Igår morse åkte jag till stugan och mötte upp mami för lite mys (och målning). Mamma erbjöd sig att komma och hjälpa till fredag och lördag och det tackade vi för. Jag mådde verkligen sämre än sämst igår (extremt uttjatat att skriva men true story) så mot eftermiddagen när det var tänkt att vi skulle åka hem till Harkskär och mami skulle sova kvar hos oss så bara kände jag hur jag inte orkade det.. Att vara med människor när jag mår dåligt är det absolut värsta jag vet.. Mamma är ju alltid mamma och jag vet att jag kan vara precis som jag är med henne, men ibland är det jobbigast att vara med de närmsta, som mami, för att jag vet att mamma mår dåligt av att se mig må dåligt och då kan jag liksom inte "slappna av". När jag inte orkar hålla fasaden uppe, det är då jag går i ide och stänger in mig ifrån mänskligheten. Och igår kväll var en sån kväll.. Jag mådde dåligt hela bilresan (och hela kvällen också för den delen) för att jag inte lät mamma följa med hem men nu blev det så och jag vet att mami förstår. Men dåligt samvete är ett ständigt gnagande faktum när man är sjuk och mår dåligt. Jag är inte en bra människa alla gånger. Jag känner ständigt att jag hade kunnat vara bättre, trevligare, mer engagerad, smidigare, roligare, mer omtänksam och uppåt än vad jag är och det mår jag svindåligt över men vissa dagar orkar man liksom inte ens tänka på andra och på att vara en bra människa utan då är det fokus på att "överleva" dagen typ.. 

Nu är luckorna på plats. Jag är inte alls nöjd med färgen men nu får de vara såhär tills vidare.. Det är typ samma färg när man håller den mot tapeten på väggen men sen när de kom upp på plats såg de nästan lila ut. Men men.. Med ny bänkskiva och allt blir det kanske bra. Vi satte tillbaka gamla knopparna. Vi får se om vi köper andra eller om vi kör på dessa. Det är ju lite roligt att någonting får stanna kvar ifrån den "gamla" stugan så tills vidare blir det bra.