Läkaren ringde 15.30 och sa att hon skulle lägga sjukintyget i receptionen så att jag kunde hämta det innan 17 då de stänger. När jag kom dit låg det inget där och jag kände hur irriterad jag blev, men jag svalde och satte mig och vänta som de bad om. Efter en halvtimme orkade jag inte vänta längre då jag märkte att hon inte gjorde något för att få fram det. Hon bara satt på arslet i sin lilla kur. Jag skällde ut kvinnan (kärringen) i luckan och gick därifrån. Visst att det kan hända något som gör att saker glöms bort men när det händer något varje gång då är det inte tillfälligheter längre och DET gör mig förbannad. Hur svårt ska det vara att göra sitt jobb? Gu så förbannad jag var. Betedde mig till och med dåligt, men när man inte ens kan få en ursäkt utan istället en otrevlig undersköterska som sitter och säger grinigt att "det är ju inte mitt fel" då brinner det av för mig. Hade hon sagt "jag är ledsen att det blivit ett missförstånd, jag ska göra vad jag kan för att försöka fixa det här" hade hon fått min respekt, men inte med hennes attityd. Jag börja mer och mer tro att avsaknad av social kompetens, nonchalant inställning till det mesta och att se sjuka människor som mindre värda människor är krav för att bli insläppta som arbetare inom sjukvården. Inkompetenta människor. Och vet ni vad det värsta är? Att vi ändå behöver ha med dom att göra. Förnedrande.