Jag var där i 1,5 timme. Hon tog sig verkligen tid, som vanligt. Egentligen kom vi väl inte fram till så jättemycket. Jag ska fortsätta med min höga medicinering tills jag blir inlagd på akademiska, och därefter får vi se vad som händer. Hon tog cellprov (vi med endo måste ta mycket oftare tydligen) och så kom vi fram till att ett behandlingsbyte väntar så fort sprutan lämnat kroppen, vilket brukar kunna ta upp till 1,5 år. Förstår ni vilka mängder man får i sig i kroppen och den kan hålla i sig så länge? Sinnes. När hon skulle skriva mitt personnummer på provetiketten kunde hon det utantill. "Oj, imponerande!" tyckte jag. "Tyvärr är det inget bra tecken" svarade hon. Och hon har väl rätt. En läkare träffar otroligt mycket patienter, och ändå kan hon mitt personnummer utantill. Det betyder ju bara en sak. 

Efter sjukan tog jag en runda på stan, sen en liten sväng med Edward innan jag damp ner i soffan. Jag blir alldeles lycklig av vädret och egentligen vill jag bara vara ute hela dagen men riktigt så långt räcker inte energin. Jag är glad att jag kommit igång med prommisarna igen iaf! 

Snart kommer loveboy hem. Mysigt!