Miss you buddy!

Det är så himla tyst hemma. Ingen som snarkar, ingen som bökar i soffan, ingen som kommer och lägger upp leksaker på soffkanten, ingen som ställer sig mot sängkanten på morgonen för att bli upplyft i sängen fast han egentligen kan hoppa upp alldeles själv. Man gör så mycket saker på rutin som man knappt tänkt på innan. Jag spar sista maten på tallriken för att Edward ska få lite, jag går och öppnar dörren på morgonen för att han ska kunna gå ut när han vill, jag lägger hans favoritfilt på ett särskilt sätt på soffan när jag går och lägger mig för att han vill sova på den på natten.. Jag visste att det skulle bli tufft den dagen han inte längre fanns vid min sida men jag hade aldrig kunnat föreställa mig hur tufft det skulle bli. 

Det gick lite bättre igår.. Klumpen i halsen vill inte lämna och jag kan inte tänka på Edward för då brister det, men vi lyckades sysselsätta oss för att tänka på annat lite. Vi är ju mitt uppe i en flytt så vi var i Harkskär hela dagen igår och packade. Bästa mamma, mormor, morfar och Ewa åkte dit och städade hela huset i måndags kväll och igår kom pappa och Maria dit och tvättade alla fönster och städade gästrummet i uthuset och lite sånt. Städningen är med andra ord klar och det var guld värt med all hjälp! Tusen tack! Vi har uthusen kvar så det var de vi gick in på igår. Vi tömde, rensade och packade på släpet. Vi har lite kvar till helgen men det börjar bli ett slut på flytten nu. Den 12/6 lämnar vi över huset till de nya ägarna och det ska faktiskt bli skönt! 

I övrigt känns allt lite som en dimma.. Det känns så himla dramatiskt att deppa ner sig så här för en hund, men han var ju inte vilken hund som helst. Han var min lilla bäbis som hjälpt mig att hålla mig ovanför ytan de senaste 2,5 åren, som har varit väldigt tuffa för mig. Han har verkligen hjälpt till att hitta ljusglimtarna i tillvaron. Det är fortfarande så tätt inpå men jag är helt övertygad om att jag kommer kunna se tillbaka och tänka på honom med en bra känsla, lycka och glädje. Nu tar ju såklart sorgen över för att han är borta men tids nog kan jag nog vända allt till något bra.. Jag vill kunna tänka på honom utan att bara känna sorg.

Det jag mår sämst över är att han var själv sista dygnet i sitt liv. Han låg ensam i en bur på sjukhuset och var förmodligen rädd över vad som hände med honom och att han inte kunde röra sig. När vi lämnade honom i söndags kväll tittade han efter oss med sina stora bruna ögon. Hade jag vetat att det var sista gången jag såg honom i vaket tillstånd hade jag aldrig kunnat lämna honom. Jag önskar bara så mycket att han förstod hur viktig och betydelsefull han varit och hur otroligt saknad han är. Han var verkligen världens bästa lilla korv! ❤️

Det är så mycket som känns jobbigt.. Jag hade sett fram emot en lång och härlig sommar i stugan med Edward. Han var så lycklig där och älskade att gå ner på stranden och bada och plaska och busa med pinnar i strandkanten. 

Att komma hem till Askön är också otroligt tungt. Askön och Edward är en kombination som känns omöjlig att bryta. Han ska bara vara här och springa runt ute på gården.. Nu kommer han ju visserligen vara här för alltid eftersom han är begravd här men det är ju på ett annat sätt. 

Saknar dig mer än allt grisen! ❤️

Hej!
Vi känner inte varandra men ja har följt din blogg ett bra tag nu...

Vill bara säga att jag e så ledsen för eran skull! Fruktansvärt sorgligt detta!
Förstår att det e väldigt tufft för er! Han va eran familjemedlem. O en högt älskad o viktig sådan!

Han försvann alldeles för tidigt! Men ja tror att ni kommer att ses igen. I nästa liv.
O tills dess så kommer han alltid finnas med er. I era hjärtan o även där ni befinner er. Ni kanske inte kommer se honom. Men ja tror att han följer o tittar på er💗

Kram/M

Känner inte heller dig egentligen men älskar din blogg :) så naturlig och visar vardagen :) sluta inte med det fastän livet är tufft! Varje gång jag läser om Edward blir jag helt tårögd. Jag är helt övertygad om att han vet däruppe hur viktig och betydelsefull han var för dig! Hoppas du kan känna glädje snart igen! Kram V

Jag är tacksam över att det finns så många fina människor runt dig Gumman! Blir rörd när jag läser de två föregående inläggen. Det finns hopp för framtiden och vår värld! Mitt i sorgen glimmar det små ögonblick av lycka...tänk att livet ska vara så här...sorg och glädje, så nära varandra...
Jag är ledsen av saknad så fort jag ser Edward, känner hjärtskärande sorg när jag vet hur ledsna ni är, och mitt i allt glad över att ni fick köpa huset ni ville ha...
Livet är inte enkelt...
Massor av kramar Mammi ♥️