Nu har jag alltså bäddat ner mig i soffan hos mami.. Saknar redan mina boys men jag borde klara att vara utan dem tills på tisdag (brors jag vet att du tycker att jag är fjollig nu, haha. Men en eloge till er som klarar det här med distansförhållande. Vi skulle vara sämst på det!).. Det är ju det där med att sova själv som är värst med att vara ifrån varandra tycker jag. Man saknar liksom boyfriends arm att ligga på och snusa in sig i hans famn. Det finns inget mysigare än när man vaknar till på natten av att den stora skeden kryper närmare intill a la sked och gosar in sig i nacken. Sjukt vad snabbt man "vänjer sig" med människor i ens omgivning. För 1,5 år sedan visste jag inte ens att Johan existerade och nu kan jag inte tänka mig ett liv utan honom ❤️