Jag vaknade kl 2 inatt av fruktansvärda smärtor i magen och jag kunde inte somna om på hela natten. Det kändes som knivhugg, det krampade, drog, värkte, smärtade, sved och det kändes som den värsta mensvärk du kan tänka dig, fast ggr 1 miljon. Jag låg i fosterställning, var uppe och gick runt massa, flyttade till soffan, försökte göra saker för att få bort tankarna men ingenting funkade. Det gjorde så himla fucking ont! Jag tog massa extramedicin men smärttoppen lugnade inte ned sig förrän Johans alarm gick igång vid 7 imorse. Jag ligger fortfarande kvar i sängen. Det blir ännu en lugn dag in bed..

Jag hatar uttrycket "det är inte hur man har det utan hur man tar det".. Jag försöker "ta det" bra men man klarar inte det varje dag, vecka efter vecka, år efter år. Jag förstår innebörden av det, men det funkar inte i verkligheten. Screw "don't dream your life, live your dream" och alla andra cheesy quotes också. Man styr inte sitt liv.. Man kan påverka mycket men inte allt. Så hur gärna jag än vill leva min dröm och "ta det" bra så är det helt omöjligt ibland.
Idag är det 100 % omöjligt.

Tacka gudarna för snapchat-filter idag!