Idag när vi var och hälsade på mamma på sjukhuset kom även moster och lilla Adina och hälsade på eftersom de ändå var på sjukhuset de också. Pappan Marcus var också med! Jag fick för första gången hålla i henne. Lilla hjärtat. Hon får inte träffa några sjuka människor och eftersom vi inte vetat vad felet är med mig har jag inte velat vara nära henne på grund av risken. Men nu när jag fick reda på vad det är jag har förra veckan och eftersom det inte smittar vågade jag gosa lite. Lilla kämpen ❤️ Tycker självklart jättesynd om mamma också.. Men både hennes missöde och mina problem känns liksom inte så stora längre när man jämför. Man ska inte jämföra men idag väljer jag att göra det. Livet är så fruktansvärt orättvist!