Jag har suttit och rensat och sorterat bilder idag. Min dator håller på lägger av för gott och därför har jag nu lagt in alla bilder från datorn på min externa hårddisk innan datorn viker in.. Sorry för mycket "åh vad jag saknar mitt gamla utseende och mitt gamla liv innan sjukdom och mediciner förstörde allting"-inlägg men med 12 kg plus, akne, mjukiskläder 24/7 för att det är typ det enda som magen pallar, heltidssjukskrivning för att bara nämna några, känner man sig inte riktigt het och lycklig när man tittar på sig själv i spegeln.. Jag försöker intala mig att jag kommer få ett riktigt liv igen och jag hoppas verkligen av hela mitt hjärta att det blir så!

Så här såg jag alltså ut för bara drygt ett halvår sedan.. Jag vägde mer än min normala vikt men så mycket mindre än vad jag gör nu. Ge mig min kropp tillbaka! Det är så olikt mig att ens orka lägga energi på vikt över huvud taget. Jag brukar tänka att så länge man känner sig fin och bekväm med hur man ser ut så är det bra. Det är väl förmodligen där det brister nu eftersom denna plötsliga utseendefixering tagit plats i mitt liv. Jag känner mig inte fin längre. Och jag ser liksom inte mig när jag tittar på mig själv i spegeln.

Men det finns som vanligt värre saker att ödsla energi på. Det är dock lättare att klaga på utseendet än livet i största allmänhet. Det känns liksom inte lika allvarligt på något sätt, vilket är skönt! 

God natt! Jag tänkte försöka somna "tidigt" ikväll för att försöka sova bort lite smärta.. Sweet dreams!