Då var man snart hemma igen efter en underbar helg med bästa syster. Har sommaren äntligen kommit tro? Härligt! 

Idag har vi haft ännu en mysig dag. Läkaren förklarade att feber och sol inte är en farlig kombo utan bara en gammal skröna, så orkade jag vara ute "fick" jag det. Fylla på psyket med liv känns lika viktigt som att bli frisk these days. Jag om nån deppar ju ihop av att vara sjuk och att aldrig se något slut på det så jag försöker må bra på andra sätt. 

Vi sov ut, åt frukost, gick en liten runda på stan och sen har vi legat här och slöat. Det har varit lite disigt men ändå varmt så det har varit helt lagom. Nu börjar det droppa av med folk runt omkring oss men vi njuter lite till. 

Läkaren ringde 15.30 och sa att hon skulle lägga sjukintyget i receptionen så att jag kunde hämta det innan 17 då de stänger. När jag kom dit låg det inget där och jag kände hur irriterad jag blev, men jag svalde och satte mig och vänta som de bad om. Efter en halvtimme orkade jag inte vänta längre då jag märkte att hon inte gjorde något för att få fram det. Hon bara satt på arslet i sin lilla kur. Jag skällde ut kvinnan (kärringen) i luckan och gick därifrån. Visst att det kan hända något som gör att saker glöms bort men när det händer något varje gång då är det inte tillfälligheter längre och DET gör mig förbannad. Hur svårt ska det vara att göra sitt jobb? Gu så förbannad jag var. Betedde mig till och med dåligt, men när man inte ens kan få en ursäkt utan istället en otrevlig undersköterska som sitter och säger grinigt att "det är ju inte mitt fel" då brinner det av för mig. Hade hon sagt "jag är ledsen att det blivit ett missförstånd, jag ska göra vad jag kan för att försöka fixa det här" hade hon fått min respekt, men inte med hennes attityd. Jag börja mer och mer tro att avsaknad av social kompetens, nonchalant inställning till det mesta och att se sjuka människor som mindre värda människor är krav för att bli insläppta som arbetare inom sjukvården. Inkompetenta människor. Och vet ni vad det värsta är? Att vi ändå behöver ha med dom att göra. Förnedrande. 

Jag var iväg imorse och lämnade ytterligare lite blod. Är nog uppe i 10 rör på en vecka. Jag har sovit i 2 dagar känns det som. Vad tusan ska jag få en så bra arbetsplats för om jag ändå inte ska få vara på jobbet? Det kan ni som tror att det finns en mening med allt fundera på, för jag hittar ingen poäng med det. Det är dock lättare att vara hemma när man inte orkar ta sig ur sängen och ligger och spyr. Då vet man varför man måste vara hemma ändå. Jag ville väl mest tala om att jag lever men tycker inte att det är roligt att ha det så här längre. 

Nu ska jag försöka få i mig lite smörmakaroner med salt och vitpeppar. Det fick vi till frukost hos mormor och morfar när vi var små. Så tokigt och därför var det så roligt och gott! Jag har drömt om det inatt så jag hoppas att det får stanna kvar i lillmagen! 

När Andreas kom hem i lördags och jag låg på badrumsgolvet och hulkade kom han och klappade om mig och gav mig filt och sånt. Sen började vi skratta båda två. Det känns nästan som att någon driver med oss! #mylifeasasickgirl

Den här dagen hade jag svårt att bestämma om jag skulle vara positiv eller negativ i inlägget. Man kan ju vinkla och vrida hur man vill och de blir två helt olika dagar fast det egentligen är samma dag. Det beror på vilka detaljer man nämner och inte. 

Jag sov ut ganska länge imorse. När jag gick upp hade Andreas dukat fram en god frukost. Kl 12 åkte Andreas iväg till Uppsala för dagens match. Då åkte Elliot till svärmor ett tag för att hälsa på. Sen åkte han vidare till Musch och Matti en sväng och åt lite pizza med dom. Jag har bara haft en lugn dag hemma.. Mysigt att sitta inne i det här vädret och lyssna på regnsmattret på rutorna.

Nu när Elliot kommer hem ska vi titta på film och bara slappa tills det är dags att äta lite jordgubbar och mjölk och sen sova. Skön söndag! 

Negativ: 

Jag kunde inte somna förrän efter 4 inatt för jag hade så ont i magen. Vaknade till efter någon timme och fyllde på med cito och somnade om några timmar till. Jag vaknade av ont och insåg att det inte skulle bli en så rolig dag för Elliot hemma med mig så vi kollade med svärmor om hon kunde ha honom några timmar så jag fick sova lite till, eftersom Andreas är borta hela dagen på match.

Jag har spytt flera gånger idag och kan knappt resa mig förrän det kommer igen. Tror inte det är magsjuka utan snarare värk-spyor. Eller nåt. Jag har legat i sängen sedan A åkte. Eller hulkandes på badrumsgolvet. När jag skulle hämta Elliot spydde jag så fort jag reste mig så snälla musch och Matti ställde upp som taxi. Dessutom fixade de middag till Elliot så jag slapp tänka på det. Bästa bästisarna! 

Ikväll blir det film för Elliot och tidigt i säng. Dels för att det är dagis imorgon, dels för min egen skull. Inte så roligt för honom att sitta och titta när jag spyr liksom.. Nu ska jag försöka få i mig lite cola, är helt skakis i hela kroppen. Helt tömd + morfin är ingen bra kombo. Skitkropp.

Där får ni se hur lätt det är att vinkla ett inlägg. Ibland väljer jag de positiva detaljerna, ibland berättar jag "sanningen". Idag fick ni båda varianterna! 

Här är jag. Lycklig och tillfixad på midsommar men ont och "hög" på morfin samtidigt. Det är roligt med bloggar, hur lurad man kan bli. Tycker det här inlägget är ett bra exempel på det. 

Jag vaknade tidigt imorse. Tittade på några avsnitt suits och låg i soffan medan hjärtat städade här hemma. När klockan blev 15 åkte vi och storhandlade, hämtade E och sedan åkte vi en sväng till Ockelbo marknad. När vi kom hem tvärdog jag i soffan. Det är precis som att när jag är sjukskriven hemma är jag helt tvärslut hela tiden (dock med en stor gnutta rastlöshet), men när jag jobbar går det också bra. Både älskar och hatar min stänga av-knapp jag har! 

Ikväll har vi bara suttit i soffan och spelat kort. Fredagkväll som den ska vara - hemma i soffan.

Nu har vi små söta blommor överallt! 

Jag köpte med mig jordgubbar hem så det får bli jordgubbar och mjölk till lunch. Och så ska jag börja titta på en ny serie eftersom filmfantasin är på noll. Laddade hem suits och OITNB igår, efter att ha tittat på Titanic! Haha det var så länge sedan jag såg den filmen, men den är riktigt bra fortfarande. Leonardo di Caprio är lika gammal som jag är nu när han spelade in den filmen.. Jag vet inte varför men jag blev lite stressad när jag insåg det!

Jaja, det lutar iaf åt att börja med suits eftersom den har bättre betyg på Imdb. 

 

Så här är jag nu. Hemma. Nybadad. Mjukisklädd. Moodet är inställt på sjukläge. Jag har i tre veckors tid intalat mig att jag mår bra och att allt är som det ska, nu ska jag helt plötsligt göra tvärt om. Intala mig att jag ska vila och att jag är sjuk.. Jag ska till sjukhuset imorgon igen på undersökning och ännu mer provtagning om det skulle kunna vara något som gick snett med operationen. Vi får se vad dom säger. 

Så här såg jag ut imorse. Helt svälld i ansiktet och så rann det i ögonen hela tiden. Läkaren misstänkte att jag kunde ha en liten släng av bihåleinflammation och ögoninflammation också. Jag fick med mig en kortison-nässpray som kan hjälpa till på traven lite. Hon sa att när man går med feber så länge slår det tillslut ut immunförsvaret helt och så åker man på det mesta. Vi skulle invänta provsvaren innan vi tar tag i någonting... Kul liv. 

Efter jobb var det läkarbesök med magen. My life as a sick girl. 

Jag hade lockat håret imorse men så här såg jag ut när jag kom hem. Regn och rusk.. Kan vi få sol och värme istället, snälla!