Äntligen hemma blandat med rädsla!

Jag blev utskriven på em idag och då åkte jag direkt hem. Skönt att komma hem igen. Jag gick ner till havet en sväng för att få njuta av solen lite och satt där nere och filosoferade ett tag (jag var väl påklädd mormor så jag blev inte kall). Man uppskattar allt lite mer när man varit på sjukhuset i flera dagar. Jag njöt av att bara få vara ute i solen ett litet tag. Jag har dock väldigt ont fortfarande, men det är mycket bättre än när jag åkte in så det är ju positivt iaf. Nu kanske jag orkar kriga på ett tag till! 


När jag kom hem hittade jag dock något otroligt otrevligt och väldigt obehagligt. Ush. Kan bara folk låta mig vara, snälla? Hoppas att det inte är så allvarligt som det verkar..

Direkt när jag hittade detta började jag tänka på något som hände för några år sedan. Det var någon/några (?) som trackade mig massa under en tid. Flera saker som jag bla. skrev på bloggen att jag skulle göra hade någon där ute lagt massa tid på att förstöra för mig. Någon ringde till jobbet flera gånger och sa att jag inte skulle komma in och "avbokade" mitt jobbpass pga olika anledningar. Vid ett tillfälle var det någon som hävdade att den var min granne, och jag var magsjuk och kunde inte ringa till jobbet så jag hade bett denna person att ringa och sjukskriva mig. De på jobbet tyckte det var märkligt och ringde upp mig och det var ju bara bullshit såklart. Någon ringde även och bokade av några möten som jag skulle på och flera läkarbesök. Det tog lite tid innan jag kopplade ihop bloggen med det som hände men det var ju ganska lätt att utifrån den veta var jag skulle vara och när. Nu skriver jag nästan aldrig ut tider längre och jag nämner sällan vad jag ska göra och när om det är något specifikt. Vill jag berätta det så gör jag det oftast i efterhand.. 

Det var även någon som hade ringt till störningsjouren när ett av mina ex hade haft fest och hävdat att det var jag som blev störd av att festen pågick och hade lämnat mitt namn. Vi hade ju breakat så jag bodde ju inte ens kvar där och var inte ens medveten om att han hade fest över huvud taget. Det konstiga var att det var olika, ibland en man och ibland en kvinna (eller flera olika, ingen aning) som ringde alla samtal så det måste ju ha varit minst två stycken. Ingen aning vem/vilka det kan ha varit, om det är någon jag känner eller om det bara var någon random. Oavsett är det ju inte särskilt kul att bli utsatt för och det är ju helt sjukt att människor kan bete sig så dåligt. Otroligt obehagligt. Mycket möjligt att den var någon trött person som bara hade roligt av det hela också, men vilket skämt isf! 

Jag fick ju även väldigt mycket otrevliga kommentarer på bloggen förut under en viss period. Nu godkänner jag dem först. Wannabe storbloggare, men whatever.. Det är inte trevligt när de kommer (även om det var väldigt länge sedan det kom någon nu, peppar peppar). Det som var lite extra obehagligt då var att vissa kommentarer handlade om bla. en del familjegrejer som inte vem som helst visste om. Alltså måste (åtminstone vissa av grejerna) ha varit från någon förhållandevis nära. Men de allra flesta kommentarerna var väl mest om hur ful jag var, att jag och även min familj var falska, den/de tyckte att jag ansåg att jag var så mycket bättre än alla andra och såg ner på människor, att jag var präktig osv. Sen var det vissa hot om att jag skulle vara försiktig och passa mig för man vet aldrig vad som kan hända. Men det är ju på en helt annan nivå och kommentarerna på bloggen har ju förmodligen inte något med det andra att göra. Haters kommer det alltid att finnas och kommentarerna på bloggen kändes ju som en bråkdel i jämförelse med allt det andra. Skriva en kommentar kan ju vem som helst göra för att man har tråkigt typ, men att lägga mer tid på att aktivt förstöra är ju lite allvarligare..

Jag blev aldrig riktigt rädd för jag trodde inte att det var någon som ville skada mig eller var farlig på riktigt liksom. Däremot tyckte jag att det var jobbigt att inte veta vem/vilka det var som tyckte så otroligt illa om mig så att man verkligen la tid och engagemang på att försöka förstöra för mig och göra mitt liv surt.. Man blev ju lite småparanoid. Jag har liksom aldrig haft några ovänner, iaf inte vad jag visste, men när dessa kommentarer (men framförallt samtalen förut och nu detta) började dyka upp kändes det ju som att jag obviously hade missat något stort. Tydligen störde sig någon på mig väldigt mycket, och jag hade inte den blekaste aning om vem det kunde vara.. 

Av kommentarerna på bloggen var det en kommentar som konstigt nog etsade sig fast mest. Den var från någon nyårsafton för många år sedan. Kommentaren gjordes på ett inlägg från julafton och jag hade lagt ut bilder på familjen från jul och vårt julfirande. Det var innan jag godkände kommentarer så jag visste att den låg kvar i arkivet. Jag letade lite och hittade till och med på den nu när jag kollade efter den. Stackars människa som inte hade bättre saker för sig på nyårsafton än att reta upp sig på att jag och min familj hade varit glada på julafton.. Jag vet inte varför jag kommer ihåg den här så väl av alla men den är ju ganska otrevlig. 

Men som sagt.. Kommentarer är en liten del medan detta som var nu och det med alla samtal kändes lite mer allvarligt. Det är ju något helt annat och känns lite för mycket för att inte ta det på allvar.

Jaja. Nu ska jag släppa det här for now (även om det var skönt att tänka på något annat än av vara nojjig över dagens "händelse").. Berättar mer sen när jag vet att det är lugnt.

Nu väntar en helg med älsklingarna mina! Mysigt! Som jag saknat dem. Och såå skönt att få sova i sin egna säng igen bredvid bästa boyfriend och slippa bli väckt av pumpen, andra patienter eller sköterskorna som gör sina koller på oss patienter hela nätterna. 

Måste bara berömma en av sköterskorna på avdelningen. Jessica heter hon och är den gulligaste sköterskan jag träffat. Hon har jobbat förut när jag varit inlagd också så vi kom ihåg varandra, men såå gullig. Verkligen rätt person på rätt plats. Så även om jag rättså ofta är negativ på mycket med sjukhuset och sjukvården så finns det såklart guldklimpar också. Även utskrivningsmötet med min läkare gick jättebra och jag är så glad att jag har henne också. Det blev ett bra avslut på den här inläggningen även om den inte började så bra... 

Trevlig helg på er! 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0