Jag ringde på larmet vi har för att min apparat började tjuta för tredje gången på en timme. Jag förstår såklart att det är jobbigt för dom att komma hit hela tiden, men samtidigt är det ju deras jobb och det är ju inte mitt fel att apparaten larmar. 

"Åh så bökigt med den här maskinen" 

- Ja den är lite jobbig när den låter hela tiden..

"Ja jag vet inte vad det är för fel så vi får pausa den för nu har jag inte tid att fixa det här för nu är det överlämning"

- Så den ska stå och tjuta så här i en halvtimme? Kvinnan bredvid mig vill sova nämligen. 

"Det kan kanske vara någon sladd som ligger i kläm."

Hon börjar kika på sladdarna..

"Vad har du nu ställt till med? Sladdarna är ju trädda åt fel håll!"

- Jaha oj då. Ja det var ju du som hjälpte mig med sladdarna, men vi får trä om dom då.

"Jag vet inte hur du betett dig för att det skulle bli trassel.." fortsatte hon muttra. 

Det var inte ens trassel, det var bara felträtt genom min sjukhuströja. Hon började klä av mig och trä igenom sladdarna åt rätt håll den här gången. 

- Ja det är ju lite sladdar att hålla iordning på, sa jag och försökte lätta upp stämningen lite. 

"Det är ju bara två sladdar, det finns folk som har många fler sladdar och håller ordning på dem ändå!"

- Jaha, jag ber om ursäkt om jag är till besvär.

"In här med sladden nu då, rätt den här gången! Nu måste jag gå och lämna över" 

Så gick hon utan ett hejdå trots att hon dessutom slutar nu för dagen. 

Alltså hur kan man ens vara så otrevlig mot en ung tjej som ligger på sjukhus med grymma smärtor. Jag är ju liksom inte här för att jag tycker att det är roligt..? Men hur kan man vilja få en patient att känna sig till besvär när vi är här för att vi är sjuka och behöver deras vård.

Jag är inte känslig i vanliga fall men en sån där liten skitsak kan få mig att vilja gå hem och bara lämna. Men jag borde inte ens haka upp mig på den där surkärringen utan istället vara glad för att jag har fått fantastiskt bemötande av alla andra! 

Nuläget: Jag har fått en slang in till ryggmärgen och genom den får jag nu morfinet istället för genom den vanliga vid handleden, för att detta ska ge ökad effekt när det blir utsänt på mer rätt ställe i kroppen.. Första timmarna var jag näst intill smärtfri. Och det kan jag säga att var första gången på flera år!! Men sedan började det smyga sig tillbaka. Jag har iaf mycket mindre ont än när jag är hemma så jag är såå glad att jag är på plats här på sjukhuset och får experthjälp. Jag var nere på Uva i 5 timmar idag när de satte in själva slangen in i ryggmärgen. Nu har jag kateter också för första gången i vaket tillstånd. Det behövs tydligen eftersom hela mittenpartiet av kroppen blir lite halvt bortdomnat.. Och så har jag vanligt dropp såklart. Nu är jag tillbaka på rummet sedan några timmar tillbaka. Jag har fått middag, kvällsfika, besök av Musch och Matti samt Lovisa och Sofia. Så mysigt! 

Av de två sista besökarna fick jag en lite annorlunda sjukpresent.. Det blir jag och Kalle Anka ikväll, haha! Tack gullisar.