Den glädjen blev ju långvarig... 5 minuter innan bussen skulle vara här så gick jag ut från busskuren och ställde mig ute vid vägen för att inte busschauffören skulle missa mig. Jag stod alltså exakt på den här fläcken och bussen åkte hela den här vägen utan att se mig... Jag vinkade och vinkade men chauffören satt och tittade ner i sin telefon så han såg ingenting utan brassade bara förbi. Pucko. Alltså på riktigt. Varför ska allt hända mig? Det är så enkelt med bil. Älskar bil, hatar buss. Därför är det ännu mer irriterande att när man för en gångs skull ska ta bussen så blir det bara massa strul.