Idag jobbar Johan hos Musch och Matti i Furuvik. Jag följde med dit och hänger här idag eftersom vi ska vidare mot Östhammar sen. Jag kan ju lika gärna ligga i sängen här som hemma tänkte jag.

Igår var vi på möte på Akademiska. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om mötet faktiskt. Ganska intetsägande. Men nu är det avprickat iaf!

Vi stannade till på Ikea i Uppsala på vägen hem och handlade lite nödvändigheter. När vi kom tillbaka till Gävle åkte direkt vi till huset och målade dörren ännu en sväng. Det tar ju sån tid för färgen att torka så det var skönt att måla den igen innan vi åkte till Östhammar. Då är den tillräckligt torr för att måla igen i helgen.

Sen åkte vi hem och däckade i soffan. Skönt med en myskväll hemma. Vi köpte med oss sushi till middag. Skeda i soffan under en filt, serier, tända ljus och gotta har varit lite saknat faktiskt. Älskar att hösten är på ingång!

Edward behövde en ny Piglet. Det är hans favoritgosis så den gamla var väldigt sliten eftersom han haft den så länge, med den nya blev minst lika populär.

Kolla vilken skillnad det hunnit bli på dessa 2,5 månader som vi haft vårt hus. Det är ju verkligen ett helt nytt hus! Det kommer bli så himla fint sen när vi bygger ut. Det blir ju inte riktigt än, men jag längtar!!

Dörren är fortfarande inte på plats men jag jobbar på den. Den blir så fin! Den måste dock torka innan man kan vända på den och torktiden är 2 dygn. Den ska målas 3 svängar per sida.. Det tar tid alltså med andra ord! Men det blir så mycket finare resultat att låta den torka liggandes än när den sitter i eftersom det lätt blir rinnmärken då.. Så det är värt det!

Vi har tänkt bygga ut liknande detta hus i själva konstruktionen.. Vårt hus är ju lite oproportionerligt idag då det är "djupare" än brett. Men bygger man ut så att det blir dubbelt så stort och med en övervåning på utbyggnaden likt bilden så tror vi att det kommer bli jättefint! Vi har alltså tänkt bygga ut likt den halvan som är till höger på bilden nedan, och den halvan till vänster är som det ser ut idag. Vi har gjort ritning på det och det kommer bli superbra. Men en sak i taget. Först ska vi få klart del ett och bo in oss..

Jag har sovit massa idag också.. Man blir verkligen helt slut av denna fruktansvärda smärta!!

Jag fick låna Mari Jungsteds senaste bok av svärmor så den har jag legat och läst lite idag också. Jag har läst alla böcker av henne i den serien. Det är roligt att läsa böcker med flera i följd där man får följa samma personer. Jag tror det här är den 13:e. Jag älskar deckare. Jag är dock ganska dålig på att lista ut vem mördaren är.. Lika stor överraskning varje gång, haha. Det verkar så himla spännande att vara polisutredare. Det har varit en liten smygdröm i många år..

Det är så mysigt att ligga och lyssna på regnsmattret utanför. Det har verkligen spöregnat hela dagen idag. Det passar dock mitt mående alldeles utmärkt!

Mötet på Husman Hagberg gick bra.. De sista pappren är påskrivna och vi kan äntligen kalla huset för vårt! ❤️ Det har ju varit en otroligt strulig process med mycket fram och tillbaka. Strulet har egentligen mest berott på begravningsbyrån som har skött dödsboet. Paret som bodde i vårt hus innan dog förra våren.. Jag vet inte om jag skrivit det förr men jag skriver det igen isf. Grannarna skvallrar ju ganska bra här ute, haha. Det var iaf ett gammalt par som bodde i huset innan oss. De hade bott här i 10 år. Frun i huset var sjuk och blev sämre och sämre.. Så förra våren hamnade hon på sjukhuset. Mannen var frisk innan men blev så olycklig när frun hamnade på sjukhuset att även han blev sjuk. Så helt plötsligt dog han och så dog frun 1,5 dag efter.. Det är ju faktiskt en fin liten kärlekshistoria! Dom kämpade på för varandras skull men när de märkte att den andra inte orkade mer ville de inte leva vidare. Jag tror definitivt att han dog att brustet hjärta.. Hoppas att huset för kärlekshistorien vidare till oss. Fast utan döden då förstås, haha.

Tillbaka till den struliga affären. De dog alltså förra året och då la dödsbodelägarna ut huset till försäljning. De fick då ett bud på 150 000 kr över vad vi köpte huset för. Men så blev affären aldrig av för att en släkting claimade att hon hade arvsrätt och så blev det en liten tvist. Men så la de ut huset igen i våras och det var då vi la vårt bud. Vi la budet innan visning för att få ett snabbt avslut, och det gick vägen. Eller det blev iaf en snabb affär, men avslutet drog ut på tiden. Men så hade vi lagt in en besiktningsklausul eftersom det blev så snabb affär, och det var efter kontraktet som vi såg att hela golvet/grunden var felbyggd.. Vi fick en offert på vad det skulle kosta att göra av en snickare, och så fick vi ned huset hälften av offerten. Så från vårt "vinnande" bud sänktes köpeskillingen 75 000 kr.. Vi tyckte det var värt det! Det var tänkt att vi skulle ha tillträdet bara 2 veckor efter kontraktskrivningen men så var dödsboet inte färdigt. Jag tror vi bokat tid för tillträde fyra gånger men så har det blivit uppskjutet för att begravningsbyrån inte varit klara och skickat in pappren till Skatteverket. Sista gången var säljarna så irriterade så de sa till begravningsbyrån att "om inte allt är klart och inskickat till Skatteverket inför tillträdet den 29/8 så stämmer vi er!" Helt plötsligt blev det avslutat. Men sjukt att det ska behöva ta nästan 1,5 år för en begravningsbyrå att få klart allting. Alla tre parter (vi, säljarna och mäklaren) har ju såklart bara velat avsluta allting och gå vidare så det har ju ändå varit skönt att det inte varit någon tvist oss emellan. Vi har liksom stått på samma sida alla tre hela affären igenom.
Mäklaren har varit så gullig och bra. Hon hade gått hem på mammaledighet för någon vecka sedan men hon kom in idag ändå bara för att själv få avsluta den här struliga affären. Hon har verkligen varit grym! Kunnig, professionell och seriös. Vi kan verkligen rekommendera henne; Husman Hagbergs Katharina. Nu kändes det ju nästan som att vara otrogen mot "mitt" Svensk Fast men ingen klår ju dem såklart, haha. Men vi är otroligt nöjda med henne iaf. Johan har ju köpt och sålt en hel del innan och han hade aldrig haft en så bra mäklare. Det är ju ett bra betyg.. (eller så har de extremt dåliga mäklare i Östhammar, haha)!

När vi kom tillbaka till huset bar vi in allt golv, tak och pärlsponten. Det var en hel del kan jag säga.. Nu har jag och Edward däckat i sängen och Johan jobbar på för fullt. Snart är det gipsat i badrummet. Grymt!

Igår hade jag såå ont, precis hela dagen. Jag vet inte hur mycket extra medicin jag behövde ta för att orka med att bara leva. Jag sov mycket igår, och målade litegrann sittandes bara för psykets skull. Fortsätter det så här länge till kommer jag inte att orka. Någon förändring behövs. Skönt att jag ska träffa min läkare på fredag.

Idag hade vi tänkt åka till Centralbadet i Stockholm och spa:a hela dagen, men jag orkar inte ens åka iväg. Vi har ett "presentkort" där som går ut på onsdag för två personer. Om någon vill ha det och har vägarna förbi Sthlm så säg gärna till. Då skickar jag över det till dig/er. Roligare om det används av någon än att det bara expire oanvänt..

Vi ska köra "tillträdet" (äntligen!) och fixa med det sista med köpet av huset osv. idag kl 10 men sen åker jag tillbaka till sängen igen. Johan jobbar på och jag vilar.

Vi sov ute i Harkskär inatt. Så mysigt i vårt lilla gästrum! Allt vårt golv, tak och pärlsponten kom levererat imorse. Johan bär in allt i spöregnet. Min lilla krigare! Jag hatar att vara sjuk. Det finns nog ingen värre känsla än att inte kunna vara delaktig..

Idag har vi varit i huset. Jag har bara gjort lugnt "sitt-jobb" idag eftersom jag mår som jag gör. Smärta är tametusan det värsta som finns. Det gör en helt sjuk i huvudet..

Idag har jag målat dörren igen och målat grunden på halva huset. Sen vilade jag massor medan Johan jobbade på med badrummet och reglade upp inför nya väggarna. Så härligt att gästrummet är klart så att jag kan vila där.

Innan vi åkte hem var jag ner till havet och plockade lite havtornsbär en timme. Så himla vackert! Och så galet mycket havtorn!!

Ikväll blev det hämtmat och soffhäng.

Idag har vi en sån där skön morgon jag och Edward. Vi ligger och drar oss i sängen och tittar på Nyhetsmorgon. Älskar att ha Nyhetsmorgon på i bakgrunden på mornarna.. Ikväll åker vi hemåt till Gävle igen. Det ska bli roligt att komma tillbaka till huset. Jag ska måla klart dörren. Johan ska väl fortsätta med att lägga golvvärmeslangarna i hela huset. Vi fick golvvärmen och allt tillbehör till det till hela huset av svärisarna. Dom är så himla snälla! ❤️ Tack!

På måndag kommer vårt tak, golv och pärlsponten! Pärlsponten är inte riktigt den nyansen jag vill ha egentligen, men vi fick sånt himla bra pris på det på Beijer så vi tog det ändå. Om det inte blir fint får vi måla!

Igår kväll hade jag sådana smärtor att jag nästan var på väg in till akuten.. Jag spydde av smärta och det svartnade framför ögonen hela tiden. Det gjorde så fruktansvärt ont! Men så tog jag tillräckligt med medicin för att kunna ta mig till sängen och slockna. Jag har vaknat av smärta flera gånger inatt, men i morse när jag vaknade hade det släppt lite. Men det gör sjukt ont fortfarande!

Jag har varit så här i flera veckor nu och sedan i söndags kväll har det varit värre än på länge. Gör mig frisk!!

Svärisarna åt hos oss igår kväll. Johan gjorde dunderlass med köttfärssås så nu har vi mat hela helgen när vi rustar i huset.

Jag älskar vårt mysiga lilla torp.. Här vilar jag hela dagarna!

I tisdags kom de med en kamin också.. Så nu slipper vi frysa i vinter!

Nu har jag målat klart vårt hörnskåp också som vi ska ha i huset. Det blir så fint!

Härligt att sommaren kom på en sista snabbvisit.. Man hann liksom börja sakna den trots att den precis har varit här i flera månader. Men jag är redo för höst. Älskar hösten! ❤️

Jag har bara vilat hela dagen idag också. Det här skovet alltså..

Ikväll åt vi jättegod middag ute hos svärisarna made by Johan; torsk-, räk- och kantarellpastasås. Sjukt god!!

Ok.. Nu struntar jag i att hålla tyst. Ju mer jag tänker på det desto mer förbannad blir jag över hela den här situationen och desto mer säker blir jag på att det är grova tjänstefel som sjukvården utsatt mig för.

Jag har gått ett rehabprogramm i 4 av 5 veckor på Akademiska sjukhuset. Denna vecka är den sista veckan och därefter skulle det vara uppföljning 1 mån, 3 mån, 6 mån och 12 månader efter avslutat rehabprogram. Jag har blivit skickad dit ifrån Gävle sjukhus för att Gävle inte har dessa specialister som Akademiska sjukhuset kan tillgodose.
Ni som följer bloggen har läst att jag har varit otroligt missnöjd med hela programmet. Redan första veckan kände jag en besvikelse över att det var långt under förhoppningarna, men jag har fortsatt ändå för att "ge det en chans" och för att jag inte är en quitter. Jag har skrivit att programmet bla är "den sämsta skiten någonsin" och att det inte har givit mig någonting. Jag har även tagit upp detta ganska tydligt med en i teamet som jobbar i rehabprogrammet och till ytterligare två har jag nämnt det lite mer flyktigt; att jag är missnöjd och att det inte har givit någonting.

Jag har även, i åtminstone ett inlägg, varit ganska hård mot de andra i gruppen som går samma program som mig. Och det var det som blev "startskottet" till den här soppan. Jag tänker inte kopiera in det inlägget eftersom en/flera i gruppen tyckte att det var traumatiserande att läsa det (enligt läkaren, jag har inte kunnat prata med gruppen personligen eftersom läkarna har "portat" mig ifrån avdelningen då den/de i gruppen som tagit detta så hårt inte skulle klara av att träffa mig). Om någon är intresserad av att läsa inlägget finns det i arkivet, juni månad om jag inte minns fel.
Jag har iaf skrivit att det gnälls mycket i gruppen, att man tycker så himla synd om sig själv, att jag inte orkar höra på deras problem eftersom det självklart inte ger mig någonting utan jag vill ju ha hjälp med mina problem - inte lyssna på andras. Jag har även skrivit att det ska bli skönt att komma därifrån och komma hem till "vanliga" människor, att flera av de andra i gruppen verkar vara nöjda med programmet och att min teori för detta är att programmet verkar passa dem eftersom de ligger efter mig i "sjukkarriären". Att de ligger på en lägre nivå än mig själv. Jag har inte nämnt några namn, jag har inte skrivit om vad någon specifik individ berättat och jag har enbart generaliserat MINA TANKAR och MINA UPPLEVELSER i detta rehabprogram. JAG tycker att de gnäller, JAG tycker att de ligger efter mig och inte har kommit lika långt, JAG tycker att de verkar sakna driv osv. ENBART mina upplevelser! Och ingen annan någonstans kan lista ut vilka dessa människor är. Det är enbart de själva som vet att de varit där, pga sjukvårdens sekretess. Läkarna bad oss första dagen att alla historier som berättas i gruppen stannar i gruppen med någon form av tystnadsplikt, och från min sida är det precis vad de har gjort. Jag har inte berättat om vad Anna, Sara, Lisa eller Sven har sagt utan jag har skrivit att det gnälls och det tycks synd om hela dagarna. Helt enkelt är det flera människor jag aldrig skulle välja att spendera tid med i vanliga fall då jag inte gärna umgås med människor som suger energi.

Jag har nämnt i gruppen att jag har en blogg där jag skriver av mig och spyr ur mig känslor och tankar. Jag har alltså pratat om bloggen öppet - för att jag inte har något att dölja. Jag står för vartenda ord jag säger och skriver och jag kan skriva det igen för att förtydliga det: det ger mig ingenting att sitta och lyssna på andras sjukhistorier och särskilt inte med människor som har ännu mindre driv än mig själv. Jag vill bli peppad, taggad, få energi och bli driven av människor jag träffar och inte motsatsen, som JAG upplever det i det här fallet. Det ger inte mig någonting att "leka träslöjd", sitta med målarpennor och skriva målbild och färglägga tårtbitar. Det passar inte MIG, men sen finns det säkert många som tycker att det är ett jättebra sätt att försöka skapa sig ett bättre mående. Men inte för MIG! JAG har upplevt det som att jag backat 15 år i utvecklingen.. Bara för att man lever med daglig smärta och är sjuk tycker jag att det är ett enormt stort hopp från att, i mitt fall, vara utbildad fastighetsmäklare/ekonom och vara med och skriva bostadskontrakt på flera miljoner för att sedan sitta och måla med färgpennor etc. Det passar inte MIG! Jag tycker inte att "att vara sjuk" och "leka lekis" och lära sig livets grunder borde vara en självklar kombination. Men den attityden tycker jag att bland andra sjukvården har haft i det här fallet. Jag säger inte att MIN upplevelse ifrån denna händelse är den rätta, men det är så JAG ser på det. Precis som att vissa tycker om choklad och vissa hatar choklad - allt passar inte alla. Och inget är rätt eller fel.

Detta är väl egentligen mest kritik till avdelningen. Att bygga upp ett program på att sitta i grupp med andra sjuka människor ger inte MIG någonting utan tvärtom, men det finns garanterat andra människor som tycker att det är skönt att prata ur sig, tycka lite synd om sig själv och lyssna på "likasinnade". Och jag har all rätt i världen att uttrycka mina åsikter om hur dåligt det är och hur lite det gett, känslor, tankar och frustrationer här på min portal - MIN blogg!! Sen är det ju så också att det finns ju ingenting som säger att mina känslor är det rätta. Det kanske är ett jättebra program och att det är JAG som inte "passar in" i det programmet. Jag säger absolut inte att det är ett dåligt rehabprogram. Jag säger att det är dåligt FÖR MIG!

När jag fick samtalet i måndags ifrån en läkare på avdelningen pratade vi i närmare 25 minuter. Allt som sades under samtalet är självklart läkarens ord.. Vilka som ligger bakom läkarens ord vet jag inte. Jag fick iaf höra att en eller flera i gruppen hade hittat min blogg och blivit helt förstörda av att läsa den då den/de känt sig träffade. Jag blev först helt ställd men jag höll mig lugn och sansad under hela samtalet, även om jag var fullkomligt rasande. Snacka om att sjukhuset valde sida direkt utan att ens prata med mig först.. Det var ju såå synd om de i gruppen. Buhu!

Teamet hade enligt läkaren gjort bedömningen att jag inte fick komma tillbaka under den resterande veckan av programmet och förmodligen inte heller under uppföljningarna, just för att gruppen inte skulle klara av att träffa mig för att det skulle vara för stor psykisk påfrestning. De hade blivit så nedbrutna av att läsa min blogg och de skulle (fortfarande enligt läkaren) behöva lägga mycket tid av den resterande veckan till att försöka läka deras sår och då passade det inte att jag var närvarande. Bland annat.
Jag förklarade att jag aldrig vill såra någon och om jag nu sårat någon omedvetet så ville jag självklart komma och be om ursäkt till den/de som känt sig träffade personligen. Men det passade sig inte. Jag fick inte ens komma och be om ursäkt?!?

Jag fick även kritik från läkaren för att jag inte tagit upp mitt missnöje med läkaren personligen utan skrivit det på min blogg istället. Nr 1. Jag har all rätt i världen att skriva vad jag vill på min blogg även om jag nu inte sagt det till någon. Den enda som i det fallet hade förlorar på det är jag själv. 2. Jag hade tagit upp mitt missnöje med tre stycken andra i teamet, bara inte med just läkaren. Då vill jag förtydliga att vi har träffat den här läkaren 1 gång (!!) på fyra veckor. Då är den personen kanske inte den första man tar det med utan självklart tar man det med dem som man träffar dagligen. Sen är det väl upp till de i teamet att föra patientens åsikter/missnöje vidare till ansvarig. Vad har de annars ett team för om man inte ens kommunicerar?

Det var iaf inte så populärt att jag skrivit så dåligt om programmet.. För sjukvården är ju de enda här i världen som man inte får kritisera. Det vet ju alla?!? Man får kritisera politiker, lärare, mäklare, butiksbiträden, städare, men när man halkar in på sjukvården och deras arbete så är det Stopp! Där får man inte uttrycka åsikter och kritik minsann.. Dom gör säkert så gott de kan till skillnad från alla andra. Eller inte.

Det första jag reagerade på är hur en läkare kan ringa till en patient, som ringt in och sjukskrivit sig själv ifrån programmet och som inte klarar av att ta sig till sjukhuset för att jag var så pass dålig, med en sån här nyhet. Jag hade lika gärna kunnat vara vilken svag människa som helst, och om man mår så dåligt att man inte ens kan ta sig till sjukhuset kan ju faktiskt en sån här nyhet - att man inte är välkommen tillbaka till sjukhuset - vara droppen. Jag hade lika gärna kunnat vara ett psykiskt vrak, suicidal, och mått så dåligt över den här nyheten att jag hoppat framför ett tåg eller vad som helst. De vet ju inte hur jag mår egentligen.. Oproffsigt tycker jag! Nu är ju jag en sån som skakar av mig det mesta, men det visste ju inte dom..?

Och sen nästa. Vilka vuxna människor förbjuder en annan vuxen människa att be om ursäkt till vuxna människor om man nu oavsiktligt trampat någon på tårna..? Pinsamt!

Igår bestämde jag mig för att jag ville prata med chefen för avdelningen, för så här får det bara inte gå till anser jag (och måånga andra i min närhet som läser min blogg och tycker att det är ett skämt att man reagerat så här. TACK för allt stöd från er alla!!!). Jag ringde ca 8.30 och fick prata med en sköterska. Sköterskan kollade chefens kalender och chefen började jobba kl 9 och hade ingenting i sitt schema då, så jag kunde vänta mig ett samtal ifrån chefen kl 9. Vid lunchtid hade chefen fortfarande inte ringt. Jag ringde upp igen och fick återigen prata med en sköterska. Sköterskans förklaring till varför chefen inte ringt var att det förmodligen hade dykt upp något annat emellan. Jag bad återigen att få prata med chefen och sköterskan skulle framföra detta. Vid 15-tiden på eftermiddagen ringde sköterskan mig. De hade då haft ett möte om mig och bestämt att jag skulle komma till sjukhuset nästa vecka och prata med ansvarig läkare, avdelningens överläkare och deras chef. Jag sa att jag absolut kunde komma på det mötet, men att jag fortfarande ville komma i kontakt med chefen per telefon under dagen eftersom det var det jag hade blivit lovad. "Chefen har gjort bedömningen att det är bäst att ni träffas istället!" var sköterskan svar på mitt krav. Hur tusan kan det vara deras beslut att jag inte har rätt att få prata med chefen? Var finns min rätt till att få förklara min sida och min syn på det som hänt?

Nu ska jag alltså gå och vänta en hel vecka på att få komma i kontakt med någon, för att DE tycker att det är lämpligast. Vart kommer MITT mående, MIN rätt in i det här? Jag väntade alltså i 6 timmar på ett samtal ifrån chefen som jag blivit lovad igår, men som aldrig kom. Chefen borde väl ändå ha stake nog att ringa mig personligen och berätta om detta möte om det nu är vad denne tyckte att var lämpligast, inte skicka en sköterska. Hela avdelningen verkar ju vara ett skämt. Sjukt att sjukvården fungerar så här!

Nästa grej är mamma. Jag berättade för mamma igår om vad som hänt och efter att vi lagt på ringde hon personligen till avdelningen utan min vetskap. Hon mår självklart (som alla föräldrar) otroligt dåligt över att jag blir så dåligt behandlad av bland annat sjukvården. Det här är ju inte direkt första gången de beter sig dåligt och gör tjänstefel.. Mamma tycker iaf att det är väldigt jobbigt att stå vid sidan om och se på hur jag blir dåligt behandlad och därför ville hon som närstående rikta kritik till deras beteende. Så hon ringde själv till avdelningen! Jag hade ju liksom inget med det samtalet att göra för jag löser alltid mina egna problem och skulle aldrig skicka någon annan att göra det åt mig. Jag har stake nog att ta hand om mig själv (tänk så olika vi människor fungerar)! Så när sjuksköterskan ringde upp mig på eftermiddagen sa denne: "din mamma har ringt också. Du kanske kan hälsa henne att jag har ringt dig så behöver jag inte ringa henne!" Ordagrannt.
Vilken seriös myndighet gör så? Jag ringde efter samtalet med sjuksköterskan till mamma och "hälsade att sjuksköterskan ringt till mig". Mamma blev vansinnig för att de inte ringde upp till henne personligen. Jag hade ju indirekt fortfarande ingenting med hennes samtal till avdelningen att göra. Även om det handlade om mig ringde hon ju fortfarande som en egen person. Hon lämnade återigen ett meddelande på em igår om att hon ville bli uppringd, men de har fortfarande inte ringt upp henne. Verkligen jätteseriöst beteende. Det kan du hälsa DIN mamma!

Självklart blev jag frustrerad och ledsen över att programmet inte var vad jag hade hoppats på och förväntat mig. När man varit sjuk så länge och börjat tappa hoppet om allt vill man inget hellre än att bli bättre och bli frisk. Och när det som man hoppats på att ska göra livet lite bättre inte gör det bättre blir man självklart otroligt besviken som sjuk/patient/människa. Det var liksom "sista hoppet" där man skulle få omges av specialister i 5 (!!) veckor, och inte ens de har något att erbjuda. Självklart bubblar besvikelsen, aggressioner, frustrationer, ledsamhet och alla möjliga känslor ut ur en. Och bloggen är den som får ta mitt gnäll då jag inte är en person som gärna gnäller till andra människor. Jag vill inte vara någon som tycker synd om mig själv. Att inte ens sjukvården, eller andra sjuka i det här fallet, kan ha förståelse till det är mycket märkligt tycker jag..

Jag har inte gjort något fel, men självklart står jag fast vid min ursäkt till de som tagit så illa vid sig. Det har fortfarande aldrig varit min avsikt att såra eller skada någon. Samtidigt tycker jag att det är patetiskt hur man kan ta så illa vid sig av en enda persons "hårda ord". Välkommen till verkligheten! Välkommen till yttrandefriheten! Välkommen till vuxenlivet!
Jag rekommenderar dig/er att ta era egna strider i fortsättningen istället för att pakta ihop dig/er med någon som kan göra det åt dig/er. Du/ni är vuxna människor och man kan inte springa till "mamma och pappa", sjukvården, chefen osv. med alla sina motgångar och problem som vuxen och låta dem lösa det åt dig/er. Du/ni är för gammal för sånt. Sånt här löser man personligen och man gömmer sig inte bakom "mamma och pappa" (i det här fallet sjukvården). Svagt, lågt, respektlöst. Enda anledningen till att jag måste "förklara mig" här på bloggen är för att din/er "mamma och pappa" förbjudit mig att komma till avdelningen och be om ursäkt personligen, och också följaktligen tagit ifrån mig rätten att fortsätta vara sjuk precis som dig/er och ha rätt till vår svenska fantastiskt bra sjukvård... Både du/ni och sjukvården har sjunkit så sjukt lågt i mina ögon!
Men samtidigt önskar jag innerligt att du/ni som är "i samma situation som mig" någon gång kan få bli friska. Förhoppningsvis skulle det ge dig/er lite mer styrka och energi till att orka vardagen, orka vara vuxen, orka bete sig och ha stake nog att leva som en vanlig människa. Sjukdomen är ingenting man gömmer sig bakom. Men det du/ni har gjort mot mig är fasiken så mycket värre än att skriva på en töntig blogg att ens "klasskamrater är gnälliga". Du/ni har gått bakom ryggen på mig och står fortfarande kvar där bakom "mamma och pappas" rygg och gömmer dig/er för att du/ni inte är vuxen nog att lösa "problemet" själv.
V Ä X U P P !

Och Akademiska.. Hjälp!

Jag har varit in princip sängliggandes sedan i söndags kväll. Jag har haft mycket, mycket ont och jag har inte orkat gjort så mycket.. Tanken var att jag skulle åkt till Uppsala i måndags em, men så ändrades ju hela min vecka. Så i måndags em följde jag istället med Johan till Östhammar där han jobbar. Normalt jobbar han 3 dagar/vecka men nu när jag skulle vara på Akademiska hoppade han in och jobbade helveckor. Så jag slappar i vårt torp och Johan jobbar.

Igår tog vi oss iaf ut och plockade lite kantareller med svärisarna när de slutat jobba. Jag fick sjukt ont efter all rörelse, men det var skönt att komma ut i skogen och bara vara lite. Dessutom hittade vi massor med svamp! Johan sprang runt som en liten iller och ville vara först på alla ställen, haha!

När vi kom hem från skogen gick jag hem till oss och la mig och väntade in att min bonusmedicin skulle börja verka. De andra åt middag hos svärisarna och sen när Johan kom tillbaka mådde jag liite bättre. Vi tittade på ett avsnitt Game of Thrones innan vi gick och la oss.

Jag fick världens mest udda telefonsamtal på förmiddagen.. Jag får väl förklara det utförligare någon annan gång när jag vet hur jag kan gå tillväga för att inte "förvärra situationen", men just nu vill jag bara be om ursäkt till er individer som tagit illa vid sig och som känt sig träffade. Det sista jag vill är att såra någon annan person. Jag är på riktigt, från hjärtat, ledsen över att jag har gjort någon illa och jag ber så hemskt mycket om ursäkt, hundra gånger om. Förlåt!

Men jag har alltid sagt att min blogg är MIN blogg där jag uttrycker mina tankar, känslor och åsikter. Jag kan förstå att man ibland kan känna sig träffad över människors åsikter och tankar, och just i det här fallet är det mycket möjligt att jag till och med har gått över gränsen. Jag säger inte att jag har gjort det, men möjligheten finns ju.. Men jag står för varje ord jag sagt och skrivit och jag har absolut inte gjort det bakom ryggen på någon. Min blogg finns tillgänglig för alla att läsa och den är lätt att hitta för de som vill. Jag har till och med pratat öppet om bloggen i sammanhanget och jag tänker alltid på att allt jag skriver kan läsas av personen/personerna/professionerna i fråga. Sen har jag även pratat om det som skrivits på bloggen personligen med flera av "de inblandade" i fråga så det jag skrivit på bloggen har liksom aldrig varit något hemligt för någon. Men som sagt. Jag är en ganska "hård", rak och "manlig" människa och det är många som tycker att det är jobbigt att man är så och självklart kan det ibland bli så att man trampar någon på tårna som är betydligt känsligare av sig än en själv. Att jag bara beskriver hur jag personligen upplever något och utifrån det lyckas få vissa att känna sig träffade borde ju bara betyda att min upplevelse tydligen är nära verklighet. Eller? Varför ta åt sig så hårt om det nu inte stämmer, och om det stämmer, vad finns det då för farligt med att nämna det högt?

Jag är alltid noga med att inte avsiktligt såra någon, inte skriva om människor personligen eller använda namn här på bloggen. Allt för att inte gå till personangrepp vilket jag tycker att är otroligt lågt, om man nu inte förtjänar det. Men det är inget sådant jag varit ute efter i det här fallet. Jag har absolut inte varit ute efter att kränka någon. Det som skrivits här på bloggen är enbart egna åsikter om hur just jag har upplevt någonting. När jag skriver om något generaliserar jag alltid och jag skulle aldrig peka ut en enskild individ i det här sammanhanget utan allt är helt generellt utifrån hur jag själv upplevt situationen.

Men jag har aldrig påstått att jag är perfekt och kommer aldrig göra det.. Jag mår oftast inte alls särskilt bra pga att jag är sjuk och går med ständig smärta dagligen. Självklart resulterar det i att man är mer lättretlig, mer förbannad, mer hårdhudad och kanske också blir lite mer osmidig ibland. Det är ingen ursäkt men det är en förklaring.

Självklart kan jag inte göra alla tillags och det har aldrig varit mitt mål heller. Vi är alla olika människor som känner, tänker, beter sig och fungerar olika. Vissa gillar mig, vissa avskyr mig, andra har ingen åsikt om mig, många bryr sig säkert inte ens om att jag existerar över huvud taget och så finns det några som är intresserade och bryr sig om mig och mitt lilla liv. Man kan inte bli omtyckt av alla, så är det. Och man kan inte tycka om alla. Så är det också.

Sen kan jag tycka att det är komiskt att vuxna människor springer till "mamma och pappa" istället för att ta det uppkomna problemet med mig personligen. Det känns som ett sånt där tjafs man hade i sandlådan.. Men återigen; alla människor fungerar olika och även om jag aldrig skulle göra så måste man ibland acceptera att vi alla är olika. Om någon nu blev så psykiskt nedbruten av mina åsikter så är det väl bra att man får proffesionell hjälp av den skada jag orsakat.

MEN! Det finns ju något som heter yttrandefrihet här i Sverige. Jag har enligt lag rätt att uttrycka mig precis hur jag vill om vad jag vill. Det verkar inte som att alla vet vad det är för något så jag klistrar in ett citat kring vad yttrandefrihet betyder och innebär:

"Yttrandefrihet omfattar en frihet att yttra och föra fram åsikter utan censur, begränsning eller någon typ av bestraffning. FN:s deklaration formulerar friheten på följande sätt: "Var och en har rätt till [...] yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet för envar att utan ingripanden hysa åsikter och frihet att söka, mottaga och sprida upplysningar och tankar genom varje slags uttrycksmedel och utan hänsyn till gränser"."

Så vad är min slutsats?
1. Detta har varit en av de mest konstiga/komiska dagarna på länge.
2. Vuxna människor som frivilligt går in och läser på min blogg om vad jag har att säga borde klara av att ta 26-åriga Evelina Nilssons lagliga rätt att uttrycka känslor, tankar och åsikter.
3. Att sjukvården än en gång lyckas sjunka så lågt att de tagit ett nytt rekord i fiaskokategorin. Man slutar aldrig förvånas..
4. Att sjukvården "portar" en patient enbart utifrån vad som skrivits på min blogg är det största skämtet på länge (ingenting är borttaget utan allt som någonsin skrivits som rör denna soppa finns kvar här på bloggen för samtliga att läsa).
5. Att det landstingsägda sjukhuset Akademiska aktivt fryser ut och "mobbar" en patient och uppmanar patienten att inte komma dit under den resterande tiden för att det inte passar sig. För att sjukvården tydligen valt sida och för att det är dem emot mig nu.
6. Att jag blev nekad till att förklara mig och be om ursäkt till de "sårade" för att det bara skulle göra saken värre om jag dök upp. Den här veckan behövdes tydligen för att läka de sår som min blogg orsakat vissa och det passade sig inte att jag var där då.. Väx upp för tusan! Hur kan ett sjukhus ta parti i en sån här fråga..?
7. Att Akademiska inte ens kan ta kritik från en patient är nästan det konstigaste med hela denna geggan. Att bli kränkt av en patients upplevelse och åsikter??!

Jag har mått så sjukt dåligt i flera år och jag gör det fortfarande. Jag har hoppats så innerligt på att detta skulle bli vändpunkten för mitt liv, att de skulle lyckas göra mitt liv lite drägligare. Och så kommer sjuka patienten Evelina till sjukhuset och hoppas, hoppas att de äntligen ska få henne att må liite bättre. Men tyvärr har de inget nytt att tillföra; hon har redan provat alla deras "knep". Patienten Evelina blir extremt besviken. Det gör att hon håller på att sprängas av sorg över att "den bästa sjukvården" i Sverige inte har mer att komma med och utifrån sitt dåliga mående, sin fruktansvärda dagliga smärta, sina mängder mediciner, sin fruktansvärda känsla över att vara sjukskriven och pga sin brist på energi.. Detta gör att alla känslor måste ta vägen någonstans. Som på en blogg till exempel. MIN blogg! Där finns det möjlighet att spy ur sig känslor som man inte vill eller kan göra av någon annanstans. Men att inte ens sjukvården kan ha förståelse för det bevisar ju vilken katastrofal sjukvård vi verkar ha i Sverige. Vilken lärare eller rektor skulle någonsin slänga ut en elev från skolan för att hon sagt fula saker till sina klasskamrater och varit missnöjd med undervisningen? Ingen!

På riktigt. Jag väljer mina strider och oftast väljer jag bort dem pga att jag mår sjukt dåligt och för att jag har såå lite energi i min kropp. Men det här är definitivt en strid jag tänker ta och det är ett skämt att det är sjukvården som dragit igång den. Jag tänker inte ta striden med er som tagit illa vid sig även om jag inte alls förstår hur man orkar göra en höna av en fjäder (och därefter springa till mamma och pappa och skvallra). Jag är självklart fortfarande ledsen över att jag sårat dig/er. Så förlåt igen! Men Akademiska.. Kom igen?!?!? Att utestänga en patient på sjukhuset tills vidare..? Jag förstår att detta inte kommer lösa någonting men nu har jag iaf fått förklarat mig. Och återigen fått använda mig av yttrandefriheten på MIN blogg!

Igår ringde bästa papi och frågade om han kunde hjälpa oss med något under dagen. Vi blev jätteglada och sa att det finns jobb i överflöd haha. Han tog med sig motorsågen och kom och rensade upp våran gård på massa "småträd" och så tog han ner en stor tall som hängt över hela baksidan. Sjukt vilken skillnad det blir! Papi sågade och jag drog bort allt till en stor hög.. Nu känns det väldigt öppet istället haha, men det blev så fint! Det går en väg där nedanför så det blir ju ganska mycket insyn, men vi får väl sätta upp en häck eller något så småningom.. Vi ska ner med massa stora träd till men vi får ta det i omgångar så vi hinner få bort allt också.. Nu har vi iaf fyllt på vedförrådet för vintern! Tack bästa bästa Papi för all hjälp igår! ❤️

Det är roligt att städa upp för det blir sån skillnad även inne..

Så härligt att allt golv är "klart" nu! Här var sista snutten..

Och se så fin dörren kommer bli! Två strykningar till så är den klar sen!

Vi har varit i huset hela helgen.. Jag mår inte bra och jag är så himla ledsen över det. Men det positiva är att min fina älskling blev klar med hela golvet igår. Nu kan vi gå överallt. Helt sjukt vad han har krigat på. Han är grym!! Nu börjar äntligen det roliga. Eller golvvärmeslangarna ska ju på plats och sånt först, och några väggar ska byggas upp igen, men sen kommer golv, väggar, tak, kök och badrum. Woho!

Jag målade klart framsidan sista svängen igår också så nu är huset helt färdigmålat! Så. Himla. Skönt.
Nu är det bara dörren kvar. Jag slipade av den igår och målade den första svängen. Den kommer bli så fin!

Nu ser det ju ut som att det var Johan som slipade och fixade dörren men det är fel. Haha! It's made by me. Han var bara gullig och hjälpte mig visa hur jag skulle göra och sen hjälpte mig med det sista när slipmaskinen gick sönder. Vissa rörelser som tex. slipa för hand tar död på min mage lite extra.. Bästa boyfriend! Han har verkligen världens bästa tålamod och är så himla fin. Han hoppar alltid in och hjälper mig utan mutter eller sura miner fast prion självklart ligger mycket mer på golvet och de "viktigare" sakerna, än på att måla en dörr liksom.. ❤️ Självklart är det en självklarhet att hjälpa varandra, men han är bara extra fin för att han vet att jag är sjuk och inte mår bra och därför underlättar han för mig lite extra hela tiden för att jag inte ska bli sämre.

Nu ska jag gå upp ur sängen och så ska jag försöka hinna ikapp Johan som redan är klar för att åka, haha. Han är morgonpigg deluxe.

Jag kunde komma ifrån avdelningen vid 12 istället för 15 så vi hann med en lunch på Pizza Hut innan vi brummade hemåt.. När vi kom till Gävle sa vi hejdå till våra bästa smålänningar innan jag åkte vidare mot Harkskär och huset. Vid 18 ringde mamma och sa att hon kunde komma och hjälpa mig måla några timmar så jag hämtade henne i Gävle och sen har vi målat hela kvällen. Vi har borstat klart framsidan, målat om den första svängen, mamma har målat det vita som behövde målas en andra gång och så har vi målat det som var kvar på ena gaveln. Nu är det bara framsidan sista strykningen och sedan ev. en tredje sväng med det vita på några enstaka ställen och sedan är huset ÄNTLIGEN färdigmålat! Längtar tills vi får börja med insidan "på riktigt" med ytskikt osv..

Till middag blev det pizza.. Jag är så sjukt trött på snabbmat! Det har blivit alldeles för mycket sånt den här sommaren i och med all rust. Jag längtar tills vi kan laga goda middagar igen.. Det är liksom inte högst upp på vår prioriteringslista just nu.

Nu ska jag krypa ner bredvid min fina älskling. Så mysigt att sova tillsammans igen ❤️ Det är ju faktiskt 5 dagar sedan vi var hemma tillsammans! Jag sover så mycket bättre med Johan bredvid mig.. Jaja. God natt! Trevlig helg!!

Älskade lilla mami. Det har varit så mysigt att vara med dig några dagar! ❤️

Sista spegelselfien för den här veckan. Bara en vecka kvar sen.

När man sover med mami får man en fläta innan man ska iväg på morgonen. Flashbacks till när man var liten och vi satt där alla tre systrarna och väntade på vår tur innan vi skulle till skolan.

Vi åt middag på Phils burger. Standard här i Uppis. Deras halloumiburgare är svingod! Sen tyckte vi att det var bioväder så vi bokade in Tarzan och det blev min andra bio denna veckan. Den var jättebra! Jag glömmer inte när Alexander Skarsgård var på Goya i Gävle (av alla ställen) och jag och min vän Johanna var ute. Han kom fram till oss och pratade i baren och som vi njöt och skröt, haha! Jag var tvungen att dra hem men Johanna följde med han och hans kompisar på efterfest. Jag var lite småsur dagen efter att jag inte följde med, men nu har jag ju hetare namn att skryta om *host*..
#leonardodicaprio #justinbieber

Mami har lovat mig en massage ikväll och ingen är lyckligare än jag. Bästa utbildningen hon någonsin gått, haha! Så mysigt med ännu en kväll kvalitetstid med mami!

Imorgon är det helg!!

När jag kom tillbaka till hotellrummet hade mami städat upp lite.. Insåg då att hela min nessesärs innehåll är rosa. Är man en girlygirl så är man, haha.

Snart ska vi åka ner på stan en sväng och äta lite. Tråkigt väder! Tur att jag har Sara här för en gångs skull (bilen heter så)..

Mysigt med ännu en kväll med mami! Imorgon är det sista dagen på sjukhuset för den här veckan och vi får återgå till huset i helgen igen! Har saknat rusten lite, haha.

Igår efter att vi hade varit och visat Fanny och Moa vårt hus så var jag inte så jättepigg.. Jag hade tänkt följa med dem vidare till nästa (Musch) hus, men jag började få så ont så jag hoppade av hemma i lägenheten istället. Jag vilade ett tag och sen blev jag saknig efter boyfriend så jag drog en spontanare och åkte till Östhammar. Jag är så sjukt lycklig över min fina boyfriend. Världens bästa på alla sätt! Dock fick jag inte en enda puss för att jag har fått munsår (!!!). Så himla äckligt! Hoppas det går över fort..

Jag kom till Östhammar vid 14-tiden. Då åkte vi till Beijer och beställde innertak och trägolv till hela huset, och pärlspont till hall, kök och vardagsrum. Det börjar närma sig ytskikt nu! *klapparhändernaemoji*

Jag åkte från Östhammar vid 21 och hämtade upp mamma i Alunda på vägen till Uppsala. Hon blir här hos mig tills jag ska hem på fredag. Jättemysigt! Jag är ju bara på sjukhuset mellan 9-15 ish, så vi har mycket tid att umgås utöver det.

Nu ska jag till avdelningen, med ett stopp på Apoteket för att köpa munsårsplåster. Jag är typ svälld på hela kinden runt munsåret. Ush! Jag lider med alla som har munsår ofta. Inte så trevligt alls!

Vi har velat bli av med dessa två uthus sedan vi fick tillträde till huset i början på sommaren. För några veckor sedan tog vi tag i det och la ut dem på en "Köp och sälj"-sida på Fb som bortskänkes mot avhämtning. Igår kom det äntligen en man och hämtade dem båda två. Skönt! Vi blev av med dem och "köparna" fick två nya hönshus så alla parter blev nöjda!

Det börjar kännas så mycket luftigare på gården nu.. Älskart!

Vi har haft en jättemysig eftermiddag och kväll på Högbo brukshotell. Vi har ätit en fantastisk fyrarätters middag och sen myst på spat. Nu ligger vi alla 5 (Edward är också med och ska sova på hotell för första gången i sitt liv) nedbäddade i sängarna i vårt hotellrum/stuga. Älskar Högbo!

Alltså UL, vilket skämt. I våras när jag var på Akademiska i tre veckor hann UL ändra upplägg två ggr, vilket innebar att om man inte hade varit in på deras hemsida inför ändringen så hade man ingen aning om ändringen eftersom ingen konduktör upplyste om det. Och såklart resulterar alltid alla ändringar i att man som resenär måste betala massa extra.. Nu hade de ändrat igen. Nu måste man blippa UL-kortet innan man går på tåget, annars får man 60 kr i "böter". Hade jag vetat det hade jag självklart lagt kortet på blippern innan jag gick på tåget, men hur ska man förstå det som "ny" resenär? Så nu kostade alltså resan 140 kr istället för 80. Inga jättesummor såklart men man är ju en principmänniska.. Konduktören gör exakt samma jobb som tidigare; går runt och blippar allas kort på tåget. Men för alla oss (vi var fler som blev irriterade) som inte blippat kortet innan vi gick på tåget OCH på tåget kostade resan alltså nästan dubbelt så mycket. Om man inte har griniga resenärer så skaffar man sig!

Jag lider med alla äldre som ska försöka sig på att åka kommunalt. Jag som är ung och kanske (iaf i de flesta fall) hänger med i utvecklingen på ett helt annat sätt, blir ju uppretad på allt strul hit och dit. Men äldre som inte är vana med allt elektroniskt osv. kan ju omöjligt förstå hur man ska göra. Vad hände med att göra det så smidigt som möjligt för kunderna?

Ni som känner mig vet att jag kan snöa in mig och bli sjukt irriterad och uppretad på saker som är ineffektiva och struliga. Varför inte bara göra allt enkelt och smidigt??
"Har du gjort 3 kullerbyttor, 20 armhävningar, hoppat över det nedersta trappsteget i tåget när du klev på, hämtat en karta på Pressbyrån över blippstationerna i området och sedan blippat ditt kort på samtliga av de 10 blipparna vi har runt om på tågstationen? Nähä? Har du inte? Ok då blir det fullpris och tillägg för din del!" Vilka nötter.

Jaja.. Nu ska jag släppa det, haha!

När jag kommer till Gävle ska jag hem och packa ihop lite och sen åker vi till Högbo. Myys!

Dagens hisselfie på hotellet..

Dagens sjukhusselfie på toaletten..

Dagens lunch..

Dagens positiva:
"Ledig" imorgon och det gör att jag kan åka hem idag till imorgon. Jag ska möta upp finaste Fanny och Moa från Småland, och Musch såklart, och så ska vi åka på ett litet äventyr. Mysigt!

Efter sjukhuset gick vi ner på stan en sväng jag och Fia. Hon blir kvar en natt till, så mysigt! Vi gick runt i lite butiker och sen satte vi oss på Waynes och åt middag. Efter cafehänget gick vi på bio. Vi såg Livet efter dig! Det var den finaste, bästa, sorgligaste, fruktansvärdaste och mest fantastiska film jag sett! Om ni inte sett den, SE DEN! Jag vet att jag sålt in filmer förr, men ni kan glömma alla filmer jag någonsin nämnt. Ska ni se en film i år så ska ni se Livet efter dig/You before me. Älskade den!! ❤️ Nog för att jag sett Fia gråta till filmer förr, men denna tog alla priser. Hon var blöt ner på hela bröstet och linnet, haha! Så söt! Tänk att vi är så sjukt olika varandra och ändå stått ut med varandra så länge..

Nu ska jag hoppa in i duschen och sen ska vi bädda ner oss i sängen framför tvn. Skönt att slippa sova själv!

Jag råkade tippa ur halva popcornlådan.. Fias första reaktion var att det var synd om städerskorna, jag blev ledsen för att det blev mindre popcorn till oss! Haha! Nejdå, skooja.

Första dagen på avdelningen klar. Bara 2 veckor minus 1dag kvar! Kämpa!

Jag rymde sista halvtimmen ifrån avdelningen.. Första dagen tillbaka och jag är redan less, haha! Verkar lovande!

Hotellfrukost är väl härligt iaf.. Nu: mot avdelningen!

Nu är det dags för sista två veckorna på Akademiska av mitt smärtrehabprogram.. Jag kunde inte vara mer otagg, men att hänga på sjukhuset i två veckor är väl ingenting som någon skriver på sin bucketlist direkt.

Jag fick med mig bästis ikväll. Mysigt! Nu har vi bäddat ner oss i sängen på patienthotellet. Den här sängen har jag väl saknat lite kanske.. Jag har aldrig sovit så skönt som jag gjorde innan sommaren när jag var här de första tre av fem veckorna som jag ska vara på sjukhuset. Älskar sköna sängar!

Woho! Nu kör jag 2 veckor sjukhushäng! Living the dream..

Inget nytt händer.. Jag har väldigt ont, sover mycket, målar på huset så mycket jag orkar och så har vi fått lite besök i huset idag. Sandra kom förbi en sväng och så kom mami och Thomas förbi med Thomas dotter och hennes kille som är här och hälsar på några dagar ifrån Jönköping. Trevligt!

Igår sov jag till och från ända till kl 15 på em. Vi åkte ut till huset på förmiddagen igår m och då höll jag mig vaken men sen slocknade jag i sängen igen ute i gästrummet. Ush vad jag hatar detta skov. Hoppas det inte kommit för att stanna, även om det verkar så..

Dessa är typ de enda bilderna jag knäppt igår och idag. Edward vill verkligen inte ha höst. Han fryser så han skakar redan.. Hur ska han klara vintern?

Det är ju tur att Musch också har en blogg.. När jag är dålig på att knäppa kort så kan jag bara sno bilder från henne, haha! Dessa bilder är ifrån gårdagen när Johan var hos dem i deras hus i Furuvik och drog el, papi hjälpte dem att sätta ner deras trekammarbrunn och jag kom dit senare några timmar och hjälpte till att måla lite. Man blir ju knäpp av att bara ligga och vila även om det är det man borde..

Om ni är intresserade av hur det går med lillis husrust kan ni ju kika in på hennes blogg.

http://nouw.com/_amandanilsson

Ikväll blev det pizza till middag, soffan och Game of Thrones. Jag är så himla slut och har fortfarande väldigt ont.. Det blev lite bättre idag men nu är det jätteonda tillbaka igen. Om man visste en sluttid på smärtan hade jag kunnat "stått ut" längre, men att ha fruktansvärt ont och inte veta om det kommer hålla i sig en timme, en dag, en vecka eller en månad tar verkligen kål på mig.

Ni vet när man känner sig lite extra deppig och behöver något som piggar upp? Då går man och köper en fin diamantring som man spanat på länge. Just because I'm worth it! 10 diamanter och en svart safir i mitten. Om man ska vara poetisk så får väl den svarta safiren stå för allt det negativa och dåliga i mitt liv, men runt allt det onda finns det fina, glittrande diamanter som lyser upp vardagen. Min powerring nummer 2! Min första fick jag av älskade lilla Musch förra året när jag låg på sjukhuset. Smycken kan verkligen ge mig power! Så bring me some power nu please!

Det har äntligen släppt lite. Men vilken fruktansvärd kväll och natt.. Jag hade packat väskan och var hos Fia för att köra girlsnight och sleepover igår när det slog till. Jag tog alla bonusar jag får och lite till men ingenting hjälpte. Snälla Fia skjutsade in mig till akuten.

Jag hade iaf en bra dag igår innan jag blev dålig. Första prommisen på hur länge som helst. Edward skuttade hela promenaden för att han var så lycklig över att få komma ut i Boulongern igen.

Efter prommisen igår tog jag en lunch med en gammal vän från gymnasiet. Så roligt att träffas igen efter så lång tid! Kärt återseende!

Efter lunchen kom Fia och vi hängde hemma ett tag innan vi packade ihop och åkte ut till Hedesunda.

Det är så svårt när jag inte kan räkna ut hur jag kommer att må. Det är inte så att om jag tar det lugnt i två dagar så mår jag bra i två dagar sen, och det är inte heller så att jag får extra ont eller blir extra dålig om jag varit igång mer eller tagit en långpromenad eller så. Ibland funkar det, ibland funkar det inte. Igår tog jag det jättelugnt förutom prommisen och ändå räckte inte mina mediciner till hemma. Hoppas att detta skov inte är här för att stanna!

Livet är så sjukt jäkla orättvist. Jag vet på riktigt inte hur jag ska kunna stå ut längre.. Jag har kämpat mot den här vidriga sjukdomen i 10 år nu och det blir bara värre och värre för varje år. Jag får lite ondare för varje månad, lite längre skov, lite djupare smärta, lite fler problem. När ska det ta slut? När ska det vända? När ska de hitta ett botemedel mot denna vidriga sjukdom? När ska denna sjukdom sluta vara kronisk? När ska jag slippa spendera alla dessa dagar och nätter på sjukhuset? När ska jag få vakna till en dag utan smärta, mediciner och sjukdom? Kommer jag någonsin att få göra det igen?

Hur fasiken skapar man sig ett drägligt liv när man inte ser ett slut på skiten och att leva mitt i det är så fruktansvärt att det inte heller är ett alternativ?

Ordet hat räcker inte längre till för att beskriva den känsla jag känner för min sjukdom. Den fäller krokben för mig precis hela tiden och jag orkar snart inte resa mig upp efter varje fall längre.

Jag är 26 år gammal, utbildad fastighetsmäklare och har en filosofiekandidatexamen i företagsekonomi, har en otroligt stark vilja och har alltid haft en dröm om en grym karriär, älskar att träna, älskar full fart och en fullspäckad kalender, älskar att umgås med människor och att hitta på roliga saker. Jag älskade livet och jag älskade att leva varje dag. Nu känns det precis som att livet har tagits ifrån mig, rivits sönder och stampats på, för att sedan lämnas tillbaka till mig alldeles grått, smutsigt och trasigt.
Jag har en fantastisk man vid min sida, en helt underbar familj, världens bästa syskon, fina vänner och en liten fyrbent vovve med världens goaste personlighet. Jag har allt det, men det är också det enda som betyder något. Det är det enda som får mig att orka kämpa lite till, och lite till.

Att få en kronisk sjukdom är nog bland det värsta man kan utsättas för som människa. Att sjukdomen är kronisk betyder att du aldrig kommer att bli frisk igen, att det aldrig kommer att gå över. Du kommer aldrig få ett friskt liv någonsin igen och du kommer för alltid att vara utanför i samhället. Den biten som sjukdomen har tagit ifrån dig kommer du aldrig någonsin att få tillbaka. Och det är det som gör mest ont av allt och det är den smärtan som är svårast att beskriva.. Att sjukdomen har "förstört" min bukvägg, tarmar, blåsa, livmoder och äggstockar gör fruktansvärt ont, men att inte veta hur min framtid kommer att se ut gör så mycket ondare.

5 timmar och 3 morfinsprutor senare kan jag nu lämna akuten/avdelningen för att åka hem och försöka sova.. Vilket glamouröst liv man lever!

1. Jag hatar hörn på textiler; kuddar, täcken, filtar. Kuddhörn emot kroppen eller att ha ett kuddhörn synligt precis framför mig är något som förstör för mig big time. Jag ser alltid till att täcket ligger rakt så att jag slipper ett hörn i facet och jag trycker alltid till kuddhörnen som är närmast där jag ligger. Därför får Johan alltid lägga sig till rätta och sen kan jag ta bort/trycka in de kuddhörn som är i vägen innan jag kan lägga mig i hans famn. Nu vet han ju om det nu så nu hjälper han mig med det men i början var det ju lite struligt, haha. Det är ju ingenting man droppar på första daten direkt. "Jag tycker inte om hörn!"

2. Jag bygger mönster i huvudet av allt jag ser och jag gör matematiska uträkningar för att hitta ett samband av de siffror jag ser i vardagen. Tex regskyltar. Där försöker jag få alla tre siffrorna att passa ihop på något sätt genom att addera dem med varandra osv. Alltså det sker automatiskt i huvudet så det går på någon sekund bara.. Mönster försöker jag alltid bygga ihop/ta bort tills jag hittar ett mönster som passar mig. Typ gardiner, tapeter, gatusten, skuggor..

3. Jag älskar peppar. Jag kan typ vakna mitt i natten och vara sugen på peppar. Peppar peppar peppar!

4. Jag tycker inte om att ligga på mitt hår för att det är obehagligt att ha håret emot ryggen. Jag lägger alltid upp det ovanför huvudet innan jag lägger mig i sängen eller sätter mig i soffan. Det är dock inte lika populärt på flygplan/bussar/tåg när man slänger bak håret över stolen till grannen bakom..

5. Jag är en riktig godisråtta. Om jag inte har godis hemma så blir jag typ manisk och bara måste gå och köpa godis. Sen när jag väl har godis hemma kan jag låta bli att äta, men det ska alltid finnas i godisskålen utifall man vill äta.

6. Jag tycker inte om att duscha när man måste. Alltså bara duscha kroppen är skönt och det gillar jag och gör ofta, men att duscha håret är sån himla procedur och det är det jag tycker är jobbigt. Man ska schamponera 2 ggr, inpackning, balsam, handukstorka, i med olja, borsta (jag vet att man inte ska borsra håret när det är blött men det är enda gången det blir av att jag borstar håret så det är väl bättre med en gång än ingen), föna, platta eller locka. Jag bygger upp det till en grej och så skjuter jag på det och sen när jag väl duschar så går det oftast jättesnabbt bara för att jag vill bli av med det. Jag är en sån som bara gör saker i vanliga fall och skjuter aldrig något framför mig, men duscha är ett undantag.

7. Jag är beroende av min spikmatta. Det var ju inne med spikmatta för några år sedan och då använde typ alla dem, men jag har fortsatt. Jag ligger på den varje kväll innan jag ska sova. Det är så himla skönt! Nästan beroendeframkallande.. Bara lite till.

8. Jag älskar OralB tandkräm, den som är grön på förpackningen och som det är små korn i. Jag älskar att ta en klick efter tandborstningen (eller när som helst under dagen) och bita ihop och känna knastret från tandkrämen mellan tänderna.

9. Jag är mer som en kille i sättet (om man nu ska generalisera). Jag kan ibland uppfattas som känslokall, rakt på sak, rättfram och lite okänslig. Det är jag absolut inte. Men jag har lite svårt för känslor ibland, både att visa dem och att förstå dem; både förstå andras känslor men också ibland svårt för att förstå mina egna känslor.

10. Jag går alltid och småsjunger utan att tänka på det. Johan skrattar alltid åt mig. Jag kan helt plötsligt börja nynna på en låt när vi står i kassan på mataffären osv. Och det låter ju inte fint direkt då jag är på gränsen till tondöv. Det känns ju lite mer som en grej för småtjejer typ, men det är svårt att sluta eftersom det bara kommer!

Det känns verkligen som att hösten är här nu.. Nog hade jag gärna haft sommar och värme någon månad till allt men jag älskar verkligen hösten. Mysigare årstid finns inte! Min "kärlek" till hösten kom nog ungefär i samma takt som att jag blev sämre och sämre i sjukdomen. Sommaren kan verkligen ge mig prestationsångest. Man ska/vill göra så himla mycket hela tiden och vi svenskar vill ju verkligen maxa sommaren eftersom den bara kommer några månader varje år.. Så att ligga inne sjuk och dålig en solig, varm sommardag ger mig prestationsångest deluxe. Men att ligga i soffan med tända ljus, titta på serier och höra regnsmattret mot rutan gör liksom hela den här sjukhistorien lite mer "ok" när det är höst.

Nu är vi på väg hemåt till Gävle igen.. Imorgon och på fredag ska Johan jobba i Furuvik hos ma sistaa (och Matti såklart. Jag vet att du älskar när du får vara med på min blogg.. Haha) och dra om all el i deras nya hus. Det är 2 veckor kvar tills inflytt för deras del nu. Vi har dock lite (mycket!) mer kvar tills inflytt.. Det hade ju suttit fint om herr Byggare Bob från East hade skippat sin semestern den här sommaren och varit hos istället för att åka på semester till Italien flera veckor.. Då hade vi kunnat flyttat in redan. It's all on you.. Haha!

Johan kommer börja jobba lite mer i Gävle framöver så om ni behöver en het elektriker, let me know! Han har jobbat som elektriker i närmare 10 år så självklart är han kunnig och duktig!

Haha orka att jag säljer in my man som en het elektriker och lägger in den här bilden i samma inlägg. På den här bilden ser han mer ut som gubben i lådan. Typ den där dryga fågeln på julafton som dyker upp överallt och förstör för Kalle Anka.. Haha! Finaste boyfriend! Som jag älskar dig ❤️

Det blev lite skillnad i gästrummet i uthuset vid vårt hus.. Det står bara en säng där inne än så länge men så småningom ska det väl pimpas så att det blir lite mysigare och mer hemtrevligt också! Men vi har någonstans att sova där ute nu iaf..

Btw. Rosetten på bilden på postlådan som jag la ut förra veckan är inklippt bara för bilden. Flera stycken ba "rosetten var fin men namnen och adressen syns ju inte, hur tänkte ni där?" Men jag satte alltså över adressen bara på bilden för att jag inte ville lägga ut vår adress på bloggen.. That's why. Haha! Nu har jag rett ut det en gång för alla.

Tack världens bästa mamma, Thomas och Simon för eran hjälp dessa två dagar! Vi (dom och Johan mest) har jobbat från morgon till kväll och vi har fått såå mycket gjort! De sov till och med kvar i vårt gästrum i Harkskär igår till idag och så stod de och målade imorse när vi kom ut dit (vi sov hemma). Grymt jobbat alla tre! Allt det vita är målat en sväng, framsidan är borstad, sista gaveln är borstad och målad första strykningen och MASSA sly är borttaget på gården. Nu ser vi ända ner till vägen (säger visserligen inte er så mycket...) och gården känns så mycket luftigare! Tomten har gått från vildvuxen skogstomt till... typ "vårdad" skogstomt. Haha! Så mycket bättre iaf. Tack bästa Simon!

Man ser ju lite skillnad på före och efterbilderna iaf! Och då har jag och Eva tagit ner träd en halvdag redan innan förebilden, haha!

Nu kom vi precis till Östhammar. Johans semester är slut och imorgon är det back to work för hans del! För mig betyder Östhammar vila och återhämtning. Johan jobbar ju tre dagar i veckan på hans pappas företag (han har valt det själv för att ha tid med aktierna också, även om de har sjunkit i prioritet nu när husrusten kräver all ledig tid). Jag brukar följa med hit när han jobbar, dels för att vi vill vara tillsammans, dels för att det är mysigt att vara här och hänga med svärisarna men också för att jag inte kan göra så mycket här. Jag har lättare för att vila här än hemma.. Hemma dyker det alltid upp något som ska göras, någon som vill hitta på något osv.. Här är det mycket lättare att prioritera vila. Jag mår inte prima ballerina direkt efter dessa tre veckors husrust. Jag hatar att behöva erkänna det. Jag hatar hatar hatar att vara sjuk!

Idag har Johans bror och hans flickvän varit på besök hos oss i huset. De kom på lunch och fika. Trevligt! Det skiljer 6 år mellan Johan och hans storebror Fredrik. Det skiljer dock desto mer mellan mig och Fredriks flickvän då hon är lika gammal som min mami. Så kan det gå när den ena brodern hittar en ung flickvän och den andra ville ha en äldre, haha. Men vi har trevligt ihop allihopa! Ålderskillnad känns mindre och mindre betydelsefullt ju äldre man blir.

Johan har jobbat på sedan de åkte men jag har inte gjort nästan någonting idag.. Jag är inte alls pigg så jag glider mest omkring.

Imorgon kommer mami, Thomas och Simon hit och ska hjälpa oss i två dagar. Så snällt! Vi står med öppna armar och tar emot dom, haha.

Det var tydligen "Harkskärsdagen" idag vid hamnen. Vi hörde musik så vi gick dit och tittade men vi blev inte så långvariga. Medelåldern på tillställningen var inte jättelåg direkt, haha!

Igår kväll blev det middag på Church Street med gänget och sedan gick vi en runda på stadsfesten! Det var ganska "dött" så vi blev inte så långvariga (eller det var jättemycket folk men det var en tråkig stadsfest).

Kasper och Mikis sov i vår lägenhet inatt så vi åkte ut till huset inatt och sov allra första natten här (ute i gästrummet). Så himla mysigt! Det var sjukt skönt att sova här i det lugna och tysta. Utvilade deluxe!

Idag hade vi tänkt åka till huset och greja, men så fastnade vi i soffan och lyckades inte ta oss upp på hela dagen. Välbehövlig vilodag! Bästie kom förbi en sväng så vi åt lunch på stan. Nu kom vi hem igen och jag och my love ska fortsätta kolla på... Game of thrones! Johan har bara sett en säsong så vi har börjat kolla om från början. Vi har tryckt 4 avsnitt idag. Det gäller att inte tänka på hur mycket vi hade kunnat fått gjort i huset istället, men man behöver "leva" lite också. Jag har kört på alldeles för hårt nu sedan vi fick huset och det märks...

Ikväll väntar middag och stadsfesten med Musch och Matti, Kasper och Michis! Trevligt!

När vi skulle gå och leta reda på vår postlåda ute i Harkskär så började vi kika i den långa raden med postlådor.. Det var några stora fina, några helt vanliga... och så var det den som de förra ägarna hade. Sjukt ful! Haha! Den säger en del om vilka slags människor de var som bodde där innan tror jag. Precis som den här postlådan ser ut var hela vårt hus byggt. Men nu blir det ändring minsann. Ordning och reda!

Igår kom Kasper, Michis och Simon och hälsade på oss vid huset. Kasper är snickare och han hjälpte Johan massor igår och Simon hjälpte också till lite! (Kasper är alltså vår släkting/bonusfamiljbror som vi växt upp med hela livet, Michis är hans flickvän och Simon är mammas mans barn/ingift "syskon".. Där fick ni en del av släkträdet också, haha). Jag var inte så pigg igår så jag gjorde ingenting på huset, men jag och Michis satt och pratade och åt godis så det gick ingen nöd på oss.

Igår kom det första riktiga rustbakslaget också... Hela framsidans färg har bara torkat upp i flagor och det går in princip att dra med handen på färgen så rasar den av. F u c k ! Vi förstår inte hur det kunde bli så.. Vi har skrapat exakt lika på framsidan som på de andra sidorna som är klara och vi har kört exakt lika med utblandad färg första svängen och tunna lager. Självklart är det slamfärg på slamfärg, vi har inte målat när solen skiner, vi har inte målat när det regnar. Vi har gjort allt by the book, och ändå blev det så här... På baksidan och ena gaveln sitter färgen hur bra som helst och blev så himla täckande och fin, men inte på framsidan och det var den jag målade sist. Det blir väl till att göra om framsidan på något sätt.. Hm! Enda förklaringen är väl att det är något fel på underlaget på något sätt. Tur att mami, Thomas och Simon har lovat att komma och hjälpa oss måndag och tisdag. Skönt att slippa göra om hela framsidan helt själv, haha! Det hade dock varit skönt att fått veta varför det blev så på den sidan så det inte blir så igen..

På kvällen körde vi knytis och grillade i Furuvik hos syster och Matti. Det går framåt även i deras hus!

Igår hade min gulliga faster Evy-Anne (aka Evert) bokat in ett husbesök hos oss med två hemliga gäster. Det var farmor och farfar hon hade med sig och det var en såå mysig förmiddag! Vi åt lite födelsedagsfika i efterskott eftersom de inte kunde komma på min födelsedag och så fick de se vårt hus! Musch, brors och papi kom också förbi ❤️

Farfar hade med sig 10 liter kantareller till oss, rensade och klara. Underbart!

Sen fick jag meddelande av min fina vän Lovisa som kom förbi med sin Lias. Goaste ungen! Så himla mörka, djupa ögon. Gopluppi!

19.30 var vi bjudna till mamma, Thomas och Simon på grillat. Godaste grillat på hela sommaren tror jag! Kasper och Michis (våra bästa smålänningar) kom igår kväll och blir kvar tills på söndag. Så himla kul och mysigt! Smålänningarna har varit vår extrafamilj hela vårt liv och de är världens bästa extrafamilj! Så fina människor! ❤️

Jag har börjat inse nu att jag ska flytta ifrån stan och ut på landet.. Harkskär (där vårt hus ligger) är ju faktiskt landet på ett sätt, även om det bara ligger drygt 1,5 mil ifrån Gävle. Jag älskar faktiskt att bo mitt på stan. Det är alltid liv, ljud, "fart" och allt är så lättillgängligt. Jag älskar att ha fönstret öppet på sommaren och höra trubaduren ifrån Berggrenska.. Jag älskar att kunna ta en sväng på stan och titta på människor, ta en fika, strosa runt och bara vara. Boulongern, Gävle strand, torget, söder.. Allt ligget så nära! Jag tror att jag kommer sakna stan litegrann faktiskt, även om jag förhoppningsvis kommer älska Harkskär 10 ggr så mycket. Allt har sin tid och jag känner mig mer än redo för huset nu. Att ha ett eget hus att pyssla med så mycket man bara orkar. Kunna öppna dörren och vara ute direkt. Släppa ut Edward så han får gå fritt på gården. Grilla, sätta sig i en solstol, fixa i trädgården, ha plats över och slippa pussla med allt för att få plats.. Det känns så rätt med hus! Och jag kommer ju inte skiljas helt från min lägenhet på stan.. Den kommer jag ha kvar förstahandskontraktet på läänge till! Och stan finns ju faktiskt kvar även om vi flyttar 20 minuter bort, haha.

Men stan har ju inte bara fördelar direkt..

Det är (minst) två saker som ska bli otroligt skönt att slippa när det gäller vår port som ligger precis vid restaurangen Church Street!

1. Kön som alltid sträcker sig hela gatan ner innan Church Street öppnar kl 17. Varje dag. Året runt. Det värsta är att folk typ vägrar flytta på sig när man kommer för att de är livrädda att man ska tränga sig före dem i kön eller något.. Det är ett krig för att försöka ta sig in till trapphuset den tiden. Att komma med några matkassar, en hund och lite annat och ta sig igenom kön in till porten är ju ett ännu större krig..
2. Att alla restauranggäster använder vår lilla port som rökruta. Alla står jämt där på vår lilla trappa och blåser ut sin äckliga, giftiga rök. Jag hatar cigaretter, rök, rökare och att de står och förpestar vår luft, som vi måste gå igenom för att komma hem, är ju inget njut direkt..

Sen finns det ju fler nackdelar med att bo mitt i stan såklart. Att man tvingas bli delaktig i alla par-fylle-tjafs torsdag, fredag och lördag natt. Det grinas och skriks halva nätter utanför på vår gata, som är bakgatan till Heartbreak/Slickcity. Alla tar ju liksom vår gata till McD efter krogen och det hörs kan jag säga.. Alla dräggiga människor som snubblar fram.
Allt glassplitter och alla spyor som är på hela trottoaren efter helgen är inte heller så rolig. För att inte tala om kiss-stanken..
Eller sopbilen som kommer och tömmer Heartbreaks och Church Streets tomglas tisdag morgon kl 5. Eller gatusoparbilen som åker tiidigt på mornarna och dånar förbi. Eller parkeringshusets gnisslande galler som åker upp och ner hela kvällar och nätter.

Nej, tacka vet jag "landet" där man får sköta sig själv. Längtar till det stilla och tysta.. Det finns fördelar med allt, men jag är redo att säga hejdå till stadslivet for now. Nu vill jag bara att rusten ska bli klar så vi kan flytta in!

Dagens kö till Church Street 16.45.

Imorse åt vi hallon från vår egna tomt till frukost när vi kom ut till huset! Härligt att bara gå ut på tomten och plocka.. Ja jag vet att det är mycket tjat om hur "härligt det är att ha en egen tomt" bla bla bla. Men jag älskart, haha!

Johan håller på river ur sista delen av golv nu. 2/3 är klart och nu är det alltså sista tredjedelen kvar att göra och sen kan vi (Johan) bocka av golvfix för en väldigt lång tid framöver. När den sista delen golv är klar kan vi äntligen gå över på "ytskikt". Det är då det roliga börjar på riktigt! Längtar!!

Jag är snart klar med 3 av 4 sidor målning på huset. Då är det bara en gavel (borsta och två strykningar) och det vita kvar sen är huset fint (läs finare, haha) på utsidan!

Ikväll var vi bjudna på middag till papi. Vi åt tacos och jag vet inte när jag åt det senast. Mums!

Tack la familia för en mysig kväll! Det blev inga kort knäppta där ute men en spegelselfie kan man väl bjuda på iaf!

Hittade en bild på Musch blogg så jag lägger ut den iaf, haha!

Imorse fick jag vakna upp med min fina lilla prins igen.. Nog hann man sakna honom allt trots att vi bara var borta i 3 dagar! Men han har minsann haft semester också och blivit bortskämd hos bästa Musch och Matti! ❤️

Vi vaknade tidigt inatt. Vi kom till huset för en halvtimme sedan och ser fram emot en heldag här idag! Kul!

Vi har haft det så himla mysigt! Vi körde en liten walking down the memorylane den här semestern.. Vi åkte ju till Stenungsund förra året efter att ha känt varandra i bara 2 veckor. Vi älskade stället då så vi ville åka dit i år igen. Det var en fin födelsesagspresent my love. Vi bodde på Stenungsund Yacht Club och Johan hade bokat ett jättefint rum åt oss.

Vi kom fram till Stenungsund runt lunchtid i söndags. Vi slappade på hotellrummet ett tag när vi kom dit och sedan gick vi till spat. Så himla mysigt och fint spa. På kvällen gick vi ut och åt vid hamnen i Stenungsund.

Igår sov vi ut länge.. Efter frukosten åkte vi till Orust och hade några mysiga timmar där. Vi åt lunch på ett jättemysigt ställe vid en fiskebod. Drömmen!
När vi kom tillbaka till hotellet tog vi en powernap och sedan hängde vi på spat några timmar. Målet med denna lilla tripp var att vila upp oss och bara mysa med varandra! ❤️
Efter spat gick vi till rummet och gjorde oss iordning och sedan gick vi ut och åt på hotellets restaurang på bryggan vid havet. Så fint! Där satt vi i flera timmar och åt och pratade. Supermysig kväll! Och dag också såklart..

Vi sov till kl 9 idag. Vi åt en lång frukost och sedan checkade vi ut från hotellet. Vi gick och strosade lite i Stenungsund innan vi åkte hemåt. Jag har tagit mitt 7:e (och sista) hål i örat idag. Jag vet inte vad jag har fått för ryck men jag har kommit på att jag tycker att det är sjukt snyggt med hål i öronen, haha. Nu tycker Johan att det räcker så jag har lovat att det här var mitt sista på läänge nu.

Vi stannade till vid Göta Kanal och så åt vi lunch på vägen. Det har gått bra att åka hem. Vi har lyssnat på podd, suttit och pratat och så har jag sovit lite.. Vi kom hem för ett tag sedan och hade en tanke på att åka till huset en sväng. Men vi blir kvar hemma ikväll! Imorgon åker vi ut till huset med massa ny energi istället (eller det önskar jag iaf att jag hade kunnat sagt, men jag har så himla ont hela tiden nu och det tar så sjukt mycket onödig energi.. B L Ä !)

Tack älskling för världens bästa födelsedagspresent och världens mysigaste dygn på västkusten!

(Johans aktier sköt i höjden i morse så han fick dispens att hålla koll på dem under frukosten.. Annars har vi varit näst intill telefonfria, förutom att jag knäppt en del kort då. Superskönt! Man blir så mycket mer närvarande när man inte sitter ihopklistrad med telefonen hela tiden, vilket man tyvärr ofta gör)..