking. Liv. 

Alltså på riktigt har jag alltid tyckt att trötthet är ett svaghetstecken.. "Vadå trött? Det är väl bara att kämpa lite hårdare" har jag alltid tänkt. Men när man väl är sjuk och all energi man har går åt till smärta och att försöka hålla kroppen över ytan, då inser man att trötthet inte är något man styr över.. Är det vila och sova läkarna vill ha så är det vila och sova läkarna ska få! 




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0