Jag börjar komma igång. Jag har fortfarande skyhög puls, svettas som en gris, får feber så fort jag hållit igång lite för mycket och orken tar slut 10 ggr snabbare än vad den brukar. Som om inte magen räcker ska det såklart strula efter operationen också (om det nu är det som är felet).. Och ögoninflammationen blir bara värre och värre trots antibiotika så idag var jag tillbaka till en läkare för att få nya ögondroppar. Läkaren som för övrigt inte ens kunde svenska och som bokstavligt talat gapskrattade åt mig när jag frågade om de fått mina provsvar från i fredags. Varken jag eller syrran som var med mig förstod det roliga i det men han skrattade i någon minut och pratade om något på knackig svenska som vi inte förstod innan jag tackade för mig och gick. Lill muschen var så arg när vi gick därifrån så jag nästan fick hålla tillbaka henne för att hon inte skulle gå tillbaka och skälla ut honom. En läkare som skrattar åt en patient är ju visserligen katastrof men jag har lärt mig att det är onödigt att lägga mer energi än vad man behöver på de idioterna.