Det här inlägget är väl inte särskilt uppåt.. Men min blogg är ingen tänka positivt blogg längre. Det är en ta-sig-igenom-en-dag-i-taget-blogg. Ibland känner jag för att vara brutalt ärlig. Jag trodde inte man kunde må så här dåligt. Aldrig någonsin trodde jag att man kunde må så här dåligt. Hela min kropp gör ont, mitt huvud känns som att det ska sprängas, jag mår illa hela tiden och spyr när kroppen känner för det, mina ögon värker och rinner, höga ljud gör jätteont i hela huvudet, min mage gör ont, gå på toa vill jag inte ens göra längre för varje litet besök är en pina och det gör att jag varken vill äta eller dricka för att jag vet vad som väntar efter det, jag har ett otroligt tryck över bröstet så jag har inte kunnat haft bh på mig de senaste månaderna för då känns det som att jag kvävs, jag kan för övrigt inte ha kläder alls som sitter åt någonstans längre, jag har fått jordens akne av medicinerna, jag kan inte sitta för länge för då känns det som att ryggraden/svanken ska gå sönder, jag kan inte stå för länge för då känns det som att jag ska svimma, mina "klimakteriebesvär"/biverkningarna på sprayen har knackat på och jag får vallningar och svett-attacker utan anledning.. Idag fick jag svettfläckar i knävecken (!) av att ligga stilla, när jag frös.. Jag kan helt ärligt ligga och bara stirra upp i taket för att röra mig gör så ont ibland och för att jag helt enkelt inte orkar röra mig, det liksom krävs mer energi än vad som finns. Jag, rastlösa jag. Helt galet.
Just nu känns det ganska lockande att skriva in sig på vilken avdelning som helst på sjukan och be om att bli nedsövd tills jag är frisk från allt igen! Vilken skit man hamnat i.
MEN det finns folk som har det värre. Det finns stackars barn i Afrika som inte ens har mat eller vatten. Det finns de som blir bortsålda av sin familj för att hamna i trafficking för resten av sitt liv. Det finns de som är ännu sjukare än mig. Det finns de som inte har någon i sin närhet som älskar dem och ställer upp för dem. Det finns de som sover ute i snön hela vintern för att de inte har något hem. Det finns alltid de som har det värre. Det är bra att sätta saker i perspektiv ibland.. Men tyvärr hjälper det inte mig just nu.
