Hatar hatar hatar smärta idag. Jag ligger på gränsen till sammanbrott hela tiden för att det gör så galet himla ont. Vad tusan gör man för att hantera detta dag ut och dag in om man helst inte ska ta medicin..? Det kommer ju inte bara att bli bättre helt hux flux en vacker dag liksom. Jag tar min nuvarande maxdos (som är mycket, mycket lägre än vad den varit innan) men den hjälper inte ett skit. Jag kör TENS, värmefilt, fosterställning, badkaret, jag har provat allt jag brukar och lite till för att dämpa/härda ut smärtan men the pain is still in the house deluxe..
Jag har målat klart uterummet idag och sista dörrkarmen så nu är det verkligen inte mycket kvar. Nu riktar Johan golvet i uterummet och jag och Eddi ligger och hejar på. Johan är verkligen världens bästa alla kategorier (Va? Har ni hört det förr?). Jag är själv imponerad över hur han orkar köra på som han gör och att han aldrig någonsin gnäller när jag inte klarar av att fortsätta. Det kommer ju inte jättelägligt alla gånger direkt.. Jag tycker såklart att det är en självklarhet att man inte klagar över att någon annan är sjuk, jag vill ju inte heller detta liksom. Men ändå blir jag imponerad över att det aldrig någonsin kommer ett ynka litet mutter om att han alltid får göra lite (ofta mycket) mer än mig eftersom jag alltid måste ta hänsyn till dagsform och mående/smärtnivå. Det är helt omöjligt att jag klarar att köra på som vem som helst hur gärna jag än skulle vilja (och hur svårt det än är att erkänna det). Smärta spelar ut kroppen på så många olika sätt och påverkar mycket mer än vad man tror. Jag blir dessutom sjuk i huvudet av denna malande smärta hela tiden!
Och par bråkar över vem som diskade senast liksom? Welcome till Johans liv isf... Men trots att jag är sjuk, med allt vad det innebär, så är vi ett bra team och vem som gör mest hela tiden är ju inte allt. Jag är bara så himla tacksam över att han är så förstående, stöttande, omtänksam, glad, positiv, driven, kärleksfull och bara världens finaste sambo trots att det här med min sjukdom påverkar även hans liv jättemycket. Jag kunde inte ha haft en bättre man vid min sida! Kort efter första gången vi träffades så låg jag ju inlagd på sjukhuset i två veckor så bland våra första "dater" spenderades på sjukan med mig i kateter, dropp, morfinpump och landstingets sexiga sjukhusskjortor. Han tjatade om att få komma och hälsa på mig där på sjukhuset och tillslut gav jag efter.. Där och då såg jag så många sidor hos honom som jag helt enkelt inte ville leva utan och jag gick all in direkt. Han var liksom på riktigt och en riktig man som jag kände att för alltid skulle behandla mig som en prinsessa. Och det har väl vi alla tjejer drömt om? Tack för att du står ut, tack för att du finns och tack för att du är min! ❤
Om ett tag kommer svärisarna på sen lunch. De har inte varit här sedan vi flyttade in så de var ju tvungna att komma och se hur vi har det innan vi säljer åtminstone!
