Toffeln!

Tänk att jag saknar min dryga lilla älskling efter inte ens ett dygn.. Ingen som rycker i mina kinder. Ingen som bråkar på mig när jag håller på somnar till filmen i soffan. Ingen som lägger strumpor överallt. Ingen som säger till mig att maka över på min sida sängen. Ingen som säger att det räcker med 4 ljus när det är så här varmt. Inte någon som tjatar om att hjärncellerna dör av den starka lukten när jag tar fram nagellacket för femtielfte gången den här veckan. Ingen som ropar och frågar hur det går när jag suttit på toa någon minut för länge. Ingen som säger att vi måste släcka alla lampor innan vi lägger oss för att det är onödigt att ha någon tänd. 

Inte ens någon som tjatar om att jag måste lära mig att ta ansvar och äta riktig mat istället för sånt jag är sugen på just för stunden. 

Det trodde jag aldrig om mig själv.. Jag som kan bli så trött på karln och här ligger jag och längtar tills onsdag redan. 2 dagar, det är allt. Förr sov jag ju jämt själv när han jobbade nätter och dygn.. Nej skärpning nu! Det här ska bli såå mysigt med "egentid".. 




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0