Igår morse när vi vaknade var inte Edward sig lik. Han brukar alltid vilja upp i sängen när han hör att vi vaknat men han bara satt och stirrade i sin säng. När han inte reste sig trots att vi gått upp lyfte vi upp honom och då gnällde han. Vi förstod inte vad som var fel eftersom han bara satt men tillslut insåg vi att han bara satt för att han helt enkelt inte kunde resa sig med bakbenen. Han var förlamad i hela bakbenen och när han reste sig så bara släpade benen efter honom. Vi fick komma till veterinären på jourtid i Östhammar men hon kunde inte göra så mycket utan hon skickade oss direkt vidare till Ultuna. När vi kom dit var han sämre än tidigare. Han kunde knappt resa sig alls och var otroligt medtagen, orkeslös och smärtpåverkad och han kunde knappt sitta eller stå längre. De ville ha kvar honom över natten för att kunna röntga honom så fort som möjligt idag. Han fick även dropp, kateter, smärtstillande och lugnande. Det var fruktansvärt att lämna honom kvar och se hur han tittade efter oss när vi gick. 

Jag sov inte många timmar inatt. Jag bara grät och grät. Imorse ringde de från Ultuna och berättade att han blivit lite sämre under natten så de hade flyttat honom till IVA. De röntgade honom kl 11 under narkos och när de var färdiga ringde de oss igen. De visade sig vara ett diskbråck som påverkat ryggmärgen så pass mycket att han blivit förlamad och det skulle inte vara möjligt att operera honom. De ville inte väcka honom från narkosen utan bad oss att komma dit på en gång. Musch och Brors följde också med. 

Han såg så liten ut där han låg på bordet, nedsövd med dropp och massa slangar. Vi fick sitta hos honom ett tag innan det var dags att ge honom sprutan för att han skulle somna in för gott. 

Jag förstår inte hur jag ska kunna överleva utan honom. Det gör så fruktansvärt ont och det känns så himla tomt utan honom här hemma och jag kan bara inte förstå hur det kunde gå så himla fort. För två dygn sedan lekte han och allt var som vanligt och nu finns han inte längre. 

Jag hoppas att det finns en hundhimmel och att Edward får leva som en prins där uppe bland söta små hundflickor och pinnar, bollar och god mat i oändlighet. 

Edward. Mama älskar dig över allt annat och du kommer alltid finnas i mitt hjärta. Du var det bästa som kunde hända mig för 2,5 år sedan när du kom till mig och du har givit så mycket kärlek och glädje till mig och alla andra i din omgivning. Jag är glad för den tid vi fick tillsammans även om den blev alldeles för kort. Du har verkligen lämnat avtryck här på jorden och du är den bästa fyrbenta lilla figur som någonsin gått på denna planet. Du kommer vara för evigt saknad och vi kommer aldrig glömma dig! ❤️ Tack för att du varit min partner in crime och gjort mig till den lyckligaste hundmamman någonsin.