Jag har haft ont konstant i snart 3 veckor nu och smärtan har verkligen tagit ett fast grepp och verkar inte vilja lämna min kropp.. Det här är skov-rekord for sure. Däremot pendlar psyket hela tiden. Att gå med smärta och värk hela tiden är något som definitivt påverkar kroppen och därmed även huvudet. Ena dagen vill jag seriöst hugga bort min mage, andra dagen är jag så rastlös och vill göra något roligt och försöka strunta i att jag har ont och försöka lura mig själv, nästa orkar jag inte ens gå upp ur sängen, dagen efter har jag damp och städar hela lägenheten för att försöka tänka på något annat, sen sover jag en hel dag, sen vaknar jag upp och är så irriterad på mig själv som har sånt i-landsproblem som smärta och tänker på alla som har det värre och hånskrattar åt att jag inte rycker upp mig, sen vill jag bara grina, sen är jag orkeslös orkeslös orkeslös.. Så går det runt. 

Idag försökte Andy pigga upp mig lite med en frukost i Valbo och sen en glass ute i solen vid GS. Jag har även pluggat en hel del nerbäddad i soffan med vetekudden (tyvärr kan jag läsa en sida för att nästa sekund inte ha någon aning om vad jag läst men jag känner att jag måste försöka komma ikapp på något sätt) och så tvingade jag mig iväg till gymmet en sväng ikväll för ett kort, lätt pass. 

Imorgon kör vi ny dag, nya möjligheter.