Jag har varit i Hedesunda sedan i söndags em. Jag kom hem till Gävle för någon timme sedan. Jag saknade boyfriend och tänkte åka till Östhammar först men jag var precis sopslut så jag ändrade mig och åkte hem till lägenheten istället för att vila upp mig lite. Jag gick och handlade lite frukost tills imorgon, köpte med mig hämtmat hem till middag och sen la jag mig i soffan. Min plan för ikväll och hela dagen imorgon tills Johan kommer hem är att inte prata med någon. Jag vill bara vara själv, ostörd, ifred. Är det bara jag som blir så ibland eller finns det fler? Jag kan verkligen tycka att det är jobbigt att vara social ibland. Då är det såå skönt att stänga in sig själv och låta omvärlden vänta lite. Jag är verkligen en person som har otroligt svårt för att vara "otrevlig"/osocial bland människor. Jag anser att hur dåligt man än mår så kan man alltid bete sig, vara trevlig, le, vara intresserad av andra osv. Punkt. Men följden av det blir då att när jag mår så dåligt så att jag bara inte orkar bjuda till och göra det jag nyss nämnde, anstränga mig osv. så stänger jag in mig istället. Jag går in i ide, svarar inte i telefonen och håller mig borta ifrån mänskligheten. Det gör jag mest för att jag inte orkar ge och då vill jag inte heller ta. Jag ser ingen mening med att umgås med människor när jag mår som jag gör ikväll.. Det är möjligtvis inte ett korrekt sätt att hantera detta på men det är mitt sätt att hantera situationen och det funkar för mig!

Jag ska ta ett bad nu och sen ska jag gå och lägga mig tidigt. När man äntligen erkänt för sig själv, sin omgivning och sin läkare (som ringde idag) att det varit lite bättre i några dagar nu så blir det precis som att det dåliga måendet och extrema smärtan kommer som ett brev på posten. Living the dream.

Trevlig kväll på er!