Förrätt: hummersoppa.

Varmrätt: Oxfilé, potatiskaka, rödvinssås och kål/baconsallad.

Efterrätt: pannacotta med jordgubbar och blåbär. 

Vi spelade spel, lekte lekar och satt och pratade tills tolvslaget närmade sig. Då gick de andra ut och sköt iväg fyrverkerierna. Vi stannade kvar inne med Edward. Han tyckte det var lite jobbigt med fyrverkerierna förra året men sen vid sista april så mådde han ännu sämre av fyrverkerierna, så vi bestämde oss för att stanna inne med honom för att "skydda" honom så gott det gick. Men hjälp vad rädd han blev ändå.. Han blev helt hysteriskt rädd och sprang runt i huset och försökte gömma sig överallt, men ingenstans dög. Fullkomligt panikslagen. Jag och Johan gick ut vid entrén en snabbis innan tolvslaget för att få en glimt av fyrverkerierna och innan det hade dragit igång riktigt. När vi kom in igen var Eddi borta. Vi letade och letade och tillslut hittade jag honom längst in i huset i sovrummet, inklämd i ett hörn bakom sängen och satt och skakade och såg helt livrädd ut. Jag mådde så himla dåligt över att se honom så och ännu sämre mådde vi över att vi hade gått ut och lämnat honom själv, även om det bara var max ett par minuter. Vi struntade i alla "gulla inte med hunden"-regler i det läget. Vi gjorde ingen stor grej av det och höll inte på och fjollduttade så han skulle bli ännu mer rädd, men vi lyfte med honom ut till vardagsrummet och så satt vi där alla tre och gosade (Eddi satt i Johans knä och han var tvungen att hålla i Eddi för att han inte skulle springa därifrån, så jag vet inte om man kan kalla det gosa, men vi kliade och pussade så gott det gick) vid tolvslaget.. Ingen aning om det var det bästa, men det kändes iaf bättre att han var med oss än att han skulle sitta själv i ett hörn och vara skräckslagen ensam. Vi försökte såklart få honom på andra tankar med gotta/leka osv men det var redan svart för honom. Ingenting hjälpte och han ryckte till vid varje smäll stackarn. Så nu har jag gått ifrån att ha "töntstämplat" alla som har fjollat med sina skotträdda hundar, till att ha vaknat upp och insett hur fruktansvärt det var att se honom så livrädd. Stackars lilla älsklingen! Nu blir det till att öva och försöka träna bort skotträdslan till nästa år.. 

Vi blev kvar hos Jonas och Ida tills 2.30. Vi sov kvar förra året men jag tyckte det var skönast att komma hem så jag körde.. Jag tog alldeles för mycket mediciner igår för jag mådde verkligen skit och hade så himla ont, men jag ville fira nyår precis som alla andra och därför pressade jag mig lite (mycket) extra. Idag har jag såklart fått äta upp det dock.. PAIN!!

Men vi är nöjda med vår nyårsafton och jag är så lycklig över att jag får börja även detta året med kärleken i mitt liv vid min sida ❤ 

Jag har verkligen haft ett tungt år 2016, måendemässigt. Jag har varit så himla dålig hela året och haft så himla himla ont hela tiden. Men årets bästa är iaf att min älskade sambo fortfarande finns vid min sida, vårt husköp, resan till världens bästa littlesis i LA, vår mysiga weekend i Stenungsund och att vårt lilla torp i Östhammar blev så mysigt när det blev klart. Nu hoppas jag på ett år där jag förhoppningsvis ska få må lite bättre.. Det är min största förhoppning och önskan år 2017.

Tack alla inblandade för en trevlig nyårsafton och tack till alla som varit med och gjort mitt år 2016 till det bästa möjliga.