Renspatrullen!
Semlorna blev goda.. Phu!
Ikväll har vi rensat grejer.. Vi hade en hel del grejer ute i ett förråd hos svärföräldrarna sedan tidigare plus att vi tog med allt vi hade i gästrummet hemma i Harkis nu när vi tömde inför fotograferingen så det var en del att rensa. Men nu har vi gått igenom allt och sorterat massa så nu är det ordning och reda och det finns massa plats att fylla på med grejer framöver.. Det är så skönt när man har koll på alla grejer och när man ver att allt liksom är rensat och genomgått.
Jag längtar inte efter att börja packa grejer och flytta direkt även om jag samtidigt hoppas på att det blir flytt såklart, att någon är intresserad och att vi får huset sålt. Det kommer troligtvis ut på hemnet imorgon, spännande. Vi fick se bilderna idag och dom var superfina så det ser lovande ut!
Sweet dreams!
Semmeldagen!
När det inte finns en enda glutenfri semla att få tag på i hela Östhammar får man helt enkelt ta saken i egna händer.. Hur svårt kan det vara att slänga ihop lite semlor tänkte jag och åkte och handlade hem ingredienser. Är det fettisdag så är det!
Det ser lovande ut utseendemässigt so far men smakprovet återstår, haha.
Fotografering, fika och slängpussar!
Phuu! Vi hann klart med allt fix. Det såg hopplöst ut där ett tag men vi fick ihop det. Idag har Svensk fastighetsförmedlings fotograf Frida varit och fotat our home. Spännande att se om det blev bra bilder!
Kl 14 mötte jag upp bästis på stan. Vi har varken hörts eller setts på superlänge så vi hade massor att ta ikapp.. Det blev en långlunch innan jag hoppade in i bilen och åkte vidare. Vägen mellan Gävle-Östhammar måste ju vara världens härligaste väg att köra. Jag har blivit en riktig sucker för att köra bil nu när jag äntligen "får" köra igen. Bästa Sara är ju dessutom en dröm att köra. Vad är det egentligen med kombon bil, hög fart och hög musik? Man blir ju iaf lycklig av det!
Dagens bästa: Jag "träffade" världens finaste, bästaste och mest saknade lilla Elliot idag. Han stod vid en busshållplats på stan med sin mamma när jag åkte förbi. Jag tutade och tutade och tillslut såg han mig. Vi hann vinka och jag hann få massa slängpussar innan det blev grönt och bilarna bakom mig stressade att jag skulle åka vidare. Jag förstod att det skulle bli tufft att "skiljas" från denna lilla kille men jag hade aldrig kunnat ana att det skulle vara så här jobbigt. Från att ha träffats varannan helg i de 5 första åren av hans liv till att knappt ses alls längre. Jag har inte träffat honom sedan förra sommaren och man kan minst sagt säga att han är saknad. Han såg ut att må bra iaf och det var skönt att se! ❤
Saturday night!
Vi har grejat hela dagen idag.. Smärtan släppte lite på em så vi har fått ganska mycket gjort. Men det är tur att vi har morgondagen också, haha. Vi har bara bott här i 4 mån men det är grejer överallt som om vi bott här i flera år.
Ikväll har vi ätit gomiddad och tittat på mello. Vi har fortfarande jobbarkläder på oss och jag är alldeles feberflottig (ush vilket äckligt ord, haha!) men vi har haft en mysig lördagskväll ändå.
Hoppas ni också haft en trevlig lördag!
Det är iaf fint väder!
Jag mådde lite bättre igår.. Vi firade svärfar (som fyller år idag) med lite AW. Det bjöds på tacos för familj och lite släkt! Trevligt!
Vi kom hem vid 21-tiden igår. Vi åkte två bilar hem. Johan fick sällskap av Eddi och jag fick sällskap av Josefin! Bästa!
Vi slappade i soffan ett tag men när vi båda kände att vi började nicka till förflyttade vi oss till sängen istället. Jag trodde att den här "dippen" var förbi för den här gången, men icke. 03.30 vaknade jag i fosterställning för att magen gjorde så himla ont och sedan dess har jag varit vaken.. Jag försökte med allt (badkaret 1 h, TENSen, serier för att tänka på annat) för att få ner smärttoppen men ingenting funkade. De mediciner som tanken är att jag ska ta nu (istället för de starkare som jag haft tidigare) hjälper inte ett piss.. Det är ju en fin tanke det här med att plocka bort mediciner och jag själv vill ingenting hellre, men på frågan vad jag ska ta till istället när det blir så här får jag aldrig något svar på.. Då är det inte så lätt.
Bästa älskling ville som vanligt så gärna hjälpa mig men det finns ju ingenting att göra? Men han är så fin som bryr sig så mycket ❤
Vi är och slänger lite sopor och sånt nu på återvinningen. Jag härdar ut så gott det går och Johan köttar som vanligt!
Gränby!
När Johan slutat jobba åkte vi till Uppsala en sväng. Jag behövde hämta ny medicin (alltid lika problematiskt men på tredje Apoteket fanns det jag behövde), vi behövde shoppa lite smått för att fixa till uterummet och lite annat piff inför fotograferingen (som blir på måndag troligtvis) och så hade vi en födelsedagspresent att inhandla. Det blev middag på Ikea också i vanlig ordning.
Vi kom hem för ett litet tag sedan. Jag var liite bättre idag på fm, men efter att ha varit "igång" (ja allt är ju relativt men just nu är en shoppingrunda tillräckligt) ett tag i kväll så är jag åter uppe i supersmärtnivå. Fuck it. Nu blir det tidig kväller och fosterställning i sängen. Jag har varit in princip sängliggandes i en vecka nu och jag har på riktigt ont i kroppen för att jag legat stilla så mycket, men när det spårar så här med smärttopp deluxe efter ett par timmar i stående position känns det inte heller särskilt lockande.. Living the dream!
Eftersom jag inte har någon bild från dagen så får det bli en bild från första natten ute i Harkskär. Det var mysiga tider det. Sommar, värme, vi var bruna, dagarna var fyllda av rust, vi grillade hela tiden och vi myste i det lilla gästrummet i uthuset på kvällarna när vi rustade så sent så att vi inte orkade åka hem.. Det var en rolig tid även om det är skönt att det är klart (för den här gången). Men det är garanterat inte den sista gången vi rustar hus/lägenhet. Hur kul som helst ju!
God natt! Sweet dreams!
Låt mig presentera: Olof (med getskägg)!
Och Johan tyckte att jag var barnslig igår när jag skrev om mina moviecrushes.. Vänta bara tills han ser dagens resultat på rastlöshet. Han kommer bergis bli svinimpad! Det var Edward som tjatade om att göra den, lovar.
My babysister!
Tänk att man kan sakna en människa så att det gör ont. På riktigt liksom. Det skiljer ju bara 15 månader mellan oss så vi är ju faktiskt så kallade pseudotvillingar. Och så har vi levt hela livet därefter också. Vi delade rum när vi var små och vi var verkligen oskiljaktiga.. När vi blev större och fick egna rum gick vi ändå över till varandra och sov tillsammans varje natt. När vi var 14 och 15 år gamla och det var dags att flytta hemifrån gjorde vi det tillsammans till en tvåa på stan och även där sov vi alltid tillsammans och gjorde allt tillsammans. Så himla mysig tid. Vi lyssnade sönder på Pink, gjorde oss klara för att gå och lägga oss och sen gick på sena bion innan vi gick direkt hem och la oss (även om Josefin alltid somnade redan på bion). Jag kan verkligen sakna den tiden och jag ångrar att jag inte njöt mer av den tiden då.
Första prövningen var väl när Josefin kom in på ett annat gymnasium i Sthlm. När hon flyttade dit blev vår första kris (ja det var faktiskt det för vi hade ju aldrig någonsin varit ifrån varandra så tidigare). Vi hade ju alltid haft varandra nära men så var hon plötsligt i en helt annan stad och jag var kvar hemma. Men hon var ju trots allt bara 1,5 h bort så man kunde ju åka och hälsa på när som helst och hon kom ofta hem på helgerna.
Men så kom LA/NYC. Ännu värre. Helt plötsligt var vi på två helt skilda platser i världen och endast telefonen kunde få oss att umgås. Jag är såå glad att hon gör detta och ingen är stoltare än mig. Jag är helt övertygad om att hon kommer ta Hollywood med storm med tanke på hur mycket hon lyckats med redan. Det finns verkligen ingenting hon inte klarar när hon väl bestämt sig för något. Misslyckas och att ge upp finns liksom inte ens med i tankarna.. Jag känner ingen som har ett sånt driv som hon har och trots att hon är en familjemänniska ut i fingerspetsarna och längtar hem till oss här hemma så fortsätter hon att kämpa.
Jag vet att vissa tror att hon glidit på en räkmacka ibland men då har man ingen inblick i verkligheten. Varje liten framgång hon tagit sig till ligger det blod, svett och tårar bakom. Tons of it! Men det ser helt klart lätt ut för henne.. Jag menar, vem som helst går inte på Grammysgalan, hänger med de största av stjärnorna, har typ alla kändisars telefonnummer i sin telefonlista och lever det där it-livet (#skryt). Hon är verkligen inne i den innersta kärnan och dit är det inte många som tar sig.
Hon fick en roll i Jamie Foxx nya storfilm där många stora namn är med. Jamie skrev till och med om manuset för att få med Josefin i filmen.. Kontrakten var påskrivna och klara men så föll det på visumet. Detta visumstrul.. Hur sjukt är inte det? Hon hade kunnat hoppa över typ hundra steg och gå direkt på storfilm och så är det något annat det faller på när man väl fått en sån stor chans.
Jag saknar dig så sjukt mycket honey och jag önskar att det fanns ett sätt där vi kunde vara nära varandra men ändå leva de liven vi vill. Ibland får jag den där konstiga känslan av att det är något som saknas i mitt liv och jag är helt övertygad om att det är din närvaro jag saknar. Tack gode gud att vi ändå lever på 2000-talet och att detta inte hände för några hundra år sedan när man varken reste som man gör idag eller när det inte fanns telefon/snapchat och allt sånt. På ett sätt känns du ju trots allt ganska nära även om jag saknar att ha dig här nära jämt..
Jag hoppas iaf att vi ses snart på ett eller annat sätt. Om jag inte får möjlighet att komma och hälsa på i vår så hoppas jag åtminstone att vi ses till sommaren. Tack för din eviga stöttning, alla dina roliga inlägg i vår syskongrupp på fb (haha) och tack för att du är världens bästa andra hälft ❤ Jag är ditt största fan, är den stoltaste storasystern på den här planeten och jag kommer alltid att have your back.
Älskar dig stjärnstopp! ❤
En annan del av Köping!
Ikväll åt vi skaldjurs/fisk-soppa till middag made by Johan (fast vi åt hos svärisarna). Sjukt god!
Sen har vi kollat på nya avsnittet av En annan del av Köping. Vi fick mersmak och ville se mer så vi började om med första säsongen. Vi har ont i kinderna för vi har lett så mycket, haha. Gohjärtana! Tänk att vissa av oss först kanske tänker att de inte har fått de bästa förutsättningarna i livet, men själva verkar de så glada och lyckliga och lever livet mer än många andra någonsin gör.. Riktiga lyckopiller.
Nu ska vi fortsätta kolla i sängen innan det är dags att sova.. Här har vi familjens sleeping beauty. Eller nja. Till och med jag ser att han är ganska ful på det här kortet, haha. Världens bästa Eddi! ❤
Crusches!
När man tvingar sig ut i solskenet i ett försök att undvika liggsår.. Jisses. Jag är typ i ett dvala mellan levande och död känns det som. Fuckin' hell..
Igår kollade jag på tredje säsongen av SKAM. Jag kollade på den innan svenska texten kom och jag kände att jag var tvungen att kolla på den med svensk text också så att jag fattade något.. Så det blev en favorit i repris. Jag (och typ alla andra) älskade säsong två mest av de tre jag sett. Jag menar Noora, hur cool? Men igår när jag tittade på säsong tre igen så blev jag alldeles cheesy och älskade den nästan mer. Den har ju bara ett såå fint budskap så jag dör. Finaste scenen i hela SKAM måste ju vara när Isak och Jonas sitter och har sitt snack på en parkbänk samtidigt som de äter kebab. Jonas reaktion kan ju vara den finaste och bästa i ett sånt läge.. Vill ju inte spoila utifall inte alla sett det, men ni som sett det vet vad jag menar. Hur fint? Screw William - I'm going for Jonas, haha.
Jag har aldrig haft den där känslan av att inte passa in så jag kan nog inte tänka mig in i det riktigt. Jag har alltid haft vänner som jag trivs med, alltid känt mig trygg i mig själv och alltid blivit respekterad för den jag är. Jag har aldrig känt mig ensam, utanför eller "konstig". Men att känna sig annorlunda osv. måste vara så sjukt jobbigt. Den största elogen till alla där ute som ständigt kämpar med att hitta sig själv, stå för den man är och som vågar vara "annorlunda". Jag är tacksam över att jag inte behöver ta den "kampen".
Nu vidare från Jonas till nästa crusch.. Damon Salvatore! Haha. Jag har sett några säsonger förut men det var längesedan så det blev att börja om och se Vampire Diaries från början nu när jag var redo för en "ny" serie efter Prison Break. Johan förstår inte det där med att crusha ner sig i en filmkaraktär. Jag förstår. Om jag förstår, haha.
Olof Röhlander!
Jag får varje måndag morgon ett mail med Olof Röhlanders 'Veckans peptalk'. Denna veckas tyckte jag att var väldigt tänkvärd så jag delar den här till er som inte vaknar till dessa mail varje måndagsmorgon.
År 1938 gick det prestigefyllda Pulitzerpriset till det amerikanska dramat Our Town. Pjäsen innehåller bland annat tankar och frågor om huruvida vi människor verkligen förstår livets värde. Vet vi vad vi har först när vi förlorar det?
Under akt tre, i en av de starkaste scenerna, avlider Emelie, i barnsäng. Men innan hon dör får hon en sista möjlighet, nämligen att gå tillbaka och leva om en av de dagar hon redan levt. Emelie accepterar erbjudandet och väljer att gå tillbaka till sin 12-årsdag.
Det där fick mig att fundera. Låt säga att det verkligen gick att göra, det vill säga leva om en redan levd dag. Vilken skulle man då välja - och varför just den?
I den frågans svar kan det finnas nycklar till vad som gör dig lycklig. I svaret finns även ledtrådar till hur du skapar en ännu bättre framtid. Vad jag menar är att om du kan välja ut en dag du redan har levt och som du gärna skulle uppleva igen, då kan du undersöka vad den dagen innehöll för komponenter. Anta att du har hittat en favoritdag. Då undrar jag:
Var du ensam eller var du bland andra människor? I så fall: med vilka?
Var du mestadels inomhus eller utomhus den här dagen?
Var det en dag fylld av aktiviter, eller var det stilla vatten?
Vad fanns det för övriga omständigheter som gjorde den här dagen så bra?
Vika tankar och känslor cirkulerade i ditt inre system?
Efter lite sådant grundarbete kommer du säkert, liksom jag själv gjorde, hitta viktiga byggstenar. Genom att lokalisera en favoritdag som du redan har levt kan du finna värdefullt innehåll till det som även kommer att bli din framtids bästa dagar. Jag tror nämligen att mycket av det som fanns då fortfarande är tillgängligt.
Därför avslutar jag med samma fråga: Om du kunde leva om en dag i ditt liv, vilken väljer du?
Lady in pink!
Jag lyckades somna igår kväll och har kunnat sova skapligt så jag blev hemma ifrån sjukan ändå (tack och lov). Min nya mysis är på och det väntar en heldag i viloläge för min del. Febern är kvar så jag frossar och packar in mig i filtar och nöter vidare på Netflix. Jag har kollat klart på Prison Break nu så det är jakt på ny serie!
Männen i mitt liv!
Vi blev kvar hemma en natt extra för att vara nära sjukan.. Jag har varit på väg in flera gånger idag, men så härdar man ut lite till, och lite till.
Eva och Christer kom på em. En liten stund senare kom även pappa på en liten spontanvisit. Jag hade inte träffat honom på 2 månader. Sjukt!! Vi hade några trevliga timmar ihop. Efter mat och fika åkte svärisarna hemåt men papi blev kvar ett tag till och så kollade vi på brors match. Äntligen vinst igen efter några tuffa matcher med förlust.
Världens finaste papi hade med sig alla hjärtans dag-present och present ifrån när de var i Mexico för några veckor sedan. Bästa! ❤ Jag tror att jag (åtminstone liite) kan tacka papi för att jag hittade en sån fin boyfriend. När man har världens finaste papi och en sån fin manlig förebild från uppväxten får man ju automatiskt höga krav på den man som man sen ska dela livet med. Har man inte så mycket till förebild från barndomen kanske man inte förväntar sig så mycket, men när man vet att det finns så fina män som papi så letar man tills man hittar någon som är precis lika bra. Bara det bästa duger ju. Förstår ni mitt resonemang? Jaja.. Det blev visst hylla männen i mitt liv-inspirerade inlägg här på bloggen idag. Nu är det bara brors och Edward kvar sen har jag prickat av dem alla, haha. Love you brors! Du är också bäst! ❤
Nu ska vi gå och lägga oss. Jag hoppas på en bättre natt inatt än vad de varit den senaste veckan. Orkar ta mig tusan inte mer nu.
Sweet dreams!
Ont det gör ont!
Hatar hatar hatar smärta idag. Jag ligger på gränsen till sammanbrott hela tiden för att det gör så galet himla ont. Vad tusan gör man för att hantera detta dag ut och dag in om man helst inte ska ta medicin..? Det kommer ju inte bara att bli bättre helt hux flux en vacker dag liksom. Jag tar min nuvarande maxdos (som är mycket, mycket lägre än vad den varit innan) men den hjälper inte ett skit. Jag kör TENS, värmefilt, fosterställning, badkaret, jag har provat allt jag brukar och lite till för att dämpa/härda ut smärtan men the pain is still in the house deluxe..
Jag har målat klart uterummet idag och sista dörrkarmen så nu är det verkligen inte mycket kvar. Nu riktar Johan golvet i uterummet och jag och Eddi ligger och hejar på. Johan är verkligen världens bästa alla kategorier (Va? Har ni hört det förr?). Jag är själv imponerad över hur han orkar köra på som han gör och att han aldrig någonsin gnäller när jag inte klarar av att fortsätta. Det kommer ju inte jättelägligt alla gånger direkt.. Jag tycker såklart att det är en självklarhet att man inte klagar över att någon annan är sjuk, jag vill ju inte heller detta liksom. Men ändå blir jag imponerad över att det aldrig någonsin kommer ett ynka litet mutter om att han alltid får göra lite (ofta mycket) mer än mig eftersom jag alltid måste ta hänsyn till dagsform och mående/smärtnivå. Det är helt omöjligt att jag klarar att köra på som vem som helst hur gärna jag än skulle vilja (och hur svårt det än är att erkänna det). Smärta spelar ut kroppen på så många olika sätt och påverkar mycket mer än vad man tror. Jag blir dessutom sjuk i huvudet av denna malande smärta hela tiden!
Och par bråkar över vem som diskade senast liksom? Welcome till Johans liv isf... Men trots att jag är sjuk, med allt vad det innebär, så är vi ett bra team och vem som gör mest hela tiden är ju inte allt. Jag är bara så himla tacksam över att han är så förstående, stöttande, omtänksam, glad, positiv, driven, kärleksfull och bara världens finaste sambo trots att det här med min sjukdom påverkar även hans liv jättemycket. Jag kunde inte ha haft en bättre man vid min sida! Kort efter första gången vi träffades så låg jag ju inlagd på sjukhuset i två veckor så bland våra första "dater" spenderades på sjukan med mig i kateter, dropp, morfinpump och landstingets sexiga sjukhusskjortor. Han tjatade om att få komma och hälsa på mig där på sjukhuset och tillslut gav jag efter.. Där och då såg jag så många sidor hos honom som jag helt enkelt inte ville leva utan och jag gick all in direkt. Han var liksom på riktigt och en riktig man som jag kände att för alltid skulle behandla mig som en prinsessa. Och det har väl vi alla tjejer drömt om? Tack för att du står ut, tack för att du finns och tack för att du är min! ❤
Om ett tag kommer svärisarna på sen lunch. De har inte varit här sedan vi flyttade in så de var ju tvungna att komma och se hur vi har det innan vi säljer åtminstone!
M&M!
Jag är så tacksam över att Linus ville ta sig an försäljningen av vårt hus. Bästa! Det känns bra och jag är helt övertygad att han kommer göra det bästa möjliga av denna affär så vi känner oss helt lugna. Han hade även med sig en liten praktikant (hans son Edward, haha) så det var trevligt med ett litet besök.
När vi satt och pratade vid köksbordet såg jag en välkänd vit bil glida förbi på vägen utanför, men jag visste såklart inte säkert vem det var.. Tänkte inte så mycket mer på det, men när den en timme senare glider förbi igen var jag ganska säker på vem det var, haha. Kort efter att Linus och Edward hade åkt knackade det på dörren och in kommer M&M. "Vi visste inte att ni hade besök men vi ville inte komma in och störa så vi åkte till Böna café och köpte med oss lite fika! Hade han varit kvar även tredje gången vi kom så hade vi ätit upp fikat i bilen, gett upp och åkt hem igen!" Haha så kul! Men tredje gången gillt var huset tomt och de fick komma in.
Vi fikade när de kom. De hade dessutom jobbarkläder på sig och tänkte komma och hjälpa oss här hemma. Så fina! Jag och Musch har målat uterummet en andra gång och Johan och Mattis satte in sovrumsdörren och listade lite och sånt.. De blev kvar på middag också. Vi hade typ ingenting hemma så vi fick styra ihop en middag av det vi hade, så det blev... Pannkakor. Verkligen en fancy lördagsmiddaf, haha. Vi försökte iaf festa till det och gjorde en pannkakstårta. Tur att vi är "enkla" allihopa och inte kräver så hemskt mycket. Vilka vuxna människor försöker duka fint, dricker mjölk i vinglas och äter pannkakstårta en lördagskväll liksom?! Jaja. För oss funkar det alldeles utmärkt!
Vi har kollat på Mello och sen satte vi igång en film (gamla godingen Catch me if you can). Som alltid när vi ses så är det bara jag och Matti vakna nu. Musch och Johan somnade för längesedan..
Tack M&M för hjälpen idag. Och tack för en mysig kväll och sånt. Och tack Linus också.
Vad gör vi imorgon? "Stressar" vidare med huset. Men listan minskar hela tiden vilket är superskönt. Nu är det bara kanske 10 punkter kvar (men det dyker ju upp nya småsaker hela tiden tyvärr, haha). Målet är att bli klara under nästa helg och sen fota i början på veckan där på. Wish us good luck!
Roses!
Ännu en gång blir jag så tacksam över alla fina människor i min omgivning. De ringde ifrån blomsterbutiken imorse och sa att jag skulle få en leverans och gu vad nyfiken jag blev, haha. Jag blev såå glad och den var såå fin! Hoppas den aldrig dör. Jag vill ha den här hemma för alltid, haha. Älskar verkligen blommor! Och detta arrangemang var one of a kind.
Denna familj är bara så fin på alla sätt. Mer omtänksamma och genomgoda människor får man leta efter.
Tack tack tack finaste ni ❤
Svensk fast!
Vi har kört på lite här hemma på förmiddagen. Jag har målat lite och Johan har listat och sånt. Vi gick upp vid halv 8 imorse så dagen har känts lång fast klockan inte är så mycket. "Normalt" ligger vi kvar i sängen till iaf 9-9.30 på helgerna. Men när jag tillbringat hela morgonen i badkaret vaknade jag till och kunde inte somna om så då kunde vi lika gärna hoppa upp och äta frukost.
Nu väntar vi in mäklarbesök. Jag har haft sån extrem hatkärlek till Svensk Fast sedan jag blev sjuk. Svensk Fast Gävle är utan tvekan den bästa arbetsplatsen ever. Älskade kollegorna, älskade kontoret, älskade jobbet, älskade allt. Allt var perfekt och precis som jag ville ha det. Jag har bara varit in och hälsat på ett fåtal gånger sedan jag blev sjukskriven och det är till 100 % bara för att det svider så mycket att vara där. Jag blir typ deprimerad av att bara se loggan och påminnas om allt jag "förlorat" och gått miste om pga sjukdomen. Sjukt hur man funkar.. Att Svensk Fast som jag absolut älskar blev något "negativt" (eller åtminstone påminner mig om allt negativt/hur det hade kunnat vara).
Meen nu när vi ska sälja känns det ju nästan som att vara otrogen om man skulle gå till någon annan, haha. Att dessutom välja bort Gävles bästa mäklarfirma bara för att jag själv har issues känns ju bara dumt. Så nu får jag ta mig i kragen och facea det jag flytt ifrån så länge för nu kommer det bli SF loggor och gamla kollegor lite här och var ett tag framöver.. Det får väl bli en slags process bara det, haha.
Vår fredag!
När vi kom hem igår kom Gävle Energi förbi en sväng för att stämma av inför fiberpåkopplingen. Sen åkte vi och handlade det som behövs för att göra klart allt det sista här hemma. Vi köpte även med oss pizza hem till middag. Det var längesedan och efterlängtat.
Vi kollade på 12 years a slave igår kväll.. Eller vi och vi.. Jag kollade på 12 years a slave och boyfriend slocknade direkt typ. Så ser alltid våra fredagskvällar ut här hemma, haha.
Jag vaknade 4 imorse och parkerade mig i badkaret en timme.. Det gör verkligen mer och mer ont igen nu. Typiskt.
Idag väntar målning och annat fix.
Trevlig helg på er!
Sol!
Nu åker vi hemåt mot Gävlet igen! Vilket sjukt härligt väder Sverige bjuder på idag. Vårkänslorna börjar smyga sig på. Underbart!
Hus till salu!
Inatt har det inte blivit många timmars sömn.. Painy painy! Hatar painy.
Men det är fredag och helg! Det får bli dagens positiva. Det väntar ännu en hemma-fix-helg för oss.
Latest news btw! Vi ska sälja vårt hus i Harkskär. Vi har velat lite fram och tillbaka i några veckor men när vi väl tog beslutet så kändes det så självklart. Vår plan är att slutföra det sista pillet som är kvar och sedan åker det ut till försäljning.
Vi visste redan när vi köpte det att det absolut inte var vårt drömhus (jag menar kom igen.. Hur man än vrider och vänder på det så kan man omöjligt känna kärlek vid första ögonkastet med huset som det såg ut när vi köpte det). Men vi var verkligen sugna på hus och vi ville ta oss an ett riktigt renoveringsobjekt och som vi gjorde, haha. Vi hade ju såklart tänkt bli kvar lite längre än några månader (haha, hjälp) och vi gjorde ju en ritning och förberedde hela huset för utbyggnad osv. senare. Men sen kom det här med att Johan skulle ta över företaget lite snabbare än vad till och med han själv kanske väntat och trots att vi har torpet i East så känner vi att vi vill ha något permanent i Östhammar istället. Att ha lilla torpet som boende och Harkskär som fritidshus känns liksom lite bakframt (är det ens ett ord? Aja ni fattar iaf). Även om vi har "allt" på båda ställena så är det fortfarande att man ska åka emellan varje vecka för att ta hand om blommor, post osv. Man känner liksom att man ständigt bor i en väska. Sedan jag blev sjuk så har det här med ett hem dessutom blivit så mycket viktigare. Och just nu känns båda ställena som något slags mellanting som man bara åker emellan.. Och att pendla 1,5 h enkel resa varje dag känns inte heller som ett alternativ. Ännu mindre med tanke på att Johan så småningom kommer driva företaget "själv" och då kan man inte vara 1,5 h bort hela tiden.
Vi älskar verkligen Harkskär och vi är såå nöjda med rusten och hur fint huset blev nu när allt är (så gott som) klart. Läget är bra, tomten är bra, huset är nytt och fräscht, det är bara drygt 1,5 mil till stan och busshållplats finns i nära anslutning till huset. Och det bästa är ju att huset bara ligger typ 200 m från havet. Allt är bra. Det är bara det att det helt enkelt inte är bra för vår situation längre. Och hur det än är så har vi förhoppningsvis gjort oss en helt ok vinst på det hela..
Vi kommer att lägga ut Harkskär till försäljning och sälja det först innan vi går in i något nytt. Vi har ju trots allt torpet som vi kan "mellanlanda i" på heltid ett tag tills vi hittar något annat.. Sen får vi se hur det blir med allt men spännande blir det!
Vi hade ju lite andra planer på gång innan vi köpte Harkskär men då kom det annat emellan som liksom tog bort den planen ifrån oss. Men så öppnades denna möjlighet igen nu och om allt går enligt planerna den här gången har vi dessutom ännu ett roligt köp att se fram emot. Men en sak i taget.
Elservice butik!
Idag har jag och Eddi varit och hälsat på i butiken/kontoret. Den är fortfarande under uppbyggnad men det blir kanon! Det kommer ju vara en liten butik som även kommer vara ett kombinerat lager till killarna som jobbar ute och så är ju även kontoret här. Allt i företaget är samlat på ett och samma ställe nu, lite mer centralt i Östhammar, så det är ju en "förbättring".. Skillnaden blir väl att lagret även kommer fungera som butik där det kommer att vara möjligt för både företag och privatpersoner att köpa elgrejer osv.
Han vill ju gärna utveckla och göra nya saker den där boyfrienden man hittat. Det ska gärna hända något hela tiden (även om han såklart kan chilla i soffan också).. Det blir nog bra! Haha.
Så fort Johan är klar med det sista ska vi köpa med oss hämtmat och åka hemåt.
Vårkänslor!
Det här är väl vårkänslor om något.. Blöta grusvägar!
Nu har vi gjort dagens lilla promenix ut till "stora vägen" (1 km) och nu är vi inne och parkerade i soffan igen. Det var iaf skönt att komma ut lite!
Hängig..
Idag var det tänkt att jag skulle åka till Sthlm med Musch, Mami och Mormor.. Men så kommer det här med måendet emellan så jag blir hemma. Jag tog en prommis i måndags på drygt en timme men efter det var det inte roligt. Jag fick så himla ont och dunderfeber och detta har hållt i sig.. Har in princip bara varit hemma sedan i söndags kväll och knappt gjort något annat än att ligga i soffan typ. När mina smärttoppen kommer får jag näst intill alltid feber och så spyr jag också (som ni redan vet vid det här laget..) Ush! Tänk att man kan bli så sjuk av smärta/endo?!
Jag blir alltså kvar hemma idag och drömmer precis som Askungen om "vad är väl en bal på slottet!" Vi skulle ha en mysig dag i gamla stan, äta lunch och gå på slottets museum för brudklänningar osv. men det kommer bara inte gå hur gärna jag än vill. Åh vad jag hade velat vara frisk och bara göra det man mår bra av utan att hela tiden behöva tänka 'är det värt det?'
Men jag och Eddi får göra det mysigt här hemma istället. Härligt väder också! Det är nästan så att man får lite vårkänslor!
Sakniga!
Hockeymatchen mellan KRIF-Vimmerby slutade med förlust tyvärr.. Typiskt! Det går lite tungt nu för KRIF. Hoppas att det vänder snarast så att de går vidare i serien. Det är bara några få matcher kvar nu.
Nu ska vi åka och hämta vår lilla gris. Det är bara ett dygn sedan vi sågs men vi saknar honom redan båda två, haha. Det är så himla tyst när inte han är hemma. Ingen som ligger och snarkar och ingen som följer efter en för att se om det händer något skoj.. Vill inte ens tänka på den dagen då han inte finns kvar längre... Hoppas vi har måånga år kvar tillsammans! ❤
Uterummet!
Middag i Uppsala!
Igår höll vi på här hemma hela dagen.. Sen ringde Johans bror på em och frågade om vi ville följa med ut och äta middag i Uppsala. Vi tyckte det lät som en bra ide så vi hoppade in i duschen, snyggade till oss, åkte och lämnade Edward i Furuvik hos gudföräldrarna (haha) och sen körde jag gasen i botten till Uppis. Vi kom dit strax efter 19 och de hade bokat bord till 20.15 så det blev perfekt timing.
Vi var på Hava Skafferi och Salonger. Det blev en supergod trerätters.. Eller förrätten och varmrätten var iaf god, men efterrätten var kass. Vi blev kvar på restaurangen tills 00-tiden och sen hoppade vi in i bilen och åkte hemåt igen. Det blev en trevlig kväll!
När vi kom hem var det dags för sängen på en gång. Jag hade dock ganska ont, men jag lyckades iaf somna. Strax efter vaknade jag dock till i panik, flög upp ur sängen och sprang till toan. Jag hann precis få upp locket på toan när jag började spy.. Som en gris. Gu vad jag är så sjukt trött på att spy av all denna smärta hela tiden. Hatar att spy.. Är det inte en sjukt konstig koppling också? Det gör ju så ont så kroppen typ inte klara av att hantera smärtan och då spyr jag. Middagen tappar liksom sin charm när man någon timme senare får smaka på det igen i en helt annan form (ursäkta!)..
När det lugnat sig gick jag och la mig igen.. Imorse när vi vaknade mådde jag lite bättre. Jag har fortfarande mycket ont men inte som igår kväll iaf.
Nu blir det helgfrukost och lite mys i soffan innan vi ska fortsätta bocka av våran to do-list över det som är kvar att göra i huset. Sen är det hockey på em. Kul!
Home sweet home!
En sån där perfekt fredagskväll!
Trevlig helg på er allesammans!
Frisörer...
Ska jag säga vad jag tycker att suger? Gå till frisören. För det första spyr typ alla frisörer ur sig på alla andra frisörer hela tiden. Standardkommentaren man (iaf jag) alltid får är: "Men gu vart har du klippt dig innan?" med nedvärderande ton. Den skönaste kommentaren att svara då är ju helt klart "Det var hos dig jag var sist!" bara för att.
Sen är jag missnöjd 9/10 gånger när jag varit hos frisören för de gör aldrig som man säger att man vill. Säger jag att de ska klippa 5 cm så klipper de 10, säger jag att jag vill ha kall blond så får jag guldblond, säger jag att jag vill fortsätta vara ljushårig så blir jag mörkbrun. Alltid. Det spelar liksom ingen roll om jag har betalat 500 kr eller 3000 kr, det är alltid samma visa oavsett "kvalitet" på frisör..
Och dessutom ser jag typ alltid värre ut när jag går därifrån än när jag kom dit. Den här gången klippte jag mig bara. Hon fönade knappt tills det var torrt när klippningen var klar (jag vet att man inte ska föna sönder håret men när det fortfarande är blöta tester kvar så är det inte färdigt). Håret var alldeles fön-frissigt och halvblött, då tyckte hon att jag var klar för att gå hem.. Jag försökte lite försiktigt be henne att föna "klart" håret eftersom det var kallt ute och det gjorde hon tillslut. Sen tog hon fram spegeln och visade det "fantastiska" resultatet! Jag fick då be om att få det lite snabbt stylat: lockat eller plattat. Jag ser inte ens ut så där i håret hemma när jag går runt i mina fulaste mjukisar liksom.. Då följde en djup suck.. "Ja det får bli plattat då isf!" Kanon!
Hon drog plattången några drag och sen var det platt.. Eller inte. Edward skulle platta mitt hår bättre.
Jag förstår inte hur man kan avsluta besöket så. Jag skulle aldrig släppa iväg en kund ostylad en fredagseftermiddag. Jag skulle aldrig släppa iväg en kund ostylad oavsett dag, men ännu mindre en fredagseftermiddag när det väntar helg. När man går ifrån frisören vill man ju känna sig fin!
Men voilà. Vilken makeover..
Sjukt fint arbete.. Jag känner mig som en helt ny människa. Hamnfrisören Östhammar får 1/5 Evisar. Jaja. Jag har iaf klippt mig. Nu blir det hem och styla det på riktigt.
Mys med Musch och Mami!
I eftermiddag har vi haft besök av Musch och Mami. Såå mysigt! Vi fikade på Adas direkt när de kom vid 15 och sen köpte vi med thaimat hem och åt till middag när Johan hade jobbat klart. Sen har vi bara suttit och pratat här hemma i timmar. Nu åkte de precis hemåt igen. Veckans mysigaste eftermiddag! ❤
Sjukhusvisit!
Min eftermiddag spenderades på sjukan. Litet återbesök efter inläggningen skulle man väl kunna säga. Bästa boyfriend följde med också. Love you!
Det ändras en del i medicineringen nu.. Efter inläggning med smärtpump brukar man liksom dra nytta av att kroppen har fått vila lite ifrån smärtan och det gör att man kan passa på att försöka dra ner på lite mediciner. Kroppen vänjer sig med stark smärtlindring efter ett tag och detta gör att man hela tiden måste öka på dosen för att den ska göra nytta. Jag har varit uppe på en väldigt hög dos och det känns verkligen inte bra att bara öka öka öka hela tiden. Skönt att kunna "nollställa" lite och "börja om" sen på en (förhoppningsvis) lägre nivå. Eller det är planen iaf.. Vi får väl se hur det går. Men tanken är att jag istället för att "göra det jag vill" och ta medicin därefter nu istället ska utgå ifrån smärtnivån och göra det kroppen klarar utifrån den. Har jag jätteont en dag är det sängen som gäller liksom istället för att ta lite extra medicin och kunna vara igång lite.. Är man inställd på det innan, och när man vet att det är under en viss period, så får det gå. Det är ju framförallt jag som ligger på om att medicinnivån känns alldeles för hög så det känns skönt att rensa kroppen på gifter (medicinerna), även om det så skulle bli för en kortare period.
Ikväll har vi kikat hockeymatch.. Det blev förlängning och sen förlust. Vilket skit. Men det blev ett viktigt poäng iaf! Och oavsett resultat är det alltid lika roligt att se brors på isen, även om det såklart är extra roligt att titta när han rasslar in mål efter mål och när det blir vinst!
Home sweet home!
Vi är hemma. Vi har spenderat kvällen med hämtmat, soffan och 'Husdrömmar'. Älskar det programmet!
Edward trivs verkligen här hemma. I Östhammar är han ute hela dagarna och busar och grejar. I Harkis slappar han som aldrig förr. Och jag tror att han älskar båda delarna. Han blir alldeles lycklig och speedad när han ser att vi är framme i Östhammar. Han får så bråttom ut ur bilen så han knappt kan vänta tills vi hunnit öppna till honom innan han vill ut och köra igång buset. Han är ju liksom ute själv och busar från tidig morgon till sen kväll i East och som han krigar på i vedsjulet. Han springer från vårt torp till svärisarnas gård där vedsjulet är, tar med sig ett vedträd (gärna det största han kan hitta) och springer hem med det till vårt hus. Sen springer han tillbaka och hämtar ett nytt. Och detta gör han typ hela dagarna. Han är fullkomligt galen i ved. Så vi har en härlig vedhög på trappen varje kväll som det bara är att slänga in i kaminen, haha.
När vi istället hoppar ur bilen i Harkis är det precis som att man ser att han liksom tar ett djupt andetag och ställer in sig själv på slappmode. Men på ett bra sätt, man ser att han älskar att komma hit också. Förmodligen har vi format honom såklart.. När vi är här hemma blir det mycket chill nu när äntligen rusten är klar. Men det verkar inte gå någon nöd på honom direkt..
Nu blir det duschen och sen sängen. Sweet dreams!
Semlogram!
Jag fick det sötaste semlogramet precis. Tack fina du för omtanken! Så gulligt ❤
Lite tankar!
Är inte det här med bloggar helt sjukt egentligen? Jag har tänkt på det en del de senaste dagarna.. Man liksom säljer ut hela sitt liv till andra människor. Eller ok, nog för att jag är ganska privat till viss del här på bloggen men det är såklart så mycket jag inte berättar också. Men bara hela grejen liksom..? Människor som inte känner mig känner mig ändå på något konstigt sätt, bara av att läsa min blogg.
Man tänker till lite när det händer konstiga grejer. Jag har aldrig tidigare lagt tid på att fundera på det här med bloggen förut utan jag har bara skrivit och publicerat, men egentligen har jag ju ingen aning om vilka som läser (förutom de som berättar att de läser då men det är ju bara en liten liten del av de tusentals människor som går in här). Jag vet hur många som går in varje dag men jag vet inte vilka.. Jag bara skriver och så läser vissa det och mer än så har det liksom inte varit för mig. Men nu har det börjat smyga sig på en liten olustig känsla.. Jag tänker för mycket på vad jag kan/inte kan eller borde/inte borde skriva. Det liksom låser sig helt enkelt..
Borde jag skriva vart vi är? Då fattar folk att vi inte är där då och då.. Borde jag skriva si? Då kanske den och den tänker så eller så. Kan jag skriva vad vi ska göra sen? Då kanske någon kan använda det emot mig på något sätt?
Jag går absolut inte runt och är ständigt rädd eller så för hur det än är så vet jag på något konstigt sätt att ingen vill mig något illa på riktigt liksom, även om det har verkat så ibland.. Men jag blir såklart lite nojjig och tänker lite extra. Jag har verkligen inga ovänner (vad jag vet) och vem det än är som gjort det här nu senast så känns det på något sätt som att det bara är ett sjukt skämt som gått lite för långt..? Jag hoppas iaf det. Eller mest hoppas jag att jag blev utvald av en tillfällighet, men eftersom polisen trodde att det var riktat till mig personligen på något sätt så blev man ju lite mer nojjig.
Det är mer en konstig känsla som jag har, att så många vet så mycket om mig och mitt liv. Jag har liksom aldrig tänkt på att folk vill förstöra för en förut utan jag har alltid tänkt att man vill folk väl (eller bara är neutral till människor man liksom inte känner) men att gå över till att anstränga sig för att vara elak har liksom inte funnits i min värld på det sättet (jag vet såklart att sånt händer men jag tänkte inte att det hände vanliga, tråkiga, hederliga peeps like me liksom).. Ännu mindre med tanke på att jag tycker att jag lever ett ganska "anonymt", grått och "osynligt" liv för tillfället då livet som sjuk inte har så hemskt mycket att erbjuda. Jag är inte så väldigt öppen med för mycket åsikter hit och dit, jag jobbar inte som något som någon kan ha åsikter om, jag har ingen särskild hobby/aktivitet som folk kan störa sig på (åtminstone inte som jag kan komma på).. Jag lever bara ett vanligt "tråkigt" svenneliv liksom.
Men whatever. Egentligen är det ingen big deal alls. Det finns folk som har riktiga problem med stalkers och allt möjligt liksom och då känns det här som en liten yttepyttegrej i jämförelse. Det blir bara ett litet uppvaknande ibland och tankarna spårar iväg lite extra!
Jag började tänka ännu mer efter att vi lyssnat på podd igår i bilen.. Jag älskar verkligen poddar och särskilt 'P3 dokumentär'. Vi har lyssnat på typ alla, men igår lyssnade vi på barnamordet i Arboga som vi inte hade hört. Man kom ju ihåg det från när det hände men det blir så mycket verkligare när man lyssnar på de som faktiskt varit med om det hela. Vilket psykfall alltså! Sjukt obehaglig människa. "Hi, I'm Tine!" Uuh..
Jag var tvungen att fråga Johan efter podden om han har något ex/ragg som verkat psyko och som det lät verkar det inte vara något jag behöver vara orolig över, haha. Men man vet ju aldrig!
Iaf. Lyssna på den om ni inte gjort det.. Och om det är några nya här som missade när jag nötte sönder i somras om hur bra "De dödas röster" var så säljer jag in den igen.. Ni måste lyssna på den! Sjukt spännande. Tror det är P3 serie som gjort den.
Vi gjorde ett försök att lyssna på Creepypodden också i somras när vi åkte ner till Stenugnsund, men där gick gränsen för oss båda haha. Det är såklart läskigt med mord osv också men när det börjar gå över till övernaturliga grejer så pallar jag verkligen inte. Sjukt läskigt alltså! Vi lyssnade på 'black eyed kids' ("får vi komma in? Vi är rädda! Snälla släpp in oss!" Ush! Ryser av att bara tänka på det till och med haha...) och någon om Fb men de var så läskiga så vi vågade inte fortsätta lyssna på flera.. Jag hatar onaturliga grejer och jag blir så rädd av sånt att jag knappt kan sluta tänka på det och skrämmer upp mig själv till döds typ. Jag har sett kanske fem skräckfilmer i hela mitt liv och de lever min skräck fortfararande på. Jag tycker fortfarande att det är läskigt om det går en fluga på tvn haha.. Men jag vet ju att jag inte klarar av det så då håller jag mig borta från skiten! Och detsamma med creepypodden. Är det något som känns läskigt även när man stängt av så är det ingen bra idé för min del. Stäng ner innan det dyker upp ännu mer saker att vara rädd för.. Jag har tillräckligt spårad fantasi som kan skrämma mig tillräckligt redan som det är så det känns dumt att fylla på med ännu mer läskiga saker som jag inte hade behövt vara rädd för annars liksom..
Men igår märkte man att jag var lite extra nojjig, haha.. Vi hade gått och lagt oss typ vid 23-tiden, men så ville Edward ut så jag gick upp och släppte ut honom. Så gick han runt till ena husgaveln när han skulle kissa men så började han plötsligt skälla. Jag ropade på Edward och han sprang in igen. Jag stängde och låste och typ sekunden efter så slog någonting emot fönstret på samma sida som Eddi precis hade stått och skällt. Jag flög upp i sängen på en hundradels sekund och sen tvingade jag Johan att gå och kolla. Han kollade och lyste med ficklampa med såg ingenting.. Det var bergis en pinne eller något som ramlade emot rutan men allt tillsammans gjorde att min hjärna spårade iväg. Först kom ju det skumma paketet förra helgen som har skruvat upp mig lite extra, sen podden, Edward som skällde på något och så när något slog emot rutan dog jag.. Man tänker ju liksom alltid att det aldrig skulle hända en något på riktigt men så när vi lyssnade på podden så blir det ju så tydligt att alla liksom tänker så och ändå händer det ju vissa.. De trodde ju såklart inte heller att något skulle hända dem liksom. Innerst inne så vet jag ju såklart att jag inte behöver vara rädd för att det kommer (med största sannolikhet) aldrig att hända något men den där lilla lilla yttepytte-möjligheten att det såklart lika gärna kan hända mig något som alla andra tar över ibland.
Förstå vad sjukt om det verkligen var någon här igår men så skojar jag bort det med att jag bara är allmänt pussy, haha.
Jag har ju råkat ut för två "psykfall" (allt är ju relativt, men ja ni fattar) tidigare faktiskt så jag borde ju ha fått min del av det redan tycker man. Ena gången var jag ute och promenerade på en bilväg som har väldigt lite trafik (mellan Hedesunda och Vinnersjö för er som vet). Det stod en bil parkerad lite längre fram efter en liten korsande skogsväg. Det satt en man i bilen, men jag tänkte inte mer på det. Så när jag gått förbi en bit startade han bilen, svängde ut på den vägen jag gick på, körde förbi mig och sen såg jag hur han svängde in på ännu en korsande skogsväg några hundra meter längre fram. Jag la ju märkte till detta, men tänkte inte så mycket på det utan fortsatte gå. Så när jag kom fram till den vägen som han hade svängt av på så såg jag hur han hade parkerat en liten bit in efter vägen. Där stod han precis utanför bilen med byxorna helt neddragna och så stod han där och gjorde sin grej. Det var ganska öppet så jag såg honom ganska länge trots att jag fortsatte gå. Jag hann tänka att jag skulle ta kort på honom "som bevis" men så tänkte jag att han kanske skulle få panik och göra något dumt då så jag struntade i det. När jag gått förbi avtagsvägen som han stod på så hörde jag bakom mig hur han öppnade bildörren, startade bilen och svängde ut på vägen som jag gick på igen. Jag ringde pappa i panik och samtidigt som jag pratade med pappa så körde mannen upp precis bakom mig och så körde han alldeles bakom mig där jag gick. Jag visste inte var jag skulle ta vägen men blev riktigt rädd. Han kunde ju lika gärna dra in mig i bilen liksom? Han körde bakom mig en bra bit alldeles tätt bakom, och jag pratade samtidigt med pappa i telefonen (som var i Valbo och slängde sig in i bilen och körde hemåt i panik). Jag vände mig om flera gånger och tittade på honom och fick ögonkontakt med mannen och den bilden har etsat sig fast i huvudet på mig.. Jag kommer inte ihåg exakt hur han såg ut men jag får liksom upp hans ögon och hur han sitter i framsätet och stirrar på mig.
Men så helt plötsligt när jag tittade bakåt efter ett tag hade han svängt av och var borta. Pappa hade ringt både min farbror, en vän till familjen och polisen samtidigt som vi pratade så farbror kom och hämtade upp mig strax därefter. Vi förstod ju att han måste vara alldeles i närheten så vi började åka runt på småvägarna samtidigt som en vän till familjen åkte från andra hållet efter småvägarna. Så hittade han efter ett tag på en silvrig suv (precis som jag sett) och fick order av polisen att åka efter den tills polisen anlänt. När väl polisen kom och stannade den bilen satt det både en man och en kvinna i bilen. De hade tydligen varit och plockat svamp och kvinnan hävdade att mannen hade varit med honom hela tiden. Trots att det var samma sorts bil och han hade samma kläder på sig som jag berättat för polisen innan (jag var aldrig fram till dem efter då polisen inte ville att jag skulle komma dit) så valde de att tro på deras historia. Så polisen släppte dem efter ett tag och det blev ingenting.. Sjukt ju. Älskade rättsystem. Förmodligen hade väl mannen släppt av frugan (?) för att plocka svamp och under tiden så åkte han en sväng då han träffade på mig (det var bara mannen i bilen när jag såg honom), sen åkte han tillbaka och hämtade henne efter vårt lilla "möte" och så åkte de hemåt. Tröttaste poliserna. Nu vet jag ju iofs inte vad de hade kunnat göra, men det borde ju inte vara ok att blotta sig/dra en **** framför en 15-åring och sen åka efter henne i bilen. Sjukt. Jag hade reg.nr. nedskrivet och sparat länge, men vad skulle jag göra liksom?
Andra gången var när jag bodde på söder i Gävle. Jag hade varit på krogen och skulle hem. Normalt när jag var ute brukade jag åka med exet hem när han slutade jobba vid 2.30 (han jobbade som vakt på Heartbreak) men den här kvällen pallade jag inte att vara ute så länge så jag började traska hemåt redan vid 00. I söderbacken la jag märke till en man som stod en bit framför och tittade bakåt mot mitt håll, men så vände han sig om och fortsatte gå. Efter ett tag stannade han igen och stod liksom och väntade samtidigt som han tittade bakåt igen. När jag nästan var framme vid honom började han gå igen. Då vände jag mig om och tittade bakom mig och såg att det gick en kvinna en bit bakom mig. Jag tänkte att de var ett par men att de typ hade bråkat och därför gick en bit ifrån varandra. Så stannade han och väntade på sidan av trottoaren igen och den här gången väntade han tills jag hade gått förbi honom. Jag fortsatte att gå hela tiden men så efter ett tag kom han ikapp mig igen, gick förbi och fortsatte framåt. Detta hände flera gånger. Han stannade en bit framför, lät mig gå förbi och så kom han ikapp och gick förbi igen. Det blev mindre och mindre folk och efter Södermalms torg var det typ tomt med folk. Det började kännas mer och mer märkligt och han kollade ganska mycket på mig. Han fortsatte med detta gående hela tiden, så efter ett tag kollade jag bakåt om frugan började komma ikapp men då var hon inte längre bakom. Då började det gå upp för mig att han var själv och att det var mig han väntade in hela tiden. När han hade låtit mig gå förbi ännu en gång kom han helt plötsligt upp bakom mig och tog tag i rumpan på mig. Det gick så snabbt, men eftersom det inte var några människor runtomkring så var jag liksom som förstenad av det hela. När det händer på krogen eller liknande så blir man ju förbannad och slår bort handen, skäller ut/säger till osv. men i det här fallet var jag inte lika kaxig direkt..
(Till er som kan Gävle:) Vi bodde på Kaserngatan då och jag brukade alltid gå stora vägarna hela vägen för att det var mest folk där. Efter att han hade tafsat så gick han förbi igen men den här gången bara fortsatte han att gå utan att sakta ner och "vänta in" mig. När jag kom till Filmkedjan vid Polhem var han ända framme vid korsningen vid American take away, så jag tänkte att han var nöjd efter tafsandet och drog vidare. Jag ville bara bort ifrån honom så istället för att fortsätta efter den "stora vägen" där han gick så vek jag av och tog en bakgata sista biten hem istället. Han var så långt framför så jag tänkte liksom att faran var över. Jag gick på så gott jag kunde i mina höga klackar på den snöiga vägen. Jag kollade bakåt lite hela tiden för att se så att han inte hade kommit efter och var där men vägen var tom. När jag hade kanske hundra meter kvar till porten tittade jag bakåt igen och då var han helt plötsligt där. Han hade vänt och stod mitt i vägen precis där jag hade svängt av en stund innan. Sen började han springa. Jag fick panik och började springa även jag. Jag sprang som en galning och såg hur porten närmade sig.. Samtidigt hörde jag hur han närmade sig bakom mig. Jag flög upp för trappen, låste upp, smällde igen dörren och i samma sekund som dörren låstes så var han uppe och ryckte i handtaget. Så himla sjukt, det var liksom bara en glasdörr emellan oss men jag var inne och säker och han var bara några dm ifrån mig. Även denna bild är en bild som jag har svårt att få ur skallen. När han står där på andra sidan dörren med iskall blick och tittar på mig. Jag skyndade mig in i lägenheten och låste om mig. Samtidigt som jag skyndade mig att dra ner persiennerna i alla fönster (vi bodde på "första våningen"; det var ju liksom på andra våningen men det var bara garageplatser under) så såg jag hur han hade sprungit runt huset och stod på andra sidan vägen och tittade in på mig.. Så himla obehagligt att han dessutom visste vart jag bodde. Jag ringde till pappa helt hysterisk och fick knappt fram ett ord. Även detta ringde jag och anmälde till polisen. De fick signalementet och åkte runt och letade men de hittade honom inte..
Det som jag tyckte att var jobbigast med dessa händelser var att det var vanliga medelålders män båda två. Välklädda, helt vanliga män liksom. Man har ju liksom alltid tänkt att det är en viss sorts människor som gör såna här saker men dessa händelser fick mig att känna att man aldrig kan vara riktigt säker. Det kan vara precis vem som helst som gör sånt här.. Och även detta gjorde att jag blev lite mer nojjig och försiktig av mig. Man tror ju liksom att man är säker för att ingenting kommer hända just mig, men det tankesättet kan man ju inte leva på. Det kan hända mig precis som vem som helst..
Ännu en sak som jag reagerade på i efterhand var hur "liten" jag blev. Jag har alltid tänkt att skulle det hända något skulle jag skrika, slå, sparka och kriga tills jag dog. Men båda dessa gånger låste det sig bara helt och det enda som malde i huvudet var att jag skulle hem. Och att jag inte ens gjorde motstånd när han kom och tog tag i mig liksom? Jag ville bara försvinna typ. Så sjukt! Inte alls likt mig egentligen, men jag antar att skräcken förstenar en..
Jag var faktiskt inte särskilt rädd när jag var yngre. Jag var ofta ute och sprang sent på kvällen ute i Vinnersjö när det var kolsvart ute. Det skulle aldrig hända nu kan jag säga.. Mörkrädd deluxe.
Tips på hur man blir mindre rädd i vardagen? Ingen?
Jaja. Nu ska vi gå och lägga oss och fortsätta kolla på film i sängen.. Jag ville bara förklara lite varför det är extremt dålig aktivitet här på bloggen. Det har helt enkelt låst sig lite och jag vet inte riktigt vad jag vill skriva om längre. Helt plötsligt känns allt så himla privat. Men det går väl lite upp och ner det här med bloggen.. Jag kommer nog in i det snart igen och tycker att det är roligt!
Bling bling!
Den här gången var det ett mycket roligare paket som väntade än förra helgen.. Världens finaste vän hade skickat denna till mig. Såå fin! Tack fina fina Fia!
Butiksfix!
Idag flyttar vi grejer mellan lagret och 'butiken'.. Allt måste flyttas nu under samma helg eftersom killarna fortfarande jobbar ute och behöver fylla på sina lager i bilarna osv. Det var en del hyllor som de missade att leverera så det borde komma denna vecka. Så tyvärr kommer vi inte kunna packa upp allt. Men det börjar bli lite ordning iaf.
Big boss står och funderar och planerar vart allt ska stå, haha. Han trivs redan, det märks!
Mitt i natten!
Det är en sån där 'sitta i duschen för att få ner smärttoppen-natt' inatt. Det suger ju såklart men vad ska man göra?
Freeday!
Äntligen helg! Härligt med fredagskänslan som infinner sig. Jag har mått bättre två dagar nu vilket har varit superskönt, men idag har jag lite mer ont igen och känner mig alldeles febrig (jag får typ alltid feber när jag får extra ont). Dessa ständiga berg och djupa dalar. Man är ju evigt tacksam när ett smärtskov börjar släppa lite, men sen hinner man liksom aldrig riktigt njuta av det goda livet förrän det vänder nedåt igen. Men man får vara glad för varje piggare stund man får och lära sig att njuta så länge det varar!
Något jag också lärt mig att njuta av (som var en självklarhet förut) är fin hy.. De senaste åren, när jag varit sjukare än tidigare, så har min hy varit helt fucked up av alla olika mediciner, behandlingar osv. och jag har i vissa perioder haft akne from hell. Så nu för tiden är det en lyx att inte behöva täcka hela ansiktet med tio lager foundation (ok överdrift är lite av min specialitét, men ni fattar) så fort man kliver upp ur sängen. Allt som denna vidriga sjukdom har fört med sig... Men man värderar om och lär sig att se det stora i det lilla, haha! Så todays happyface: jag kan vara osminkad (måla i ögonbrynen ingår i 'osminkad') utan att gömma mig för varje människa (eller spegel) som jag får syn på! Slät hy kommer jag väl aldrig mer att få tyvärr med tanke på alla ärr, men så länge jag slipper vara prickig korv är jag nöjd..
Det kommer nog bli en del fix i den nya lokalen i helgen. Sen blir det väl som vanligt lite lugn och ro också.. Men utöver butiksfix står inget annat på helgen schema för vår del!
Trevlig helg på er!
Rusten rum för rum: HALLEN
Och sista rummet ut är hallen!
- Ska jag vara ärlig så tänkte jag dela upp inläggen och publicera dem lite nu och då, men av någon anledning så försvann två stycken inlägg i mina utkast (ibland skriver jag inlägg som jag publicerar vid ett annat tillfälle) och med tanke på tiden det tog att göra dessa inlägg ville jag inte riskera att de försvann ytterligare så att jag behövde göra om dem igen, så därför struntade jag i att vänta emellan och la istället ut alla inlägg nästan samtidigt! Tråkigt för er som inte give a shit about våran rust, men nu är alla rum publicerade! -
FÖRE!
Rivning..
Världens bästa Edward visade sig vara världens bästa rusthund också.. Gohjärtat! Så här såg det ut ibland när jag var extra dålig.. Edward på en filt, jag i en stol med en godispåse i handen och boyfriend slet som ett djur med vårt lilla hus..
Väggen kom på plats, elektrikern kom på besök (bästa boyfriend haha) och golvet började växa fram..
Vi älskar vårt val av golv! Så himla fint!
Så här ser det ut nu när det är färdigt!
(Ytterdörren är inte nedflyttad efter golvsänkningen ännu så helt färdigt är det inte, men det gör vi i vår när det är varmare ute).
EFTER!
Och här kommer sista sidebyside!
Det var allt! Huset är inte större än så, haha. Men nu vet ni hur vi bor och hur mycket jobb det faktiskt har varit att rusta hela huset from scratch. Så nu när det är färdigt kanske det är dags att sälja? Haha!
Rusten rum för rum: BADRUM!
Badrummet var så äckligt innan så att jag knappt vill lägga ut bilder på det.. Jag ville inte ens gå in i det här rummet i början. När vi städade ur/rev badrummet sanerade jag mig själv i timmar efter. Så. Himla. Äckligt.
Kan ni tänka er att de tidigare ägarna bott så här i 10 år? Tragiskt.
FÖRE!
Jag tror jag skruvade ut 60 skruvar i badrummet.. De hade liksom skruvat upp allt man kan tänka sig. Sjukt! I ett badrum liksom.. Det var en lättnad att få ut allting och riva bort all äcklig våtrumstapet. Och konstigt nog var allt ok under trots alla hål/avsaknaden av tapet på vissa ställen..
Rivningen och golvet!
Förarbete inför mattläggningen..
Mattläggningen fick vi hjälp med av Johans vän Viktor. Vi fick lite skäll först vid valet av matta haha (tydligen är den svår att få till så att det blir bra på liten yta) men det blev perfekt och vi är supernöjda! Tack bästa för hjälpen!
Och sen kom det mest spännande... Försöka få in badkaret. Vi fick in det tillslut men det var passning på centimetern!
Det är ju ett väldigt litet badrum där mycket måste få plats på den lilla ytan eftersom det är enda badrummet i huset.. Jag måste ju ha badkar (att lägga sig i ett varmt bad är ibland det enda som hjälper mot mina fruktansvärda magsmärtor/min sjukdom) så det var bara att lösa det därefter helt enkelt. Men vi fick till det bra tycker jag trots att det är ett minibadrum.
Svårt att fota så litet så att det blir bra, men man ser ju hur det ser ut iaf.. Vi har ju inte kopplat in golvvärmen ännu så elementet är provisoriskt. Så fort rörmokaren har tid så ska vi få igång det i hela huset! Härligt!
Men här kommer
EFTER!
Det blev helt enkelt så bra det kunde bli med tanke på storleken och allt vi ville/behövde få plats med. Och det blev ju enorm skillnad mot för innan..
Sidebyside:
