Jag hade ställt in mig på tre dagar hemma i lägenheten i min ensamhet och jag tyckte det skulle bli såå skönt. Men så saknade jag mina boys på en gång så jag åkte till Östhammar efter provtagningen. Jag kan ju lika gärna vila här som hemma, och då får jag sova med mina fina också som bonus.

Vi grillade när jag kom hit och så kom Eva och Christer och åt med oss.. Christer blev kvar på en kaffe medan Eva den hurtbullen åkte och tränade. Efter middagen har vi legat i soffan hela kvällen och tittat på GOT. Nu kom vi dock precis hem ifrån en snabb kaffe (te) hos Johans vän med flickvän. De har ett helt nybyggt stort, fint hus med högt i tak. Kändes inte jätteroligt att gå runt där och veta att vi har hälften så högt i tak.. Men! Vårt blir också såå mysigt, haha!

Älskar våra tekoppar från Ikea. Ibland skrällar Ikea och gör något lite mindre... Ikea-igt. Jättefina ju!

God morgon bloggen! Nu upp och hoppa, dagens första anhalt är provtagning på hälsocentralen.

Några bilder från huset idag.. Jag gör fortfarande ingenting för att jag mår sämst och behöver vila, men Johan och Christer har satt in taket i köket idag och Eva har primeat badrummet.

Det blir ganska lågt i tak i huset trots att vi sänkt allt golv över en dm, men vi får ta igen takhöjd på utbyggnaden sen istället! Jag älskar hög takhöjd, men man kan inte få allt här i världen.

Nu är jag så galet trött så ögonen går i kors.. Johan åkte till Östhammar ikväll för tre dagars jobb men jag blev kvar hemma. Iaf inatt. Jag behövde vara hemma för mig själv i det lugna, tysta och osociala! Jag orkade bara inte åka vidare till nästa ställe. Det är ett fasligt rännande hit och dit för oss nu för tiden. Jag ville bara göra ingenting, hemma.. Jag tog en lång dusch och sen landade jag i soffan med en popcorn/chipsskål. Nu känns det härligt att ha x antal timmar sömn framför mig. Hur sjukt det än låter så älskar jag att sova!

Sweet dreams!

Det är en regnig höst Sverige bjuder på i år.. Vi låg och drog oss länge imorse och lyssnade på regnsmattret. Sen åt vi frukost i husbilen med svärisarna. Nu jobbar Johan och Christer på för fullt! De håller på reglar ner taket i köket. Badrummet är gipsat och klart för mattläggaren nu. Till och med taket är på plats där inne! Det går framåt..
Vi bestämde oss för att lägga matta i badrummet. Kakel/klinkers är ju finare egentligen tycker jag, men vi valde budget på just det. Det kommer nog bli fint ändå!

Vi kommer ha vitt trätak i hela huset. Sen kommer vi har vitt hårdvaxoljat massivt furugolv i hela huset, lika överallt, förutom i hallen där vi kommer ha klinkers. Trägolvet är ganska breda brädor och det är såå fint. Älskar golvet!! Vi tänkte ha vitmålat trägolv först, men så blev det sånt här istället tillslut och jag tror att det blir jättebra.. Det blir pärlspont i hall, kök och vardagsrum. I kontoret blir det samma tapet som ute i gästrummet och så kommer vi tapetsera sovrummet också. Oklart vilken tapet än så länge. Det är väl våra planer so far.. Haha!

Stitch hälsar god morgon!

Idag har jag inte fått mycket gjort.. Jag har vilat in princip hela dagen. Jag vill bara vara frisk och må bra!!

Världens finaste, bästa mami kom förbi på en spontanvisit och lämnade en blomma och mysiga tofflor till mig. Bara ändå sådär för att jag inte mår bra.. Som jag älskar min fina mor! ❤️ Tack för att du finns för oss barn, alltid!

Ikväll bjöd svärisarna på middag i Utvalnäs. Supermysig restaurang med bra mat! Tack bästa ni. Jag spydde dock efter middagen. Som tur var hann jag till toan på restaurangen innan det kom. Smärtspyorna är tillbaka (ursäkta för äcklig information).. Gör mig frisk någon! Snarast!

Vi avslutade kvällen med gotta och mys i husbilen.

Nu har vi bäddat ner oss i gästrummet jag och my love.. Sweet dreams!

Igår morse åkte jag hemåt ifrån Östhammar. 10.30 hade jag tid hos min läkare på Gävle sjukhus. Hon gjorde nya cellprover och det gjorde så fruktansvärt ont så jag svimmade. Jag måste göra det in princip varje år pga min endo och tidigare har det aldrig varit några problem, men den här gången gjorde hon ett fördjupat cellprov där hon tog tre olika slags cellprov där hon knipsade riktiga bitar (gu vad äckligt det låter), plus massa andra tester - och smärtan blev så stark så det svartnade och jag försvann. Fruktansvärt! Jag har ju haft extra ont så länge nu så det är väl inte så konstigt egentligen att kroppen inte orkade ta mer smärta.

Jag fick ligga kvar där i en säng tills medicinerna börjat verka och extrema smärtorna minskat, så jag kunde ta mig därifrån.. Jag åkte hem och packade ihop lite och sen åkte jag till Valbo en sväng. Där handlade jag lite grejer till gästrummet. Sen åkte jag ut till huset.. När jag kom ut dit insåg jag att jag glömt handla mat så det var bara att sätta sig i bilen och åka in till stan igen.

Vid 18-tiden kom Johan och Edward till Harkskär och strax efter kom svärföräldrarna med deras husbil. De blir kvar här i helgen och hjälper oss att bygga! De sover i deras husbil och vi sover i vårt gästrum. Mysigt!

Vi ställde in Johans fåtöljer i gästrummet. Det kändes dumt att köpa när vi hade liksom.. Men det ser sjukt roligt ut. De två största existerande fåtöljerna i världens minsta rum. Men det får se ut så här tills vidare.. Bordet fanns kvar i huset så det är också bara en tillfällig lösning. Men det blev så mycket mysigare med lite piff!

Jag älskar Mios medlemserbjudanden. De skickar ju ut "handla för 600kr och få 300kr rabatt" några gånger per år. Jag köpte alltså korgen som filtarna ligger i, svarta ljuslyktan på bordet, glaslyktan på bordet, lampan på nattduksbordet och Edward-statyn på nattduksbordet för ynka 300 kr. Sinnes!

Idag trotsade jag mitt hemska mående och följde med svärmor, Johans moster och Johans morfar ut i skogen och plockade lingon.. Först plockade jag lingon, men då såg jag bara blåbär överallt! "Strunt samma, då plockar jag blåbär istället då.." tänkte jag och gick över till blåbär. Helt plötsligt var lingon det enda jag såg, överallt. Så jag varvade och plockade lite av varje haha.
Vi var och hälsade på Johans mormor också en sväng. Hon bor på äldreboende, så vi tog med henne ut på en liten promenad i Gimo.

Nu har vi precis ätit middag; lax och potatis. Det är ju så skönt sensommar/höst-väder så vi satt ute.. Nu ska jag dock lägga mig i soffan. Nu orkar jag inte hålla igång en sekund till. Hur länge ska detta fruktansvärda smärtskov hålla i sig?? Imorgon har jag iaf läkartid i Gävle hos min läkare. Skönt att få komma tillbaka till henne igen. Hon vet hur jag funkar.

Idag jobbar Johan hos Musch och Matti i Furuvik. Jag följde med dit och hänger här idag eftersom vi ska vidare mot Östhammar sen. Jag kan ju lika gärna ligga i sängen här som hemma tänkte jag.

Igår var vi på möte på Akademiska. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om mötet faktiskt. Ganska intetsägande. Men nu är det avprickat iaf!

Vi stannade till på Ikea i Uppsala på vägen hem och handlade lite nödvändigheter. När vi kom tillbaka till Gävle åkte direkt vi till huset och målade dörren ännu en sväng. Det tar ju sån tid för färgen att torka så det var skönt att måla den igen innan vi åkte till Östhammar. Då är den tillräckligt torr för att måla igen i helgen.

Sen åkte vi hem och däckade i soffan. Skönt med en myskväll hemma. Vi köpte med oss sushi till middag. Skeda i soffan under en filt, serier, tända ljus och gotta har varit lite saknat faktiskt. Älskar att hösten är på ingång!

Edward behövde en ny Piglet. Det är hans favoritgosis så den gamla var väldigt sliten eftersom han haft den så länge, med den nya blev minst lika populär.

Kolla vilken skillnad det hunnit bli på dessa 2,5 månader som vi haft vårt hus. Det är ju verkligen ett helt nytt hus! Det kommer bli så himla fint sen när vi bygger ut. Det blir ju inte riktigt än, men jag längtar!!

Dörren är fortfarande inte på plats men jag jobbar på den. Den blir så fin! Den måste dock torka innan man kan vända på den och torktiden är 2 dygn. Den ska målas 3 svängar per sida.. Det tar tid alltså med andra ord! Men det blir så mycket finare resultat att låta den torka liggandes än när den sitter i eftersom det lätt blir rinnmärken då.. Så det är värt det!

Vi har tänkt bygga ut liknande detta hus i själva konstruktionen.. Vårt hus är ju lite oproportionerligt idag då det är "djupare" än brett. Men bygger man ut så att det blir dubbelt så stort och med en övervåning på utbyggnaden likt bilden så tror vi att det kommer bli jättefint! Vi har alltså tänkt bygga ut likt den halvan som är till höger på bilden nedan, och den halvan till vänster är som det ser ut idag. Vi har gjort ritning på det och det kommer bli superbra. Men en sak i taget. Först ska vi få klart del ett och bo in oss..

Jag har sovit massa idag också.. Man blir verkligen helt slut av denna fruktansvärda smärta!!

Jag fick låna Mari Jungsteds senaste bok av svärmor så den har jag legat och läst lite idag också. Jag har läst alla böcker av henne i den serien. Det är roligt att läsa böcker med flera i följd där man får följa samma personer. Jag tror det här är den 13:e. Jag älskar deckare. Jag är dock ganska dålig på att lista ut vem mördaren är.. Lika stor överraskning varje gång, haha. Det verkar så himla spännande att vara polisutredare. Det har varit en liten smygdröm i många år..

Det är så mysigt att ligga och lyssna på regnsmattret utanför. Det har verkligen spöregnat hela dagen idag. Det passar dock mitt mående alldeles utmärkt!

Mötet på Husman Hagberg gick bra.. De sista pappren är påskrivna och vi kan äntligen kalla huset för vårt! ❤️ Det har ju varit en otroligt strulig process med mycket fram och tillbaka. Strulet har egentligen mest berott på begravningsbyrån som har skött dödsboet. Paret som bodde i vårt hus innan dog förra våren.. Jag vet inte om jag skrivit det förr men jag skriver det igen isf. Grannarna skvallrar ju ganska bra här ute, haha. Det var iaf ett gammalt par som bodde i huset innan oss. De hade bott här i 10 år. Frun i huset var sjuk och blev sämre och sämre.. Så förra våren hamnade hon på sjukhuset. Mannen var frisk innan men blev så olycklig när frun hamnade på sjukhuset att även han blev sjuk. Så helt plötsligt dog han och så dog frun 1,5 dag efter.. Det är ju faktiskt en fin liten kärlekshistoria! Dom kämpade på för varandras skull men när de märkte att den andra inte orkade mer ville de inte leva vidare. Jag tror definitivt att han dog att brustet hjärta.. Hoppas att huset för kärlekshistorien vidare till oss. Fast utan döden då förstås, haha.

Tillbaka till den struliga affären. De dog alltså förra året och då la dödsbodelägarna ut huset till försäljning. De fick då ett bud på 150 000 kr över vad vi köpte huset för. Men så blev affären aldrig av för att en släkting claimade att hon hade arvsrätt och så blev det en liten tvist. Men så la de ut huset igen i våras och det var då vi la vårt bud. Vi la budet innan visning för att få ett snabbt avslut, och det gick vägen. Eller det blev iaf en snabb affär, men avslutet drog ut på tiden. Men så hade vi lagt in en besiktningsklausul eftersom det blev så snabb affär, och det var efter kontraktet som vi såg att hela golvet/grunden var felbyggd.. Vi fick en offert på vad det skulle kosta att göra av en snickare, och så fick vi ned huset hälften av offerten. Så från vårt "vinnande" bud sänktes köpeskillingen 75 000 kr.. Vi tyckte det var värt det! Det var tänkt att vi skulle ha tillträdet bara 2 veckor efter kontraktskrivningen men så var dödsboet inte färdigt. Jag tror vi bokat tid för tillträde fyra gånger men så har det blivit uppskjutet för att begravningsbyrån inte varit klara och skickat in pappren till Skatteverket. Sista gången var säljarna så irriterade så de sa till begravningsbyrån att "om inte allt är klart och inskickat till Skatteverket inför tillträdet den 29/8 så stämmer vi er!" Helt plötsligt blev det avslutat. Men sjukt att det ska behöva ta nästan 1,5 år för en begravningsbyrå att få klart allting. Alla tre parter (vi, säljarna och mäklaren) har ju såklart bara velat avsluta allting och gå vidare så det har ju ändå varit skönt att det inte varit någon tvist oss emellan. Vi har liksom stått på samma sida alla tre hela affären igenom.
Mäklaren har varit så gullig och bra. Hon hade gått hem på mammaledighet för någon vecka sedan men hon kom in idag ändå bara för att själv få avsluta den här struliga affären. Hon har verkligen varit grym! Kunnig, professionell och seriös. Vi kan verkligen rekommendera henne; Husman Hagbergs Katharina. Nu kändes det ju nästan som att vara otrogen mot "mitt" Svensk Fast men ingen klår ju dem såklart, haha. Men vi är otroligt nöjda med henne iaf. Johan har ju köpt och sålt en hel del innan och han hade aldrig haft en så bra mäklare. Det är ju ett bra betyg.. (eller så har de extremt dåliga mäklare i Östhammar, haha)!

När vi kom tillbaka till huset bar vi in allt golv, tak och pärlsponten. Det var en hel del kan jag säga.. Nu har jag och Edward däckat i sängen och Johan jobbar på för fullt. Snart är det gipsat i badrummet. Grymt!

Igår hade jag såå ont, precis hela dagen. Jag vet inte hur mycket extra medicin jag behövde ta för att orka med att bara leva. Jag sov mycket igår, och målade litegrann sittandes bara för psykets skull. Fortsätter det så här länge till kommer jag inte att orka. Någon förändring behövs. Skönt att jag ska träffa min läkare på fredag.

Idag hade vi tänkt åka till Centralbadet i Stockholm och spa:a hela dagen, men jag orkar inte ens åka iväg. Vi har ett "presentkort" där som går ut på onsdag för två personer. Om någon vill ha det och har vägarna förbi Sthlm så säg gärna till. Då skickar jag över det till dig/er. Roligare om det används av någon än att det bara expire oanvänt..

Vi ska köra "tillträdet" (äntligen!) och fixa med det sista med köpet av huset osv. idag kl 10 men sen åker jag tillbaka till sängen igen. Johan jobbar på och jag vilar.

Vi sov ute i Harkskär inatt. Så mysigt i vårt lilla gästrum! Allt vårt golv, tak och pärlsponten kom levererat imorse. Johan bär in allt i spöregnet. Min lilla krigare! Jag hatar att vara sjuk. Det finns nog ingen värre känsla än att inte kunna vara delaktig..

Idag har vi varit i huset. Jag har bara gjort lugnt "sitt-jobb" idag eftersom jag mår som jag gör. Smärta är tametusan det värsta som finns. Det gör en helt sjuk i huvudet..

Idag har jag målat dörren igen och målat grunden på halva huset. Sen vilade jag massor medan Johan jobbade på med badrummet och reglade upp inför nya väggarna. Så härligt att gästrummet är klart så att jag kan vila där.

Innan vi åkte hem var jag ner till havet och plockade lite havtornsbär en timme. Så himla vackert! Och så galet mycket havtorn!!

Ikväll blev det hämtmat och soffhäng.

Idag har vi en sån där skön morgon jag och Edward. Vi ligger och drar oss i sängen och tittar på Nyhetsmorgon. Älskar att ha Nyhetsmorgon på i bakgrunden på mornarna.. Ikväll åker vi hemåt till Gävle igen. Det ska bli roligt att komma tillbaka till huset. Jag ska måla klart dörren. Johan ska väl fortsätta med att lägga golvvärmeslangarna i hela huset. Vi fick golvvärmen och allt tillbehör till det till hela huset av svärisarna. Dom är så himla snälla! ❤️ Tack!

På måndag kommer vårt tak, golv och pärlsponten! Pärlsponten är inte riktigt den nyansen jag vill ha egentligen, men vi fick sånt himla bra pris på det på Beijer så vi tog det ändå. Om det inte blir fint får vi måla!

Igår kväll hade jag sådana smärtor att jag nästan var på väg in till akuten.. Jag spydde av smärta och det svartnade framför ögonen hela tiden. Det gjorde så fruktansvärt ont! Men så tog jag tillräckligt med medicin för att kunna ta mig till sängen och slockna. Jag har vaknat av smärta flera gånger inatt, men i morse när jag vaknade hade det släppt lite. Men det gör sjukt ont fortfarande!

Jag har varit så här i flera veckor nu och sedan i söndags kväll har det varit värre än på länge. Gör mig frisk!!

Svärisarna åt hos oss igår kväll. Johan gjorde dunderlass med köttfärssås så nu har vi mat hela helgen när vi rustar i huset.

Jag älskar vårt mysiga lilla torp.. Här vilar jag hela dagarna!

I tisdags kom de med en kamin också.. Så nu slipper vi frysa i vinter!

Nu har jag målat klart vårt hörnskåp också som vi ska ha i huset. Det blir så fint!

Härligt att sommaren kom på en sista snabbvisit.. Man hann liksom börja sakna den trots att den precis har varit här i flera månader. Men jag är redo för höst. Älskar hösten! ❤️

Jag har bara vilat hela dagen idag också. Det här skovet alltså..

Ikväll åt vi jättegod middag ute hos svärisarna made by Johan; torsk-, räk- och kantarellpastasås. Sjukt god!!

Ok.. Nu struntar jag i att hålla tyst. Ju mer jag tänker på det desto mer förbannad blir jag över hela den här situationen och desto mer säker blir jag på att det är grova tjänstefel som sjukvården utsatt mig för.

Jag har gått ett rehabprogramm i 4 av 5 veckor på Akademiska sjukhuset. Denna vecka är den sista veckan och därefter skulle det vara uppföljning 1 mån, 3 mån, 6 mån och 12 månader efter avslutat rehabprogram. Jag har blivit skickad dit ifrån Gävle sjukhus för att Gävle inte har dessa specialister som Akademiska sjukhuset kan tillgodose.
Ni som följer bloggen har läst att jag har varit otroligt missnöjd med hela programmet. Redan första veckan kände jag en besvikelse över att det var långt under förhoppningarna, men jag har fortsatt ändå för att "ge det en chans" och för att jag inte är en quitter. Jag har skrivit att programmet bla är "den sämsta skiten någonsin" och att det inte har givit mig någonting. Jag har även tagit upp detta ganska tydligt med en i teamet som jobbar i rehabprogrammet och till ytterligare två har jag nämnt det lite mer flyktigt; att jag är missnöjd och att det inte har givit någonting.

Jag har även, i åtminstone ett inlägg, varit ganska hård mot de andra i gruppen som går samma program som mig. Och det var det som blev "startskottet" till den här soppan. Jag tänker inte kopiera in det inlägget eftersom en/flera i gruppen tyckte att det var traumatiserande att läsa det (enligt läkaren, jag har inte kunnat prata med gruppen personligen eftersom läkarna har "portat" mig ifrån avdelningen då den/de i gruppen som tagit detta så hårt inte skulle klara av att träffa mig). Om någon är intresserad av att läsa inlägget finns det i arkivet, juni månad om jag inte minns fel.
Jag har iaf skrivit att det gnälls mycket i gruppen, att man tycker så himla synd om sig själv, att jag inte orkar höra på deras problem eftersom det självklart inte ger mig någonting utan jag vill ju ha hjälp med mina problem - inte lyssna på andras. Jag har även skrivit att det ska bli skönt att komma därifrån och komma hem till "vanliga" människor, att flera av de andra i gruppen verkar vara nöjda med programmet och att min teori för detta är att programmet verkar passa dem eftersom de ligger efter mig i "sjukkarriären". Att de ligger på en lägre nivå än mig själv. Jag har inte nämnt några namn, jag har inte skrivit om vad någon specifik individ berättat och jag har enbart generaliserat MINA TANKAR och MINA UPPLEVELSER i detta rehabprogram. JAG tycker att de gnäller, JAG tycker att de ligger efter mig och inte har kommit lika långt, JAG tycker att de verkar sakna driv osv. ENBART mina upplevelser! Och ingen annan någonstans kan lista ut vilka dessa människor är. Det är enbart de själva som vet att de varit där, pga sjukvårdens sekretess. Läkarna bad oss första dagen att alla historier som berättas i gruppen stannar i gruppen med någon form av tystnadsplikt, och från min sida är det precis vad de har gjort. Jag har inte berättat om vad Anna, Sara, Lisa eller Sven har sagt utan jag har skrivit att det gnälls och det tycks synd om hela dagarna. Helt enkelt är det flera människor jag aldrig skulle välja att spendera tid med i vanliga fall då jag inte gärna umgås med människor som suger energi.

Jag har nämnt i gruppen att jag har en blogg där jag skriver av mig och spyr ur mig känslor och tankar. Jag har alltså pratat om bloggen öppet - för att jag inte har något att dölja. Jag står för vartenda ord jag säger och skriver och jag kan skriva det igen för att förtydliga det: det ger mig ingenting att sitta och lyssna på andras sjukhistorier och särskilt inte med människor som har ännu mindre driv än mig själv. Jag vill bli peppad, taggad, få energi och bli driven av människor jag träffar och inte motsatsen, som JAG upplever det i det här fallet. Det ger inte mig någonting att "leka träslöjd", sitta med målarpennor och skriva målbild och färglägga tårtbitar. Det passar inte MIG, men sen finns det säkert många som tycker att det är ett jättebra sätt att försöka skapa sig ett bättre mående. Men inte för MIG! JAG har upplevt det som att jag backat 15 år i utvecklingen.. Bara för att man lever med daglig smärta och är sjuk tycker jag att det är ett enormt stort hopp från att, i mitt fall, vara utbildad fastighetsmäklare/ekonom och vara med och skriva bostadskontrakt på flera miljoner för att sedan sitta och måla med färgpennor etc. Det passar inte MIG! Jag tycker inte att "att vara sjuk" och "leka lekis" och lära sig livets grunder borde vara en självklar kombination. Men den attityden tycker jag att bland andra sjukvården har haft i det här fallet. Jag säger inte att MIN upplevelse ifrån denna händelse är den rätta, men det är så JAG ser på det. Precis som att vissa tycker om choklad och vissa hatar choklad - allt passar inte alla. Och inget är rätt eller fel.

Detta är väl egentligen mest kritik till avdelningen. Att bygga upp ett program på att sitta i grupp med andra sjuka människor ger inte MIG någonting utan tvärtom, men det finns garanterat andra människor som tycker att det är skönt att prata ur sig, tycka lite synd om sig själv och lyssna på "likasinnade". Och jag har all rätt i världen att uttrycka mina åsikter om hur dåligt det är och hur lite det gett, känslor, tankar och frustrationer här på min portal - MIN blogg!! Sen är det ju så också att det finns ju ingenting som säger att mina känslor är det rätta. Det kanske är ett jättebra program och att det är JAG som inte "passar in" i det programmet. Jag säger absolut inte att det är ett dåligt rehabprogram. Jag säger att det är dåligt FÖR MIG!

När jag fick samtalet i måndags ifrån en läkare på avdelningen pratade vi i närmare 25 minuter. Allt som sades under samtalet är självklart läkarens ord.. Vilka som ligger bakom läkarens ord vet jag inte. Jag fick iaf höra att en eller flera i gruppen hade hittat min blogg och blivit helt förstörda av att läsa den då den/de känt sig träffade. Jag blev först helt ställd men jag höll mig lugn och sansad under hela samtalet, även om jag var fullkomligt rasande. Snacka om att sjukhuset valde sida direkt utan att ens prata med mig först.. Det var ju såå synd om de i gruppen. Buhu!

Teamet hade enligt läkaren gjort bedömningen att jag inte fick komma tillbaka under den resterande veckan av programmet och förmodligen inte heller under uppföljningarna, just för att gruppen inte skulle klara av att träffa mig för att det skulle vara för stor psykisk påfrestning. De hade blivit så nedbrutna av att läsa min blogg och de skulle (fortfarande enligt läkaren) behöva lägga mycket tid av den resterande veckan till att försöka läka deras sår och då passade det inte att jag var närvarande. Bland annat.
Jag förklarade att jag aldrig vill såra någon och om jag nu sårat någon omedvetet så ville jag självklart komma och be om ursäkt till den/de som känt sig träffade personligen. Men det passade sig inte. Jag fick inte ens komma och be om ursäkt?!?

Jag fick även kritik från läkaren för att jag inte tagit upp mitt missnöje med läkaren personligen utan skrivit det på min blogg istället. Nr 1. Jag har all rätt i världen att skriva vad jag vill på min blogg även om jag nu inte sagt det till någon. Den enda som i det fallet hade förlorar på det är jag själv. 2. Jag hade tagit upp mitt missnöje med tre stycken andra i teamet, bara inte med just läkaren. Då vill jag förtydliga att vi har träffat den här läkaren 1 gång (!!) på fyra veckor. Då är den personen kanske inte den första man tar det med utan självklart tar man det med dem som man träffar dagligen. Sen är det väl upp till de i teamet att föra patientens åsikter/missnöje vidare till ansvarig. Vad har de annars ett team för om man inte ens kommunicerar?

Det var iaf inte så populärt att jag skrivit så dåligt om programmet.. För sjukvården är ju de enda här i världen som man inte får kritisera. Det vet ju alla?!? Man får kritisera politiker, lärare, mäklare, butiksbiträden, städare, men när man halkar in på sjukvården och deras arbete så är det Stopp! Där får man inte uttrycka åsikter och kritik minsann.. Dom gör säkert så gott de kan till skillnad från alla andra. Eller inte.

Det första jag reagerade på är hur en läkare kan ringa till en patient, som ringt in och sjukskrivit sig själv ifrån programmet och som inte klarar av att ta sig till sjukhuset för att jag var så pass dålig, med en sån här nyhet. Jag hade lika gärna kunnat vara vilken svag människa som helst, och om man mår så dåligt att man inte ens kan ta sig till sjukhuset kan ju faktiskt en sån här nyhet - att man inte är välkommen tillbaka till sjukhuset - vara droppen. Jag hade lika gärna kunnat vara ett psykiskt vrak, suicidal, och mått så dåligt över den här nyheten att jag hoppat framför ett tåg eller vad som helst. De vet ju inte hur jag mår egentligen.. Oproffsigt tycker jag! Nu är ju jag en sån som skakar av mig det mesta, men det visste ju inte dom..?

Och sen nästa. Vilka vuxna människor förbjuder en annan vuxen människa att be om ursäkt till vuxna människor om man nu oavsiktligt trampat någon på tårna..? Pinsamt!

Igår bestämde jag mig för att jag ville prata med chefen för avdelningen, för så här får det bara inte gå till anser jag (och måånga andra i min närhet som läser min blogg och tycker att det är ett skämt att man reagerat så här. TACK för allt stöd från er alla!!!). Jag ringde ca 8.30 och fick prata med en sköterska. Sköterskan kollade chefens kalender och chefen började jobba kl 9 och hade ingenting i sitt schema då, så jag kunde vänta mig ett samtal ifrån chefen kl 9. Vid lunchtid hade chefen fortfarande inte ringt. Jag ringde upp igen och fick återigen prata med en sköterska. Sköterskans förklaring till varför chefen inte ringt var att det förmodligen hade dykt upp något annat emellan. Jag bad återigen att få prata med chefen och sköterskan skulle framföra detta. Vid 15-tiden på eftermiddagen ringde sköterskan mig. De hade då haft ett möte om mig och bestämt att jag skulle komma till sjukhuset nästa vecka och prata med ansvarig läkare, avdelningens överläkare och deras chef. Jag sa att jag absolut kunde komma på det mötet, men att jag fortfarande ville komma i kontakt med chefen per telefon under dagen eftersom det var det jag hade blivit lovad. "Chefen har gjort bedömningen att det är bäst att ni träffas istället!" var sköterskan svar på mitt krav. Hur tusan kan det vara deras beslut att jag inte har rätt att få prata med chefen? Var finns min rätt till att få förklara min sida och min syn på det som hänt?

Nu ska jag alltså gå och vänta en hel vecka på att få komma i kontakt med någon, för att DE tycker att det är lämpligast. Vart kommer MITT mående, MIN rätt in i det här? Jag väntade alltså i 6 timmar på ett samtal ifrån chefen som jag blivit lovad igår, men som aldrig kom. Chefen borde väl ändå ha stake nog att ringa mig personligen och berätta om detta möte om det nu är vad denne tyckte att var lämpligast, inte skicka en sköterska. Hela avdelningen verkar ju vara ett skämt. Sjukt att sjukvården fungerar så här!

Nästa grej är mamma. Jag berättade för mamma igår om vad som hänt och efter att vi lagt på ringde hon personligen till avdelningen utan min vetskap. Hon mår självklart (som alla föräldrar) otroligt dåligt över att jag blir så dåligt behandlad av bland annat sjukvården. Det här är ju inte direkt första gången de beter sig dåligt och gör tjänstefel.. Mamma tycker iaf att det är väldigt jobbigt att stå vid sidan om och se på hur jag blir dåligt behandlad och därför ville hon som närstående rikta kritik till deras beteende. Så hon ringde själv till avdelningen! Jag hade ju liksom inget med det samtalet att göra för jag löser alltid mina egna problem och skulle aldrig skicka någon annan att göra det åt mig. Jag har stake nog att ta hand om mig själv (tänk så olika vi människor fungerar)! Så när sjuksköterskan ringde upp mig på eftermiddagen sa denne: "din mamma har ringt också. Du kanske kan hälsa henne att jag har ringt dig så behöver jag inte ringa henne!" Ordagrannt.
Vilken seriös myndighet gör så? Jag ringde efter samtalet med sjuksköterskan till mamma och "hälsade att sjuksköterskan ringt till mig". Mamma blev vansinnig för att de inte ringde upp till henne personligen. Jag hade ju indirekt fortfarande ingenting med hennes samtal till avdelningen att göra. Även om det handlade om mig ringde hon ju fortfarande som en egen person. Hon lämnade återigen ett meddelande på em igår om att hon ville bli uppringd, men de har fortfarande inte ringt upp henne. Verkligen jätteseriöst beteende. Det kan du hälsa DIN mamma!

Självklart blev jag frustrerad och ledsen över att programmet inte var vad jag hade hoppats på och förväntat mig. När man varit sjuk så länge och börjat tappa hoppet om allt vill man inget hellre än att bli bättre och bli frisk. Och när det som man hoppats på att ska göra livet lite bättre inte gör det bättre blir man självklart otroligt besviken som sjuk/patient/människa. Det var liksom "sista hoppet" där man skulle få omges av specialister i 5 (!!) veckor, och inte ens de har något att erbjuda. Självklart bubblar besvikelsen, aggressioner, frustrationer, ledsamhet och alla möjliga känslor ut ur en. Och bloggen är den som får ta mitt gnäll då jag inte är en person som gärna gnäller till andra människor. Jag vill inte vara någon som tycker synd om mig själv. Att inte ens sjukvården, eller andra sjuka i det här fallet, kan ha förståelse till det är mycket märkligt tycker jag..

Jag har inte gjort något fel, men självklart står jag fast vid min ursäkt till de som tagit så illa vid sig. Det har fortfarande aldrig varit min avsikt att såra eller skada någon. Samtidigt tycker jag att det är patetiskt hur man kan ta så illa vid sig av en enda persons "hårda ord". Välkommen till verkligheten! Välkommen till yttrandefriheten! Välkommen till vuxenlivet!
Jag rekommenderar dig/er att ta era egna strider i fortsättningen istället för att pakta ihop dig/er med någon som kan göra det åt dig/er. Du/ni är vuxna människor och man kan inte springa till "mamma och pappa", sjukvården, chefen osv. med alla sina motgångar och problem som vuxen och låta dem lösa det åt dig/er. Du/ni är för gammal för sånt. Sånt här löser man personligen och man gömmer sig inte bakom "mamma och pappa" (i det här fallet sjukvården). Svagt, lågt, respektlöst. Enda anledningen till att jag måste "förklara mig" här på bloggen är för att din/er "mamma och pappa" förbjudit mig att komma till avdelningen och be om ursäkt personligen, och också följaktligen tagit ifrån mig rätten att fortsätta vara sjuk precis som dig/er och ha rätt till vår svenska fantastiskt bra sjukvård... Både du/ni och sjukvården har sjunkit så sjukt lågt i mina ögon!
Men samtidigt önskar jag innerligt att du/ni som är "i samma situation som mig" någon gång kan få bli friska. Förhoppningsvis skulle det ge dig/er lite mer styrka och energi till att orka vardagen, orka vara vuxen, orka bete sig och ha stake nog att leva som en vanlig människa. Sjukdomen är ingenting man gömmer sig bakom. Men det du/ni har gjort mot mig är fasiken så mycket värre än att skriva på en töntig blogg att ens "klasskamrater är gnälliga". Du/ni har gått bakom ryggen på mig och står fortfarande kvar där bakom "mamma och pappas" rygg och gömmer dig/er för att du/ni inte är vuxen nog att lösa "problemet" själv.
V Ä X U P P !

Och Akademiska.. Hjälp!

Jag har varit in princip sängliggandes sedan i söndags kväll. Jag har haft mycket, mycket ont och jag har inte orkat gjort så mycket.. Tanken var att jag skulle åkt till Uppsala i måndags em, men så ändrades ju hela min vecka. Så i måndags em följde jag istället med Johan till Östhammar där han jobbar. Normalt jobbar han 3 dagar/vecka men nu när jag skulle vara på Akademiska hoppade han in och jobbade helveckor. Så jag slappar i vårt torp och Johan jobbar.

Igår tog vi oss iaf ut och plockade lite kantareller med svärisarna när de slutat jobba. Jag fick sjukt ont efter all rörelse, men det var skönt att komma ut i skogen och bara vara lite. Dessutom hittade vi massor med svamp! Johan sprang runt som en liten iller och ville vara först på alla ställen, haha!

När vi kom hem från skogen gick jag hem till oss och la mig och väntade in att min bonusmedicin skulle börja verka. De andra åt middag hos svärisarna och sen när Johan kom tillbaka mådde jag liite bättre. Vi tittade på ett avsnitt Game of Thrones innan vi gick och la oss.

Jag fick världens mest udda telefonsamtal på förmiddagen.. Jag får väl förklara det utförligare någon annan gång när jag vet hur jag kan gå tillväga för att inte "förvärra situationen", men just nu vill jag bara be om ursäkt till er individer som tagit illa vid sig och som känt sig träffade. Det sista jag vill är att såra någon annan person. Jag är på riktigt, från hjärtat, ledsen över att jag har gjort någon illa och jag ber så hemskt mycket om ursäkt, hundra gånger om. Förlåt!

Men jag har alltid sagt att min blogg är MIN blogg där jag uttrycker mina tankar, känslor och åsikter. Jag kan förstå att man ibland kan känna sig träffad över människors åsikter och tankar, och just i det här fallet är det mycket möjligt att jag till och med har gått över gränsen. Jag säger inte att jag har gjort det, men möjligheten finns ju.. Men jag står för varje ord jag sagt och skrivit och jag har absolut inte gjort det bakom ryggen på någon. Min blogg finns tillgänglig för alla att läsa och den är lätt att hitta för de som vill. Jag har till och med pratat öppet om bloggen i sammanhanget och jag tänker alltid på att allt jag skriver kan läsas av personen/personerna/professionerna i fråga. Sen har jag även pratat om det som skrivits på bloggen personligen med flera av "de inblandade" i fråga så det jag skrivit på bloggen har liksom aldrig varit något hemligt för någon. Men som sagt. Jag är en ganska "hård", rak och "manlig" människa och det är många som tycker att det är jobbigt att man är så och självklart kan det ibland bli så att man trampar någon på tårna som är betydligt känsligare av sig än en själv. Att jag bara beskriver hur jag personligen upplever något och utifrån det lyckas få vissa att känna sig träffade borde ju bara betyda att min upplevelse tydligen är nära verklighet. Eller? Varför ta åt sig så hårt om det nu inte stämmer, och om det stämmer, vad finns det då för farligt med att nämna det högt?

Jag är alltid noga med att inte avsiktligt såra någon, inte skriva om människor personligen eller använda namn här på bloggen. Allt för att inte gå till personangrepp vilket jag tycker att är otroligt lågt, om man nu inte förtjänar det. Men det är inget sådant jag varit ute efter i det här fallet. Jag har absolut inte varit ute efter att kränka någon. Det som skrivits här på bloggen är enbart egna åsikter om hur just jag har upplevt någonting. När jag skriver om något generaliserar jag alltid och jag skulle aldrig peka ut en enskild individ i det här sammanhanget utan allt är helt generellt utifrån hur jag själv upplevt situationen.

Men jag har aldrig påstått att jag är perfekt och kommer aldrig göra det.. Jag mår oftast inte alls särskilt bra pga att jag är sjuk och går med ständig smärta dagligen. Självklart resulterar det i att man är mer lättretlig, mer förbannad, mer hårdhudad och kanske också blir lite mer osmidig ibland. Det är ingen ursäkt men det är en förklaring.

Självklart kan jag inte göra alla tillags och det har aldrig varit mitt mål heller. Vi är alla olika människor som känner, tänker, beter sig och fungerar olika. Vissa gillar mig, vissa avskyr mig, andra har ingen åsikt om mig, många bryr sig säkert inte ens om att jag existerar över huvud taget och så finns det några som är intresserade och bryr sig om mig och mitt lilla liv. Man kan inte bli omtyckt av alla, så är det. Och man kan inte tycka om alla. Så är det också.

Sen kan jag tycka att det är komiskt att vuxna människor springer till "mamma och pappa" istället för att ta det uppkomna problemet med mig personligen. Det känns som ett sånt där tjafs man hade i sandlådan.. Men återigen; alla människor fungerar olika och även om jag aldrig skulle göra så måste man ibland acceptera att vi alla är olika. Om någon nu blev så psykiskt nedbruten av mina åsikter så är det väl bra att man får proffesionell hjälp av den skada jag orsakat.

MEN! Det finns ju något som heter yttrandefrihet här i Sverige. Jag har enligt lag rätt att uttrycka mig precis hur jag vill om vad jag vill. Det verkar inte som att alla vet vad det är för något så jag klistrar in ett citat kring vad yttrandefrihet betyder och innebär:

"Yttrandefrihet omfattar en frihet att yttra och föra fram åsikter utan censur, begränsning eller någon typ av bestraffning. FN:s deklaration formulerar friheten på följande sätt: "Var och en har rätt till [...] yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet för envar att utan ingripanden hysa åsikter och frihet att söka, mottaga och sprida upplysningar och tankar genom varje slags uttrycksmedel och utan hänsyn till gränser"."

Så vad är min slutsats?
1. Detta har varit en av de mest konstiga/komiska dagarna på länge.
2. Vuxna människor som frivilligt går in och läser på min blogg om vad jag har att säga borde klara av att ta 26-åriga Evelina Nilssons lagliga rätt att uttrycka känslor, tankar och åsikter.
3. Att sjukvården än en gång lyckas sjunka så lågt att de tagit ett nytt rekord i fiaskokategorin. Man slutar aldrig förvånas..
4. Att sjukvården "portar" en patient enbart utifrån vad som skrivits på min blogg är det största skämtet på länge (ingenting är borttaget utan allt som någonsin skrivits som rör denna soppa finns kvar här på bloggen för samtliga att läsa).
5. Att det landstingsägda sjukhuset Akademiska aktivt fryser ut och "mobbar" en patient och uppmanar patienten att inte komma dit under den resterande tiden för att det inte passar sig. För att sjukvården tydligen valt sida och för att det är dem emot mig nu.
6. Att jag blev nekad till att förklara mig och be om ursäkt till de "sårade" för att det bara skulle göra saken värre om jag dök upp. Den här veckan behövdes tydligen för att läka de sår som min blogg orsakat vissa och det passade sig inte att jag var där då.. Väx upp för tusan! Hur kan ett sjukhus ta parti i en sån här fråga..?
7. Att Akademiska inte ens kan ta kritik från en patient är nästan det konstigaste med hela denna geggan. Att bli kränkt av en patients upplevelse och åsikter??!

Jag har mått så sjukt dåligt i flera år och jag gör det fortfarande. Jag har hoppats så innerligt på att detta skulle bli vändpunkten för mitt liv, att de skulle lyckas göra mitt liv lite drägligare. Och så kommer sjuka patienten Evelina till sjukhuset och hoppas, hoppas att de äntligen ska få henne att må liite bättre. Men tyvärr har de inget nytt att tillföra; hon har redan provat alla deras "knep". Patienten Evelina blir extremt besviken. Det gör att hon håller på att sprängas av sorg över att "den bästa sjukvården" i Sverige inte har mer att komma med och utifrån sitt dåliga mående, sin fruktansvärda dagliga smärta, sina mängder mediciner, sin fruktansvärda känsla över att vara sjukskriven och pga sin brist på energi.. Detta gör att alla känslor måste ta vägen någonstans. Som på en blogg till exempel. MIN blogg! Där finns det möjlighet att spy ur sig känslor som man inte vill eller kan göra av någon annanstans. Men att inte ens sjukvården kan ha förståelse för det bevisar ju vilken katastrofal sjukvård vi verkar ha i Sverige. Vilken lärare eller rektor skulle någonsin slänga ut en elev från skolan för att hon sagt fula saker till sina klasskamrater och varit missnöjd med undervisningen? Ingen!

På riktigt. Jag väljer mina strider och oftast väljer jag bort dem pga att jag mår sjukt dåligt och för att jag har såå lite energi i min kropp. Men det här är definitivt en strid jag tänker ta och det är ett skämt att det är sjukvården som dragit igång den. Jag tänker inte ta striden med er som tagit illa vid sig även om jag inte alls förstår hur man orkar göra en höna av en fjäder (och därefter springa till mamma och pappa och skvallra). Jag är självklart fortfarande ledsen över att jag sårat dig/er. Så förlåt igen! Men Akademiska.. Kom igen?!?!? Att utestänga en patient på sjukhuset tills vidare..? Jag förstår att detta inte kommer lösa någonting men nu har jag iaf fått förklarat mig. Och återigen fått använda mig av yttrandefriheten på MIN blogg!

Igår ringde bästa papi och frågade om han kunde hjälpa oss med något under dagen. Vi blev jätteglada och sa att det finns jobb i överflöd haha. Han tog med sig motorsågen och kom och rensade upp våran gård på massa "småträd" och så tog han ner en stor tall som hängt över hela baksidan. Sjukt vilken skillnad det blir! Papi sågade och jag drog bort allt till en stor hög.. Nu känns det väldigt öppet istället haha, men det blev så fint! Det går en väg där nedanför så det blir ju ganska mycket insyn, men vi får väl sätta upp en häck eller något så småningom.. Vi ska ner med massa stora träd till men vi får ta det i omgångar så vi hinner få bort allt också.. Nu har vi iaf fyllt på vedförrådet för vintern! Tack bästa bästa Papi för all hjälp igår! ❤️

Det är roligt att städa upp för det blir sån skillnad även inne..

Så härligt att allt golv är "klart" nu! Här var sista snutten..

Och se så fin dörren kommer bli! Två strykningar till så är den klar sen!