Veckans sista dag!

Jag har mycket ont nu och det resulterar i lite extra lugn och ro här hemma. Idag har vi varit ute och åkt lite. Vi hamnade bland annat i Axmar och Bönan. Det är så mysigt att åka runt och titta på olika ställen. Edward fick busa lös ute vid Axmar brygga så vi var nöjda alla tre när vi kom hem. 

Igår röstade Johan på pizza. Eftersom jag ska få leva lite på lördagarna så tyckte jag det var ok. Men jag fortsätter äta så nyttigt som möjligt. Inget godis so far! Och jag har ändrat på mycket, bytt ut och tagit bort mat osv. för att försöka ta hand om kroppen lite bättre. 


Nyttigare frukost blev det iaf än gårdagens middag..


Ikväll har vi varit på bio. Vi såg den nya filmen med Leo DiCaprio. Det var det sämsta jag sett!! Den var så himla dålig. Se. Den. Inte. 


Så här såg vi ut igår kväll när vi gick ut med Edward. Våra nya likadana jackor! Sjukt nördigt, men dom här är ju så himla standard! Dom är ju iaf i olika färg, haha!


Edward fick en ny leksak idag. Det var en lika som han redan hade, men den gamla var så sönderlekt så man ser knappt att det är samma, haha! 


Ok. Nu börjar det spåra när jag till och med bloggar om att Edward har fått en ny leksak.. Det betyder nog att jag inte har så mycket mer att säga för tillfället, haha! Hoppas ni alla haft en härlig helg och att ni får en fin vecka! 


Fredag och lördag!

Igår åt vi god middag här hemma. Jag vet inte riktigt när min blogg blev en matblogg men jag har nog boyfriend att skylla det på. 


Idag har vi varit ute och åkt lite. Varit till Ikea och fyllt på ljusförrådet. Owes för lite shopping och så stan en sväng då vi båda hittade en varsin ny "gå-ut-med-hunden-jacka". 



Nu och då!

För er som undrat var mina 12 bonuskilon sitter så kan jag visa det med två bilder. 

Nu:


För 2,5 år sedan:


På bild 2 hade jag ätit mediciner i ett halvår och jag kommer ihåg att jag redan här tyckte att jag hade samlat på mig mycket vätska. Om jag bara visste vad som komma skulle... Nu är det ju såklart både fett och vätska jag samlat på mig, men förhoppningsvis ser jag ut som bild 2 till sommaren igen! 



Edward är saknig!

Vi har vattnat blommor och tagit hand om Musch och Mattis post nu när de varit utomlands i 5 veckor. Nu är det inte långt kvar tills de är hemma igen! 

Varje gång vi kom dit så har han varit övertaggad i hissen upp. Han flyger in i lägenheten, springer och hämtar sina leksaker där de brukar ligga men sen inser han att det inte är någon hemma.. 
Han blir  besviken!! Ingenting är roligt efter det. Det är inte roligt när vi försöker busa med honom ens. Det ska vara Musch och Matti!

Nu sist hade han liksom nästan insett innan att det inte är någon hemma så då gick han bara in och satte sig i köket och väntade på att vi skulle bli klar. Lillpluppe! Men snart får han gosa med gudmor och gudfar igen! 


Vem sitter för övrigt så där? Han sitter alltid med ett bakben fram och ett bak, och så sitter han liksom på snedden på rumpan. Nog är han one of a kind allt.. Sötgrisen!

Idag är det fredag! Härligt med helg.. Fast nu för tiden jobbar ju Johan hemifrån så vi ses ju hela tiden. Innan var ju det mysigaste med helgen att han skulle vara hemma! Men han är ju ledig nu när det är helg iaf, så även om han är hemma hela tiden blir det ju mer kvalitetstid på helgen! 


Vän-kväll!

Ikväll har jag haft en supermysig kväll med bästa Anna! Vi tog en prommis och sen körde vi våran traditionella pannkakskväll! ❤️ Vi åt amerikanska pannkakor istället för vanliga. Så sjukt goda!! Jag vet att pannkakor inte är nyttigt men det fick bli ett undantag, haha!




Morgonpigg goes morgontrött!

Idag är det tvättförmiddag. Tvättid 8-12. Johan var jättenöjd när jag gick upp innan honom idag för att fixa tvätten. "Haha! Jag tror det är första gången jag får ligga kvar och du går upp sedan vi träffades". Jag har verkligen blivit en morgontrött människa. Jag som alltid har varit så morgonpigg! Utan sjukdomar och mediciner flyger jag upp kl 7 på morgonen pigg och alert! Egentligen beror nog min morgontrötthet på mina kvälls-smärtmediciner. Jag blir trött på dom i typ 12 h. Och vanligast slocknar jag en halv-en timme efter att jag tagit dom. Tar jag dom vid 22 är jag alltså ganska seg fram tills 10. Men jag tar ju dagen som den kommer, och jag har ju inget pressat schema nu för tiden direkt, så varför inte ligga kvar i sängen och dra sig när man är trött? Mysigt ju. 

Fortsätter detta väder att hålla i sig tror jag vi skippar prommis idag. Det får bli mys inne istället! (Jag och mitt mest använda ord mys!)

Älskar burkar som muggar. De är så fina tycker jag! Det finns ju burkglas/muggar att köpa men jag har tagit vanliga matburkar och diskat ur och fått bort allt papper runtomkring. Tips! 


Jag krigar på med min nyttiga månad. Dag 3 nu. Hittills går det ganska bra! Med en sambo som lagar mat som en gud så är det inte så svårt att äta gott fast nyttigt. Det har alltid varit mitt problem tidigare. Det enda som jag kommer på som är nyttigt när jag ska laga "smalmat" är typ sallad och då failar alltid mitt nyttiga försök och så går jag tillbaka till mackor. Men denna gång ser det mer lovande ut! 


Detox 2!

Det har inte hänt så hemskt mycket sedan sist så ni har inte missat så mycket från mitt liv. Jag har mycket ont så det blir mycket vila. Idag tog jag och Eddi oss iaf ut på prommis! 


Jag började min livs andra detox också i måndags. 30 dagar med nyttigare mat, promenader i den mån smärtorna tillåter och förhoppningsvis är jag renare inombords och helst lite mer slimmad! 

Min frukost och min middag. Jag längtar redan efter Marianne, dillchips och pannkakor med grädde och sylt! 





My monday!

Ett kort blev det idag. 

Prommis 9 km. Lunch med fina Fia i 2,5 h på Waynes. En snabbis på stan för att fixa några ärenden. Hem och tokdäcka i feber. 




Jag -12 kg!

Jag är så obekväm i min kropp fortfarande. Ändå har jag suttit och mumsat gotta hela helgen. Det är ju så sjukt svårt att låta bli! Men jag har faktiskt en ny regel sedan jag gjorde detoxen för några månader sedan; inget godis och gotta i veckorna! Det har gått bra so far.

Men nog saknar jag mitt "skinny" face allt! Här vägde jag som jag alltid gjort sedan jag blev färdigväxt! Alltså 12 kg mindre än vad jag gör idag. Det där är mer jag! Men jag ska se ut så där igen. Kanske ska jag försöka mig på ett mål till sommaren. Vi får se om jag lyckas hålla det! Troligtvis inte.




Rent var det här!

Det blev milen för mig och Edward idag i det fantastiska vädret. Jag fick nästan vårkänslor, men det är nog lite för tidigt för det haha. Johan kunde inte slita sig från golfen så han blev hemma. 


När jag kom hem blev det storstäd. Nu är det skinande rent i varenda litet hörn. Jag vet inte ens varför jag berättar något så äckligt, men jag har inte dammsugit under soffan en endaste gång sedan jag flyttade hit för snart ett år sedan. Det var så snuskigt!! 

Jag mår inget vidare ikväll (igen). Den här extra smärtan har hållit i sig ett tag nu. Imorgon är det tänkt att jag ska ta ännu ett nedtrappningssteg med medicinerna men det kommer inte gå. Jag har alldeles för ont. 

Nu ska vi mysa i vårt nystädade hem! 




En bättre helg!

I fredags kväll bjöd älsklingen på god middag. Fläskfilé, kroketter och den godaste pepparsåsen jag någonsin ätit! Det är fantastiskt lyxigt att ha en utbildad kock hemma som lagar magisk mat jämt! 



Vi hade en bra dag igår. Vid 11 åkte vi ut till Hedesunda och åkte skoter och grillade korv. Så mysigt!! 





Igår kväll hade vi datenight. God skaldjurspasta till middag hemma. En fika på stan. Bio; The big short. Jag kommer inte ihåg vad filmen handlade om. Jag somnade typ 200 ggr under filmen. Nickade till, vaknade, nickade till, vaknade. Så galet trött! Jag blir så där trött att jag inte kan hantera det av min "bonusmedicin" som jag tar när jag har extra ont. Pinsamt ju att sitta och sova på en bio.. En gång när jag nickade till så hann jag drömma att det var någon som kom med en vattenslang och skulle spruta mig i ögonen med en jättehård stråle. Jag flög upp med händerna för att skydda mig samtidigt som jag vaknade. Johan skrattade åt mig och tyckte det var skitkul men mannen bredvid sneglade på mig och undrade vad tusan jag höll på med, haha. När jag satt där och nickade längtade jag så mycket till sängen! Men efter min 201:a nick var filmen äntligen slut och jag fick hem och bädda ner mig. Skönt att vi bor så nära bion! Hemma på två minuter liksom. Men vi hade en väldigt mysig kväll trots att jag sov igenom hela bion. Det är tur att Johan är van! 






Idag har vi inte kommit längre än frukost. Vi har promenad och städning på schemat idag. 



Älskade familj!

Johan tog en ledig eftermiddag idag. Vi åkte och handlade god middag till ikväll, tog en långprommis i Boulongern och så kom världens bästa, älskade mamma och Thomas förbi med semlor och en tulpanbukett. Finaste ni! 

Jag älskar min lilla familj så mycket. Bästa Johan och bästa Edward. 


Jag älskar min stora familj också. Vad skulle jag ta mig till utan alla fina människor omkring mig ❤️



Det blev inte en sån dålig dag som jag hade ställt in mig på.. Jag känner mig fortfarande nere men egentligen är det ju en världslig sak. Det löser sig! 



Oh it's okay. I'm just having a bad day.. week.. month.. year.. life!

Ni kommer snart tro att jag skyller alla mina problem på omvärlden trots att det egentligen är jag som är problemet. Men jag står fast vid att det är omvärlden som är helt jäkla dum i huvudet gång på gång på gång. Världen liksom gör allt för att ge mig en tillräckligt fet käftsmäll för att jag inte ska orka ta mig upp igen. 

Jag har pluggat till den här tentan i flera veckor. Min hjärna är extremt retard pga medicinerna och säkert pga sjukdomar i övrigt också. Jag har iaf haft mer ont än vanligt den senaste tiden men pga att jag har behövt plugga har jag låtit bli att ta bonusmedicin just för att hjärnan ska vara någorlunda med i matchen. Jag har alltså legat och plågat mig den senaste veckan för att vara redo för tenta. Jag och läraren har haft mailkontakt om att det är en omtenta jag skulle göra igår och att jag är en gammal elev från förra året. Detta var alltså första omtentatillfället sedan i augusti förra året och han var fullt medveten om att jag inte gick årets kurs. 

När jag kommer till tentasalen, mer redo än någonsin över att klara tentan, få ta min examen och lägga allt vad plugg betyder bakom mig för att kunna fokusera på att bli frisk, så känner jag inte igen ens hälften av frågorna. Det var precis som att jag fick en juridiktenta fast jag pluggat ekonomi. Jag kollar igenom tentan flera gånger för att försöka få en förklaring om att jag fått fel tenta, men det stod rätt kurs på tentan. Jag blir jätteförvirrad och går till tentavakten för att få ringa läraren. Självklart svarar han inte i telefonen på 40 min trots att han har en tenta på schemat, så jag fick sitta och vänta. Jag tycker att det är extremt dåligt. Om läraren har en tenta utsatt på schemat måste den väl se till att vara anträffbar vid ev frågor, annars hade jag ju missat 40 minuter av min tid till att skriva tentan.. 

När han tillslut svarar och jag undrar vad som är fel talar han om att kursen är uppdaterad med helt nytt material. Jag förklarar att jag inte fått någon som helst information om detta trots att vi har haft mailkontakt om att det är en omtenta jag ska göra. Då får jag till svar att "du har ju inte frågat". Jag kände hur jag började koka. "Så du känner inte att du har kunnat kläckt ur dig att det är en helt ny kurs även om jag nu inte har tänkt på att fråga?" Svaret blev då att "det är ditt ansvar att se till att du vet vad tentan innehåller". Jag försökte på alla möjliga sätt att försöka lösa det på plats med att jag ex. kunde få svara på de få frågor som gällde från den kursboken vi hade. "Det är upp till dig att välja om du vill skriva tentan eller inte" var hans svar vad jag än sa. Självklart kunde jag inte skriva en tenta som jag inte förstod någonting av. Han var fullkomligt omöjlig att prata med. Jag försökte förklara min situation om att det är pga sjukdom som jag ligger efter med tentan så han inte trodde att jag bara struntat i den, men då avbröt han mig och sa att "varför du ligger efter med tentan bryr jag mig inte om". Så himla omänsklig och fruktansvärt jobbig människa! Han vägrade ta på sig att han hade kunnat nämnt detta i mailen vi skrivit, allt var mitt fel. "Nästa omtentatillfället är i mars. Jag skickar info om de nya böckerna och alla inspelade föreläsningar från årets kurs." Jag är alltså enligt honom tvungen att "gå om" kursen. 

Tentavakterna var så förbannade och tänkte anmäla detta till rektor. De tyckte att jag skulle göra detsamma. Så här får det bara inte gå till tyckte dom. 

Helt seriöst. Om det så vore mitt ansvar att ta reda på om det är något nytt innehåll så tycker jag ändå att läraren kunde berätta det i vår mailkonversation eftersom jag nu inte förstod bättre och frågade. Enligt mig är det svårt att fråga något som man inte vet någonting om.

Jag grät hela vägen hem från skolan, och jag gråter aldrig. Jag kände mig så himla sårad och jag ville bara vika in. Jag orkar inte mer. Jag orkar inte kämpa varje sekund av livet längre. Jag orkar inte kämpa för att bli frisk. Jag orkar inte kämpa för att vara glad och positiv fast allt är skit, svart och dåligt. Jag orkar inte försöka vara en bra människa längre. Jag orkar inte kämpa för att ta mig upp ur sängen, ta mig ut på promenad, se till att äta, försöka att inte förfalla, leva ett "vanligt" liv. Jag orkar inte kämpa för att ta den där jäkla examen. Jag skiter i den. Jag skiter i allt. 

Varje dag ligger jag precis på bristningsgränsen. Bägaren vill rinna över hela tiden men jag kämpar och kämpar och kämpar för att hålla ihop allting. Jag vill bara ligga kvar efter den här käftsmällen och inte resa mig igen. Hade det här varit vilken tenta som helst för vem som helst hade det såklart inte varit lika stor big deal. Men allt i mitt liv blir ett projekt med mediciner och sånt. Sen när det blir grej på grej på grej så blir ju allt en stor grej tillslut. Hade det bara varit tentan kanske jag hade skakat av mig det bättre, men jag tycker att det är saker precis hela tiden... 

Fuck livet idag. Jag tänker ligga kvar i sängen hela dagen och inte visa mig för livet. Det kanske är lättare att undvika käftsmällar då. Jag pallar inte mer motgångar nu. 





Plugg!

Idag pluggar jag för fullt.. Det ser inte så lovande ut för jag får bara inte in allt i huvudet!! Gaah!! Det går bra att hitta det som är viktigt i boken och skriva sammanfattning men när det kommer till att få in sammanfattning i huvudet är det kört. Min "nya" hjärna är hopplös! Men jag gör mitt bästa så får vi se hur det går imorgon. Tenta 15-20! 


Keep fighting!


Sweet dreams!

Nu säger vi god natt på Norra Slotts! Hoppas ni alla haft en fin dag! 




Lite rädd!

Edward är så rolig, varje dag. Idag har han varit rädd för sin vattenskål. För att benet hamnade där i när vi lekte. Han vågade inte hämta benet förrän mot kvällen när jag satt bredvid och pushade honom om att han visst vågade. Allt som inte är som det brukar är farligt. Tex när jag rensade kökssåpen i veckan och ställde ut lite saker på golvet. Då blev köket livsfarligt och han vågade inte gå in. När jag tog fram en ikeapåse med extratäcke och lät den stå på vardagsrumsgolvet ett tag så vågade han inte gå i närheten av det. När vi tog upp lådan med julgrejer innan jul stod den i hallen ett tag. Edward satt inne på toan och gnällde hur länge som helst. När jag gick för att se vad som var fel tog han fart allt vad han hade och sprang förbi farliga lådan och till mig i vardagsrummet. 
Alltså; allt som inte är precis som vanligt är läskigt. 

Han är väldigt trygg i sig själv och världens snällaste och mest genomgoa hund ever, men just omgivningen kan bli otroligt farlig! Särskilt ställen som han är van vid och där saker och ting liksom brukar vara på ett visst sätt. 

Första gången jag och Eddi var och hälsade på Musch och Matti efter att jag och A flyttat ut (Musch och Matti tog över min och exets lägenhet när vi separerade) så sprang han in i full fart och skulle skutta in i sin hundbädd som han alltid gjorde när vi kom in. Helt plötsligt stod det en jättestor silvrig prydnadshund där hans säng alltid hade varit. Den tvärniten glömmer man aldrig, haha! Han blev så himla rädd, tvärnitade, flög upp i luften och sen backade han bort i full fart. Han vågade inte släppa den ur sikte. Livsfarligt när sängar förvandlas till prydnadshundar... 

Det farligaste vi har här hemma är sopskyffeln. Jag la leksaksbenet i skyffeln en gång för att han skulle inse att den inte är farlig. Det tog 10 (!!) min (jag har allt på film, haha) för honom att våga gå fram och ta benet. Han laddar länge, tar några steg fram, inser att han inte vågar, backar, och så börjar allt om och om igen. Man riktigt ser hur han liksom gaskar upp sig och tänker "nu kör jag" och börjar krypa fram, men så kickar skräcken in och han bangar och hoppar tillbaka igen. Lilla älsklingen min! 




Eddi!

Det här är Edward. Världens sötaste hund. Tänkte om ni missat honom här på bloggen, haha! Hur söt får man vara liksom?




Tele2 i Gävle vinner pris för sämsta service!

Jag köpte en ny telefon några månader innan jul. En iPhone 6S. Innan vi åkte till Thailand började telefonen strula, stängas av, hänga sig och det var många fel på den. Vissa fel var där redan när jag fick den, men sen fortsatte det ploppa upp fel eftersom. Jag gick till tele2 efter Thairesan för att lämna in telefonen och då hade de bara Samsungtelefoner som lånetetelefoner. Då var jag tvungen att betala 350 spänn för att låsa upp min gamla iPhone, eftersom man inte kan lägga över nummer eller någonting mellan iPhone och Samsungtelefoner, och "lagningen" skulle ta 2-4 veckor. Jag bad om en lånetetelefon eftersom min gamla inte skulle börja fungera förrän dagen efter. Då tyckte hon jag skrev om i ett tidigare inlägg, med extremt dålig attityd, att jag skulle komma in med lånetetelefon så fort jag inte behövde den längre. Varför skulle jag gå dit i onödan för? Jag tar väl med den när jag får hämta ut min.

När den kom tillbaka hade de inte hittat något fel men de hade gjort en omställning av telefonen "så nu ska den funka som vanligt igen". Jag berättade till och med att jag hade gjort det själv innan jag lämnade in den men att felet fortfarande kvarstod. Så självklart var alla fel fortfarande kvar när jag hämtat ut den även efter deras omställning. 

Jag gick tillbaka och lämnade in den igen några dagar efter att jag hade hämtat ut den. De var lite griniga och tyckte att det var onödigt att jag lämnade in den en andra gång. Men självklart vill jag ha en fungerande telefon eftersom man ska ha den i 2 år, och jag betalar ju för den. De skickade in den igen. Idag fick jag meddelande om att jag skulle komma och hämta ut den. De hade än en gång inte gjort något. Felen är alltså kvar.

När de tar ur telefonen ur plasten den skickas i bara blänker det av repor över hela skärmen. Jag blev så himla less! Jag förklarade att det inte var en repa på telefonen när jag lämnade in den (jag är pedantiskt med alla mina "dyra" grejer) och att den nu är repig över hela displayen. Det blev en lång diskussion om att jag inte kan bevisa det så det finns inget dom kan göra. Plus att iPhone inte garanterar att iPhone ska funka i minusgrader så ett av felen som jag lämnade in den för var inte heller något de kunde göra nåt åt. Jag berättade att alla jag känner, som också bor i Gävle i minusgrader, har fungerande iPhones. Men de stod fast vid att det inte är ett fel att min telefon stängs av vid minusgrader. Sen om alla andras telefoner funkar i kylan så är ju det bra för dem. Men det finns ingen garanti för det. De hade gjort köldkollen i ett kylskåp "ett litet tag". Det är ju ett skämt! Självklart är jag medveten om att de är köldkänsliga men en timmes promenad med telefonen liggandes i innerfickan ska de väl ändå klara.

Alla de andra felen kvarstår ju oavsett om nu inte kylaproblemet är ett problem egentligen. Och varför i hela friden skulle jag gå dit om det inte var problem med telefonen? Man gör det ju inte för att det är roligt direkt. Jag blev förnannad och tvingade dem att skicka in den en tredje gång. 

De har försökt få mig att betala en avgift på 350 spänn som man måste betala om de inte hittar något fel på verkstaden, men det kan dom glömma! Alla kunder har så himla mycket förpliktelser men när det kommer till tvärtom så finns det ingenting.

Tror dom på allvar att jag håller på strular för att jag tycker att det är roligt att gå in i deras butik med stans sämsta service? Inte direkt.

Så nu står jag här med en telefon som inte funkar som den ska, som är repig över hela skärmen och med ett abbonemang som går ut om över 1,5 år. Att dom ger mig en repig telefon tillbaka är värst, eftersom det är dom som är skyldiga till det. Att de inte lagar det som jag berättar att är fel på telefonen (eller inser att det finns måndagsex även på telefoner om de nu inte skulle hitta några fel i deras trötta kontroller) suger ju också såklart. Och än en gång står man där. Man måste ha med skiten att göra för annars händer ju ingenting. Jag måste ju ligga på, annars står jag där med en trasig telefon full av repor. Och så fort det blev något som var lite jobbigt så kom kommentaren "men det där får du ta med leverantören, vi är bara en mellanhand!"
Den skulle jag också ha kört i klädbutik när någon kom in med ett par jeans som  var felsydda. "Det är inte vårt fel utan det får du ta med dem i Kina som har sytt dom". 

Så till alla er som har tänkt att köpa en telefon på tele2 så gör det inte. Håll er borta! Har ni möjlighet att välja att inte ha med dem att göra så var glad att ni slipper det! Själv är jag fast med dem i 1,5 fucking år till. Enligt dem var det här "den första telefonen de inte hittat något fel på av alla telefoner de skickat in sedan butiken öppnade". Still. Jag är inte där för att det är en hobby att klaga och hitta på fel på en telefon som funkar. 

Än en gång ställer jag mig frågan.. Varför kunde ingen annan få den här telefonen så hade jag sluppit ett problem iaf. 


Johans sista dag på Forsmark är gjord!

Igår var jag och Edward ut på en timmes prommis och sen pluggade jag hela dagen. Jag har en tenta kvar som jag ligger efter med för att få ta ut min ekonomexamen. Hoppas jag klarar den på torsdag så är jag klar med rubbet sen! Tyvärr är det svårt att få in allt i hjärnan, men jag gör mitt bästa och ett ärligt försök. Så får det gå som det går helt enkelt!

Johan jobbade sin sista dag som arbetsledare på Forsmark igår. Han sa upp sig efter jul och fick sluta tidigare än vad uppsägningstiden säger. Det firade vi med Thaimat, maräng och biskvi från Centralbageriet och sen blev det kvällsfika innan vi la oss. Nu väntar nya utmaningar för honom och jag står bakom honom till hundra procent

Idag fortsätter jag plugga inför torsdag. Magen gör fortfarande ont.. Jag har inte sovit så mycket inatt men jag får göra det bästa av dagen! 









Söndag!

Idag har jah haft jätteont.. Blä! Jag har tagit stark medicin för att stå ut. Vi tog oss ut på en promenad i det fina vädret, men annars har vi myst hemma med seriemaraton. 








Datenight hemma!

Vi hade så mysigt igår! Vi tog en långpromenad i kylan i Boulongern. Vi blev otroligt nedfrusna trots täckbyxor, underställ och massa kläder. Vi tog ett bad och sen åkte vi till Valbo för att fylla på ljusförrådet (det har varit slut i två dagar och jag började få smått panik).. Det blev billig lunch på Ikea också. Helt sjukt att detta kan kosta 29 :-. Det är ju supergott!


När vi kom hem kollade vi ikapp två avsnitt Blacklist och sen styrde älsklingen ihop en supergod middag. Det blev rödspätta, potatismos och romsås. Så sjukt gott! Det blev ingen smarrig sallad till så det såg lite tråkigt ut på korten, men vi klarade oss ändå för maten var fantastisk.
Vi körde en tv fri kväll. Vi bara satt och pratade hela kvällen. (Ok det är halva sanningen. När Johan somnade i soffan vid 23 satte jag på Bron..) 








Vackra vinter!

Både igår och idag tog jag mig ut på 5 km promenad. Om det var kallt trots massa kläder? Japp! Men det är ju så fantastiskt fint ute! Idag fick jag och Eddi sällis av Johan. 








Jag blev så himla glad på prommisen idag. Svanen som jag såg för några dagar sedan hade joinat alla änder. Nu är han inte ensam längre! Eller hon. Vägrar använda hen. 

Igår kollade vi på film och åt kebabtallrik. En lugn och skön myskväll hemma bara!




Instagram!

Jag älskar kort! Här är allt jag har lagt ut på instagram sedan våren/sommaren 2015. Enjoy lilla tillbakablicken! 



En ond dag!

Idag har det varit en dag med mycket ont tyvärr. Jag har behövt tagit mer medicin än vanligt. Jag sov jättedåligt inatt så jag har varit extra trött idag också. Men jag och Eddi har haft det mys och tagit det lugnt. Värmefilten (elektrisk) måste ju vara bästa uppfinningen ever!! Dels för magen men också för kylan nu. Trots att vi bor i lägenhet så känns det kallt inne. Raggisar och fleeströja på!



Jag trivs i nya brillsen! Som mormor kommenterade; "jag ser bättre ut och jag ser bättre ut". Haha! Två betydelser, samma ord. 




-16

Idag har jag och Mami varit ut på en promenad i Boulongern tillsammans. Vi trotsade -16 graderna och njöt av det fantastiskt fina vädret. 



När vi skildes åt fick jag en present av mamma. För några år sedan hade jag ett par shorts som jag älskade. Varje gång jag hade på mig dom så tyckte mamma att de var så fina och hon skämtade hela tiden om att hon till och medskulle vara finare i dem. Efter allt tjat om hur gärna hon ville ha dem så var det såklart bara att kapitulera och lämna över mina fina shorts till henne så hon blev tyst, haha! Och nu har jag gjort samma sak, fast nästan värre. Jag köpte ett par fårskinnstofflor för några år sedan och så fick mamma ett par likadana samtidigt. Jag har använt mina nästan varje dag och nu är de så slitna att det knappt går att använda dem. Jag provade att tvätta dom, men efter det är de näst intill oanvändbara. Så då kom jag ju på att mamma också hade ett par. Jag började mitt försvarstal och jag var helt övertygad om att jag skulle använda hennes mer än vad hon använder dem, och då är det ju mycket bättre att jag har dom än henne, haha! Så nu fick jag (tillbaka) dom! Hur vi håller på, haha! 
Mamma - Evelina, 1 - 1.



Dagens reklam!

Här kommer ett tips till alla smothie-älskare! Jag köpte denna på Chlas Olsson strax innan jul.. Och vi har använt den flitigt sedan dess! Johan kör den varje morgon och tar med sig den och äter frullen i bilen på väg till jobbet! Och såå smidig. Det blir ju knappt någon disk heller. Man mixar i flaskan man dricker ur, bara byter lock från mixerlocket till dricklocket. Grymt! 



Löp och köp! 129 ynka kronor. Då ingår mixern och två flaskor.


Morgnmys!

Så här börjar jag och Eddi varje vardagsmorgon (på helgmornarna är skillnaden bara att Johan är med i goset också). Edward har alltid kommit in till mig så fort Johan stänger dörren, men de senaste veckorna har Eddi stannat kvar ute i vardagsrummet. Jag har saknat honom såklart så Johan har burit in honom innan han har åkt vissa mornar och vissa mornar har han fått ligga kvar. Men nu har Eddi traskat in själv de senaste dagarna igen. Han kom nog på att han saknade mamigoset!




Glasögonormarna!

Nu har vi hämtat våra glasses. Johan har blivit av med glasögonoskulden och jag är inne på mitt fjärde par! Jag gillade dom mer nu än när jag provade dom, så det blir bra det här! 




Vinter!!

Idag har det snöat och yrt minsann.. Det blev lite lugnare mitt i prommisen och det var då jag knäppte korten, men när det var som värst kunde man knappt titta för det yrde så mycket snö omkring oss. Men jag måste faktiskt säga att jag älskar detta mysiga väder! När man ska till jobbet tillfixad eller liknande är det väl inte lika trevligt väder, men när man klär på sig varma kläder för att vara ute, då är det alldeles underbart! Synd bara att man har en hund som börjar sakna sommaren och värmen redan i september... 

Det är så otroligt vackert ute nu! Helt magiskt fint! Jag älskad vinter!! Särskilt när det är riktig vinter och inte massa slask.










Det stor en ensam stackars svan precis bredvid oss där vi gick. Jag tyckte så synd om den.. Brukar inte dom åka till varmare breddgrader? Sjukt vad stora svanar är förresten. Jag har nog aldrig sett en så nära, men dom är ju enorma. Det kändes nästan som att den var lika hög som mig.


Alltid nöjdast!

Igår kväll duschade jag Eddi. Han älskar att duscha! Han är så himla söt när han sitter där i badkaret och han liksom finner sig i allt och är alltid nöjd! Han har problem med sin hud/päls och har ett speciellt schampo som ska sitta i en halvtimme för att behandla. Jag brukar sätta i det och sen får han sitta där och vänta medans jag gör annat. Han fryser såklart eftersom han måste sitta blöt i en halvtimme.. Men varje gång jag kommer in så sitter han där så snällt och väntar och tittar på mig! Så himla snäll, söt och underbar hund!!



Så här sitter han och njuter när han duschar, haha. Här hade han precis fått varmduschen efter sina 30 min. Nöjdast!


❤️

Hur långt man än har kommit är det alltid längre kvar!

Såå.. Jag var till endometrioscentret i Uppsala på Akademiska sjukhuset igår. Det blev ett besök med väldigt blandade känslor.

Jag kom in på avdelningen 20 minuter innan besökstiden. Jag hann knappt sätta mig i väntrummet förrän endo-gurun Matts Olovsson kom och hämtade mig. Det har aldrig hänt tidigare att en läkare kommer innan den utsatta tiden. Ska jag vara ärlig har jag nog knappt varit med om att någon läkare kommer i tid över huvud taget. Men det fick mig på bra humör. 
Direkt när vi kom in i rummet började han med att berätta att han hade läst igenom hela min journal tillbaka till 2007. Där smälte jag ännu mer. Han gav ett så himla seriöst intryck och var otroligt påläst om mig och min historia så jag kände hur jag bara slappnade av och stängde av det hårda yttre jag annars brukar vara tvungen att ta på vid ett läkarbesök. Han förstod allt, satte ord på känslor jag själv inte ens har lyckats beskriva tidigare och han var så himla lugn, seriös och han tog sig verkligen tid. Jag som har trott att jag har haft en bra läkare här i Gävle, men från och med nu önskar jag att han var den enda läkaren jag behövde ha kontakt med någonsin igen.. Alla ni med endo som behöver experthjälp, sök till honom. All cred till denna läkare alltså. Bästa bemötandet jag någonsin fått. 

Dock kom han med väldigt förvirrande uttalanden. Orkar/vill inte dra allt här. Men "kortfattat" kan man väl säga att det kan vara på två sätt. Antingen har jag en annan sjukdom som liknar endometrios i symptomen, eller så har all den behandling jag haft under dessa år verkat och fått "bort" endometriosen för tillfället. Man kan säga att man i dagsläget inte ser några endohärdar, men däremot ser man en buk som är extremt irriterad/skadad/sjuk. Det kan alltså ha varit så att läkare i Gävle har antagit att det hela tiden har varit endometrios de har sett och tagit bort fast att det har varit en annan sjukdom, men det kan också ha varit endometrios hela tiden. Ingen vet säkert. Eller Gävle vet säkert men Matts var inte alls lika säker. Dock reagerade han på att jag provat så otroligt många behandlingar utan att någon har verkat på smärtorna. Han sa iaf att vi från och med nu ska lägga endometriosdiagnosen åt sidan (men självklart ska jag fortsätta med behandlingen mot endo ändå, då kroppen inte skulle klara sig utan den) och istället fokusera på det som för tillfället är det värsta.. Vad eller varför jag har fått dessa smärtproblem är inte riktigt relevant för tillfället menade han, utan nu ska vi alltså lägga resurserna på det största problemet.

Han sa att jag har drabbats av något som han på "vanligt språk" kallar för en kronisk smärtsjukdom. Mitt nervsystem är så förstört av så pass lång och svår smärta och nervsystemet har tagit så stor skada av detta att det aldrig kommer kunna läka. Någonsin. Han förklarade allvaret i detta och det kändes som en enorm käftsmäll. Ännu en sjukdom som det inte finns något botemedel på som jag ska tvingas leva med resten av livet. Han förklarade att långvarig smärta inte går att bota och att man ännu värre knappt kan behandla det.. Jag kommer få andra mediciner, ännu en period med omställning för kroppen och många biverkningar. Smärta är så himla diffust men samtidigt kändes det så skönt med någon som förstod smärtproblematiken, istället för att bars prata endometrios hit och dit. Han sa att han efter att ha tittat på operstionsberättelserna förstod att det är en extrem smärta jag lever med. Och att äntligen höra en läkare säga det var så himla skönt. Ett kvitto på att det inte sitter i huvudet liksom. Det är verkligt!

Det kom även fram under läkarbesöket att jag fått ett samtal för tre år sedan från en läkare med otroligt allvarliga nyheter efter min operation, som eventuellt var ihopblandat med någon annan. Jag fick alltså flera livsavgörande nyheter på telefonen, som egentligen kanske inte var till mig.. Det kanske var någon annan som skulle ha fått dessa nyheter, och jag har i flera år trott att det varit på ett visst sätt, fast det i själva verket kanske inte alls varit så. "Eftersom operstionsberättelsen och telefonsamtalet inte stämmer överens kan det tyvärr vara så illa att två patienter har blivit ihopblandade och fått felaktiga besked" förklarade Matts igår. Självklart ska jag vara en av de som drabbas av Gävles inkompetenta läkarkårs misstag. 

Jag har försökt att driva på i flera år för att jag har behövt hjälp med mina smärtor. Men inte förrän strax innan jul, och igår, började den hjälpen komma på riktigt. Han förklarade igår att "..eftersom det har gått så pass långt i ditt nervsystem samt i din buk..." och då frågade jag om det hade sett annorlunda ut om jag hade fått hjälp tidigare. Han förklarade då att ju tidigare man får hjälp desto lättare är det att få bukt på problemen. Man kan liksom "stoppa upp" spridningen men man kan inte "läka den skada som redan är skedd". 

Jag kände mig helt klart tom när jag gick därifrån. Jag kanske har haft "fel" diagnos i flera år. Eller inte. Jag har ju en bekräftad adenomyos (en form av endo)  som även Matts i Uppsala höll med om och fastställde, men resten har tydligen bara varit spekulationer och antaganden ifrån läkarna i Gävle. Kanske. Alla läkare där har snöat in sig på ett spår och inte tänkt att det kan finnas andra problem och diagnoser inblandade också. Jag har blivit kroniskt smärtsjuk pga att sjukvården tar alldeles för lång tid på sig att agera. 

Jag har nu träffat 3 av sammanlagt 7 läkare som ska arbeta med mig nu under våren på akademiska i Uppsala. Jag har några läkarbesök till from nu och fram till april. Sedan i april kommer jag bli "inlagd" i 5 veckor där de ska utreda, förändra och förbättra medicineringen, rehabilitera smärta och försöka att ge mig de verktyg som behövs för att kunna göra mitt liv så bra de nu går att göra. Nu är det nästa grej mentalt som jag måste "hålla ut" till. 

Jag vet fortfarande ingenting mer egentligen. "Att du är sjuk och har ont är det ingen tvekan om men vad som fått dig att hamna där är inte lika klart". Jag har adenomyos, jag har en kronisk smärtsjukdom, jag har (eller inte har) endometrios, jag har borrelia. 

Men vem ska man lyssna på då? Läkaren som ringer och säger fel saker? Eller kan det vara fel saker som står i journalen? Ska jag lyssna på alla de tjugotal läkare som bekräftat endometrios gång på gång eller ska jag lyssna på han som kan mest om endometrios av alla läkare i hela Sverige, men som säger att det lika gärna kan vara någon annan sjukdom? Att nervsystemet är skadat gick inte att tolka utan så är det bara enligt Uppsalas läkare. Men allt som alla säger olika? 

Slutsatsen är väl ändå att man kan konstatera att allt ser likadant ut efter läkarbesöket som innan. Mitt liv fortsätter med kroniska sjukdomar, kronisk smärta, sjukhusbesök, mediciner, läkare, skitliv. Igår var jag bara helt tom men idag kommer allt liksom ikapp mig igen. Varför måste jag utstå allt detta? Vad har jag gjort för att förtjäna detta fruktansvärda liv? 

Om jag är besviken och arg på sjukvården? Så in i helvete. Det är deras fel att mitt liv är fullkomligt förstört! Och att komma hem med domen att den smärta jag känner, som gör att jag måste planera mina toalettbesök (båda pee and poo gör fruktansvärt ont) för att toalettbesöken gör så himla ont, som gör att varje liten rörelse i magen känns som knivhugg, som gör att jag spyr för att kroppen inte orkar mer, som gör att jag är trött dygnet runt av mediciner och av orklöshet för att smärtan tar så himla mycket energi, som gör att jag inte kan träna eller leva ett vanligt liv med jobb osv. Att komma hem och veta att detta inte kommer gå över, någonsin, att det är sjukvårdens fel att det är så illa som det är (fuck Gävle sjukhus), att det inte handlar om att "stå ut tills det förhoppningsvis kommer ett botemedel mot endo" utan att "ditt nervsystem är förstört och att det inte finns nägonting som kan läka det, du måste lära dig att leva med smärtan". Det är ett besked som jag inte ens önskar min värsta fiende! Jag ser fram emot mitt liv. Not. 


Omställningarna med medicinerna gör att jag ligger in princip däckad idag. Ont, feber, huvudvärk.. Men när jag var ut med Edward så mötte jag en kille i kanske 15-års åldern med utländskt utseende. Han haltade och hade förmodligen någon skada i benet. Han tittade upp på mig så vi fick ögonkontakt. "Hej!" sa han när vi möttes. Jag hejade tillbaka. "Jag hoppas att du får en bra dag" sa han sen på knackig svenska när han gick förbi. Jag blev glad och önskade honom självklart detsamma.
Jag tänkte då att han kanske kommit till Sverige från något annat land, kunde inte ens gå riktigt, håller på lär sig svenska och har fått hela sin värld raserad och omställd med ett nytt land med nya kulturer och normer. Han kanske inte ens har sin familj här. Trots sin historia och trots sin skada spred han ändå glädje. Och det är mitt mål. Att bli precis som honom. Trots att mitt liv är skit, att jag är otroligt olycklig över sjukdomarna och att jag inte vill något hellre än att bli frisk, slippa mediciner och börja jobba så önskar jag att jag ändå lyckas hålla allt det åt sidan ibland och vara en bra människa. Nu vet jag inte alls om hans historia är som jag byggde upp det i huvudet, men han påverkade mig och han fick mig att vilja bli en bättre människa. Jag tänker fortsätta låta mig själv ha dåliga dagar och må dåligt, men jag ska alltid upp på benen igen och fortsätta kämpa, vara en bra människa och ha som mål att sprida glädje omkring mig. Det är ett tufft mål men I'm going for it! Kan han så kan jag.

Och en liten påminnelse till alla er som läser min blogg. Ni vet inte när ni påverkar människor omkring er. Han som hejade på mig har nog inte den blekaste aning om hur otroligt mycket han påverkade mig. För honom var det väl kanske bara några ord han slängde ur sig, men för mig blev det något så mycket större. Tänk på det när ni lever era liv. Försök att vara den personen ni vill vara och tänk på att små saker för dig kan vara stora för någon annan! Ett litet leende är så lätt att släppa ifrån sig men för mottagaren kanske det är precis vad som behövs just där och då. Kan han så kan jag och då kan du också! 


Vinterhelg!

Vi har haft en mysig helg trots mycket smärta för min del. Igår fyllde världens finaste papi år så då var vi dit och åt både mat och fika. Jag tror faktiskt inte jag har varit så mätt i hela mitt liv som jag var när vi åkte därifrån.. På vägen hem svängde vi förbi mamma och Thomas och sa hej. 
Igår kväll hade jag så ont så jag tryckte i mig mediciner och så gick vi och la oss klockan 21 (!!). 

Imorse åt vi god frukost, as usual, och sen har vi kikat serier. Gu vilket mysigt väder vi har haft i helgen! Massa stora fina snöflingor som singlade ner mot marken. Idag blåste det massor så då yrde snön istället. På em var jag till Sandra och hälsade på en sväng. Hon hade varit på sjukan i helgen för "våran" vidriga sjukdom... Fick endo!!

Imorgon ska jag få träffa endo-gurun Mats Olofsson. Så imorgon blir det en tripp till akademiska i Uppsala till emdometrioscentrum. Jag har inga förväntningar alls på läkarbesöket imorgon faktiskt, men jag har otroligt mycket hopp! Bästa mami följer med som stöd (och taxi) ❤️. 





Idag passade lurvmössan som jag fått av mormor alldeles ypperligt! 


Skam den som ger sig!

Idag skulle jag till en tjej och fixa naglarna. Hade jag trott på högre makter hade jag nog tagit detta som ett tecken på att jag absolut inte borde ta mig ut idag. Men jag tror inte på något sådant så jag körde på ändå, haha.
"Strulet" började med att det i sista sekunden bara gick en buss i timmen, så blev det lite fel med tiden jag hade. Jag tog en buss så jag kom 45 min för tidigt. Men innan jag åkte skulle jag gå ut med Eddi. Då glömde jag nycklarna i lägenheten, och eftersom dörren låser sig själv när man stänger den så blev jag alltså utelåst. Suck! Men Diös kom och hjälpte mig på en gång. Dom var verkligen jättesnabba! 
När jag skyndat till bussen och ska kika på telefonen vart det var jag skulle och vilken busshållplats jag skulle gå av på har den lagt av pga kylan. Värt att tillägga är att jag hade skrivit till henne innan att jag inte skulle hinna med bussen för att jag var utelåst. Så där satt jag på en buss utan att veta var jag skulle och utan att hon visste att jag skulle komma. Men jah kände igen busshållplatsen när jag hörde den och jag lyckades hitta rätt så tillslut kom jag fram och fick mina naglar. Sjukt gullig tjej! Och hennes världens sötaste pojkvän skjutsade hem mig efter. Otroligt fin familj! 

Ikväll står det mys på kalendern.. Ibland är man bara så där extra tacksam över sitt mysiga hem. Det är jag ikväll! Jag har det ganska bra ändå, trots att smärtan är tillbaka igen. Blä! Men nu är jag iaf nyfriserad och har glitternaglar. Så ny kan jag iaf få känna mig lite fin!





Chailatte!

Att börja dagen med en varm chailatte i den här kylan är ju aldrig fel.. Gu så gott det är! 




Nöjd!!

Idag gick jag ifrån frisören med ett nöjt leende. Det är så skönt när det blir precis som man vill! Nu har jag nyfärgat hår, lockar... och jag ska dra fram dammsugaren och dammtrasa och städa här hemma! 

Jag gick till (för er som är från Gävle och är nyfikna på det) frisören mellan Hildebrands guld och Pressbyrån vid torget. Hur gulliga som helst! Första färgningen var jättebra gjord och jag var jättenöjd med grundfärgen, men längderna blev inte bra. När jag gick tillbaka var det inga som helst problem! Idag rättades det till och jag blev jättenöjd. Jag kan faktiskt rekommendera dom. "Bra pris" i förhållande till många andra frisörer. 1300 för klipp och färg.. Sjukt mycket pengar för ett frisörbesök tycker jag, men vill man vara fin så. Dock kan ingen mäta sig med min vanliga favoritfrisör Marie. Men nu är jag fräsch i håret för ett tag framöver! 





Klanen!

Jag och syskonen har en gruppchat. Idag diskuterade vi tacksamheten över att vi har varandra, vilken underbar uppväxt vi haft tillsammans och hur grymt det är att ha sina tre finaste syskon som bästa vänner. Vi kommer för alltid vara en klan som håller ihop, no matter what. 




Vi fick inte nog av varandra dagtid utan ville helst sova tillsammans också. Jag och Josefin delade rum när vi var små. När vi blev större och fick egna rum smög vi ändå över till varandra och sov tillsammans. 

Bästa syskon! ❤️


-22 grader!

Raggsockor, ulljacka, tjock halsduk och pälsmössa. Nu är jag redo för Gävles 22 minusgrader!



(Ursäkta för den dåliga kvalitén på bilderna. Snart har jag förhoppningsvis min 6S igen och då blir det bättre ordning..)


Pizzamys!

Igår kväll blev vi bjuden på hemmagjord pizza hos pappa och Maria. Jättemysig em/kväll, och såå mycket godare med hemmagjord pizza än köpt. 


Idag ska jag tillbaka till frisören igen. Jag var ju där dagen innan nyårsafton och färgade och klippte. Jag blev jättenöjd med både klippningen och själva färgningen men färgen blev inte alls som jag ville ha det. Jag var noga med att säga att jag ville ha det ljusa kvar, men nu blev allt i några nyanser för mörkt. Hoppas hon fixar det idag! 

Annars då? Det är två dagar kvar till helg igen. Vilka konstiga veckor det har varit över jul ovh nyår, men jag gillar det! Mer röda dagar, mer mys med älskling! 

Vi har -20 grader här i Gävle nu. Sjukt!! Äntligen blev det riktig vinter! 


Hej mitt vinterland!

Det är ju bara såå mysigt med snö!! Idag har vi -15 grader här i Gävle så det är riktigt kyligt! Jag har inte varit så pigg idag men vi har haft det mysigt ändå. Vi åt de traditionella sconesen till frukost (såå himla goda!), sen har vi tittat på några avsnitt av en ny serie, varit ut med Edward en sväng och snart tänkte vi åka ut och hälsa på papi en sväng. 

Jag har haft ont i huvudet en del de senaste veckorna. Jag har börjat använda mina brillor mer och jag känner att det gör skillnad så mer brills i fortsättningen. Igår drog jag med mig Johan på en synundersökning. Han hade aldrig gjort någon så det var väl på tiden vid 33 (snart 34!) års ålder. Min syn är exemplarisk på långt håll men det är på nära håll den inte är helt hundra. Läs/dator/tv-glasögon alltså. Jag beställde ett par nya brillor i den nya styrkan så nu har jag snart 4 glasögon att byta med. Jag och Johan ville ha exakt samma glasögon, haha. Så sjukt att vi har samma smak och stil på typ allt. Men våra favoriter var lite dyrare än de som ingick i synundersökningen så jag tog de som ingick och så fick Johan köpa de finaste! Men nu kommer jag vara avundsjuk varje gång jag ser Johan använda favvisarna, haha! Fast mina var fina dom också. Jag får väl gå och köpa älsklingarna  när ekonomin är lite stadigare!



Ta oss tillbaka till Thailand!

Idag har jag ont igen så idag blir det inte många knop.. Jag längtar tillbaka till Thai med min hunk! ❤️























Trött hest!

Min nya telefon la av igår när jag var ute och gick.. Det tog 4 besök till Tele2 innan de hade löst allt. Nu har jag iaf en låne-Samsung, utan telefonnummer, utan appar, utan allt. Hur kan man bara ha Samsungtelefoner som lånetelefoner? Korkat om ni frågar mig. Dessutom går jag och telefonsäljare inte ihop. Om en kund kommer tillbaka med en trasig vara som man själv har sålt ber man väl om ursäkt och försöker lösa det så smidigt som möjligt. Men inte telefonförsäljare inte.. En av säljarna stod och tuggade tuggummi, rullade på ögonen och var så himla nonchalant och otrevlig att jag hade lust att nita i för henne (denna arga sida med kort stubin är något jag skyller på medicinerna för den har aldrig funnits där tidigare, eller åtminstone inte i samma utsträckning iaf), men såklart gjorde jag ju inte det. Jag har iaf letat fram min 4S så jag var och låste upp den igår kväll. Förhoppningsvis är jag tillbaka i IPhone-världen redan ikväll alltså, haha. 

Jag och Eddi var ute på långprommis i morse. Älskar att snön är här!! Jag har varit så galet trött idag och jag knappt kunnat hållit ögonen öppna. Helt sjukt! Jag tänkte att det är för att jag har haft extra ont igen igår och idag, men så här trött var det längesedan jag var ändå. Men så när jag skulle ta mina em-mediciner insåg jag att två av kvällspillren inte låg i dosetten. Då förstod jag varför jag har krigat mig igenom den här dagen. Det är en smärtmedicin som man blir otroligt trött av, så det är därför man ska ta den på kvällen och inget annat. Johan gick och hämtade medicinen imorse för jag hade ont, och när jag tog den i mörkret i sängen måste jag ha mixtrat ihop dom. Så kan det gå haha! 

Jag bloggar från paddan nu för Samsungtelefoner är inte min grej.. Jag förstår ingenting!! Men jag har inga bilder på paddan så det får bli ett bildfritt inlägg. Hörs hej!



Slö-söndag!

Idag har jag sovit större delen av dagen känns det som. Jag sov till 10 i morse. Johan har varit iväg någon timme och skjutit lite golf. Vi har varit till Valbo en snabbis för Johan behövde en ny dataskärm. När vi kom hem blev det middag och så gjorde vi ett försök att titta på en film men jag slocknade efter 20 minuter typ. Vi har haft det lugnt och skönt idag helt enkelt! 

Hoppas ni haft en härlig söndag! 




Borrelia!

Jag hittade detta på Facebook nyss. Ännu en lista till anhöriga/bekanta för att de lättare ska förstå sig på oss som lider av en "kronisk" sjukdom. Jag tycker detta stämmer in ganska mycket på endometriosen också. 

Till dig som har en vän med kronisk borrelia. (Självklart är denna information även användbar i tillämpliga delar för andra kroniska sjukdomar, i synnerhet ME/CFS).

1. Borrelia är en osynlig sjukdom
Oftast finns inga synliga symptom som är tydliga. Det kan röra sig om extrem utmattning, svaghet, led- och muskelvärk, yrsel, illamående, ångest och hjärndimma. Det är inte nödvändigtvis lätt att upptäcka bara genom att titta på en person. Det kan vara svårt att förstå hur en person kan känna sig genom att bara granska ytan. Ofta kan de se ut att må bra, vilket leder oss till punkt nummer två.

2. Borreliapatienter blir snabbt fantastiska skådespelare
Om du blir sjuk av en förkylning eller en influensa för ett par dagar, kanske en vecka, spenderar du tiden i sängen eller på soffan, kanske klagar över hur eländig du känner dig. Du vågar dig definitivt inte ut offentligt. Du berättar förmodligen för dina vänner och familj om hur du mår. De förstår, eftersom de själva vet hur det är. Enkla hushållssysslor som städning och matlagning läggs på is. I grund och botten, läggs livet på is. Vilket är acceptabelt när det bara händer för någon vecka då och då, förmodligen en eller två gånger om året för de allra flesta. Alla blir sjuka, det händer, det suger, men livet går vidare.

När du har en kronisk sjukdom, vaknar du upp varje dag med en känsla som att du har en hemsk influensa och den värsta baksmällan i ditt liv – allt på en och samma gång, i ett fruktansvärt obehagligt paket . Lika enkelt som det skulle vara att bo i sängen och inte prata med någon eller göra något, vet du att dessa symtom inte bara kommer att försvinna i morgon eller ens nästa vecka. Det innebär att du försöker pressa dig så mycket du kan för att kunna utföra normala saker. Vissa dagar kan du inte göra något, andra kanske du orkar göra lite mat eller t o m träffa en vän. Din vän kan säga hur bra du ser ut, eller – Det ser ut som att du mår bättre nu. Ni pratar och kanske skrattar, och det ser ut som att du mår bra! Tyvärr är en stor del av den tiden ett spel. När du är kroniskt sjuk lär du dig ganska snabbt att det inte går hem att klaga på hur du mår. Det leder ovillkorligen till ett mycket ensamt och isolerat liv. Människor är så, de tröttnar snabbt på att höra på hur andra klagar över hur hemskt de har det.

Så när du kan träffar du ibland de du känner, men det är en show. Du ler och du skrattar och du agerar som om du inte känner någon smärta eller obehag alls. Det är svårt och hjärtskärande att behöva leva ett sådant låtsasliv. Det är också mycket ansträngande. Dina symtom kan även förvärras och då är det ännu svårare att ”verka normal”. Detta leder ofta till punkt nummer tre.

3. Symtom kan ibland framträda långsamt, men andra gånger plötsligt
Ibland känner du dig lite bättre men helt plötsligt verkar det som golvet har försvunnit. Du kan behöva sätta dig eller lägga dig ner omedelbart. Det kan t o m vara så att du känner dig helt svimfärdig. Detta kan vara förvirrande för personer som inte är sjuka. Bara en sekund sedan var du okej. Vad hände? Ibland kan symtom verkligen komma mycket snabbt. Borrelia är så. Det händer.

4. Borreliabehandling kräver en speciell diet.
När man behandlas mot borrelia har man en lång lista över livsmedel som måste undvikas. För det mesta måste borreliapatienter följa en mycket strikt och hälsosam diet för att begränsa inflammation och gifter i kroppen. Normalt bör man undvika gluten, mjölk och socker. Ofta finns överkänslighet mot soja, majs och ägg. Om det är irriterande för dig, föreställ dig hur mycket mer irriterande det skulle vara om du var tvungen att hålla dig till denna tråkiga diet dygnet runt. Var istället tacksam för att du kan äta vad du vill och att du är frisk för det mesta. 
(Förtydligande: jag är gluten- och laktosintolerant och detta är alltså inte anledningen till varför jag tvingas äta gluten och laktosfritt. Så till alla släkt och vänner som ställer upp med särskild mat till mig; det är alltså inte pga att man helst ska äta en särskild diet för borrelian som jag äter specialmat utan pga min intolerans fastställd av läkare utifrån prover). 

5. Borreliabehandling orsakar något som kallas ”Herxheimer-reaktion”
Man brukar kort säga ”herx”. I likhet med hur cellgifter gör en cancerpatient sämre, gör antimikrobiell behandling detsamma med borreliapatienter. När någon med borrelia tar antibiotika, antimikrobiella- och/eller antiparasitmedel orsakar detta att en stor mängd mikrober dör. De släpper då ut en mängd gifter i kroppen. Detta resulterar i att alla symtom förstärks eftersom det tar stor kraft för kroppens reningssystem att bli av med dessa nya cirkulerande toxiner. Ofta är kroppen så överbelastad att den inte kan avgifta dessa toxiner på ett effektivt sätt. Det är en svår process, och definitivt inte alls lätt att uthärda. Tyvärr är det nödvändigt att driva igenom denna process för att bli bättre.

6. Många borreliapatienter kan inte arbete eller studera
Det betyder inte att de är lata eller omotiverade. När du är så sjuk att även enkla uppgifter som att duscha och laga mat är extremt svårt, är arbete och skola uteslutet. En del kan säga: – Du har det så bra, jag önskar att jag också kunde stanna hemma hela dagen och sova, och inte gå till jobbet. Sådant gör självklart att borreliasjuka bara vill skrika! Alla som tycker att det skulle vara ”kul” att vara hemma som kroniskt sjuka, utan förpliktelser, är helt fel ute!

7. Det finns inga ”quick fix” för kronisk borrelia
Du kanske undrar varför din vän med kronisk borrelia fortfarande är sjuk. Det kan ha gått månader, t o m år. Varför fungerar inte behandlingen? Sanningen är att det inte finns något enkelt svar för de som har kronisk borrelia. Saker kunde ha varit mycket annorlunda om rätt diagnos och rätt behandling givits i början av sjukdomen, men om borrelia haft månader eller år på sig att sprida sig i kroppen har den inte för avsikt att lämna kroppen lugnt utan strid.

Återigen är det viktigt att komma ihåg att hur frustrerad du än är p g a brist på framsteg hos en vän eller familjemedlem, så känner den sjuka sig 100 gånger mer frustrerad, och även besviken på sig själv för att inte må bättre. Försök att ha tålamod och var stöttande, och inge hopp. Det är svårt när ingenting verkar fungera, men att ge stöd är absolut nödvändigt.

8. Borreliabehandling är extremt dyrt
Problemet med borrelia är att behandlingar enbart är inriktade på de som diagnosticeras under de första veckorna efter smittotillfället. I de flesta fall räcker det med några veckor eller några månader av antibiotikabehandling för att bli frisk. När borrelia spritt sig i kroppen under längre tid är behandlingen mycket mer komplicerad. Några veckors antibiotikabehandling botar inte patienten. Dessutom behövs sannolikt kompletterande behandlingar som vitaminer, kosttillskott och naturläkemedel. Ibland innebär det även resor utomlands. Behandlingar som är dyra och betalas ur egen ficka. Detta är en mardröm för de med kronisk borrelia, eftersom de redan har den stora bördan av sviktande hälsa att bära. De behöver inte den ökade stressen att få ihop tillräckligt med pengar för att bli bättre.

9. Borrelia kan vara mycket isolerande
När du är kroniskt sjuk kan du inte umgås på samma sätt. Bara en sådan sak som semester. Det är svårt. Det är hjärtskärande att inte kunna göra som alla andra. Och det gör att man känner sig mycket ensam. Om du känner någon med kronisk borrelia har du troligen märkt att han eller hon ibland lämnar återbud till planerade aktiviteter. Det kan säkert ha varit irriterande för dig, men det är långt värre för den sjuke.

10. Eftersom vi bara är vanliga människor kan det hända vem som helst När man är frisk tar man sin hälsa för givet. Visst, man hör talas om andra som får cancer eller sällsynta sjukdomar. Men sådant händer bara andra.

Sanningen är att borrelia och andra kroniska sjukdomar kan drabba vem som helst, även dig! Ingen är immun. Ibland är det lättare att bara förtränga det. På så sätt behöver du inte ta itu med det. Men vad händer om du, eller någon som står dig nära, en dag drabbas? Skulle inte du då vilja att andra åtminstone skulle försöka lyssna, ta till sig information och förstå efter bästa förmåga, och göra vad de kan för att göra det lättare för dig?

Källa: Mats Lindström


Helt enkelt!

Vi hade en jättetrevlig kväll igår. Vi åt middag på Helt enkelt och sen blev vi kvar där hela kvällen och drack gott (alkoholfria drinkar för mig såklart). Det var härligt att komma ut och se lite folk. Vi gick hen runt 01. Då var det full fart och hög musik! Fia och Rickard följde med hem till oss en liten sväng innan vi gick och la oss. Härlig kväll! 






Det finns hopp!

Vi tog en kall och frisk prommis idag. 7 km blev det! Jag var illröd på hela benen när vi kom hem, trots underställ och byxor. Sjukt kyligt idag! 

När vi kom hem ringde Fia och Rickard och ville ta en fika på stan. Vi satt där i över två timmar och åt och pratade tills jag var tvungen att gå hem och ta mina mediciner. De följde med hem och stannade hos oss ytterligare några timmar. De åkte hem för en timme sedan, för att fixa hundvakt och sedan komma tillbaka till stan. "Man lever bara en gång" var Fias kommentar kring det hela. Hahaha! Så nu väntar middag på stan med bästisarna (och några öl för våra boys). Hoppas ni har en underbar dag! 







Jag börjar för första gången på över 3 år känna igen mig själv lite idag. Jag sa till Johan imorse att idag kan jag säga att jag mår bra, genuint och från hjärtat. Jag vet helt ärligt inte när det kändes så senast.. Visst att jag har mina vanliga smärtor osv. men jag känner att jag håller på bli mig själv igen. Och jag älskar det!! Det känns som att jag varit i en gråskalig dimmig värld utan känslor och utan liv under alldeles för lång tid, men nu börjar äntligen färgen komma tillbaka och jag känner hopp om framtiden. Gu vad cheesy det låter när jag skriver det, men medicinerna, och framförallt allt morfin, har förstört mig i så många år nu. Jag har behövt det, och jag behöver det fortfarande till viss del för att kunna leva med mina smärtor, men äntligen ska denna enorma mängd väck och de ska göra en total utredning för att hitta andra sätt att hjälpa mig än att pumpa på mig otroligt starka mediciner och hoppas att det gör mig frisk! Det finns inget botemedel, men äntligen ska jag få hjälp! Äntligen pratar läkarna om att jag ska tillbaka till jobb istället för att bli sjukpensionär. 2016 kommer att vara året då livet börjar handla om att leva istället för att överleva. Baam! 

Nu ska vi ut på stan. Precis som vilken annan 25-åring som helst! Hörs hej! 




Nyårsdagen!

Imorse var gänget lite slitna så vi låg i sängen till närmare 11. Jag höll ut ända tills 02 inatt, Johan kom och kröp ner vid 03 och resten vek in efter 04. Jag tyckte jag krigade på bra ändå, haha! 

Vi åt frukost och tog en sväng ner till sjön innan vi åkte hemåt Gävle på em. Jag har varit helt död idag så vi köpte med oss pizza hem och sen har vi tittat på två filmer. Nu ska vi gå och sova! 





Happy new year!

Igår morse åkte vi till Östhammar. Vi var med Johans föräldrar på dagen och grillade och gick lite tipspromenad. Vid 15 åkte vi till Johans kompis där vi skulle fira nyårsafton. Vi var 4 par och en kille som hade sin flickvän utomlands. Vi fixade mat (eller killarna fixade mat rättare sagt), duschade, fixade iordning oss, tittade lite hockey. Vid 19 drog våran middag igång. Det var bland den godaste middagen jag ätit ever! Så sjuukt gott!!! 






















Det blev ganska mycket selfies igår, haha. I min familj är det ganska mycket fotografering men det kändes jobbigt att vara på alla här.. "Kan du knäppa ett kort på oss?" "Skulle du kunna ta ett till kort..?" Det blev mindre foto och mer njut igår helt enkelt.. Vi hade en jättetrevlig kväll med gott sällskap! 

Jag kan ju dock säga att mina älskade syskon och min bästa smålandsfamiljs-tradition var lite saknad. Men det är ju roligt att variera lite! Brors ringde mig vid 00-slaget så lite syskongos fick jag iaf! ❤️
Hoppas ni alla hade en underbar nyårsafton och att ni alla får ett fantastiskt år 2016. Jag hoppas definitivt att detta år är året då det vänder för mig med sjukdomar och andra motgångar. Ge mig lite liv och hopp!! 

Jag har ju världens finaste man vid min sida så jag tror att detta kommer bli ett fint år med mycket lycka och kärlek. År 2015 började på värsta tänkbara sätt men det slutade på bästa möjliga. Jag är så glad över att Johan kom in i mitt liv! ❤️ Det är nog den bästa händelsen från i år! 

Gott nytt år alla fina! 


RSS 2.0