Idag har jag varit på en liten runda för att handla hem julbelysning till vår utegran och lite annat smått och gott.. Men jisses vilken chock jag fick när jag kom till Valbo. Det var tjockt med folk och jag fick till och med åka och leta efter en parkering. Black friday och löningshelg.. Jag kunde inte valt en sämre dag. Vi tänkte åka på lite shopping igår men då var vi så himla slitna, men idag när jag kom till köpis ångrade jag skarpt att jag inte väntade tills imorgon. Eller att vi inte åkte tidigare i veckan..
En sak som slår mig vid såna här löningshelger är hur det är så himla många människor som blir som galna när lönen trillar in på kontot. Har folk på riktigt så slut på pengar så att man väntar in löningen, för att sen låta månaden börja om med att man sprätter alla pengarna när de kommit in på kontot, och följaktligen låta pengarna ta slut någon vecka innan nästa lön..? Jag fattar verkligen inte det där.. Om man har det så tight så att man väntar in löningen för att kunna ut och shoppa loss så förstår jag inte vad man gjorde i Valbo över huvud taget idag. Man borde kunna hålla en jämn "köp-nivå" under månaden så slipper man lönehetsen. Jag älskar att shoppa - den skriver jag under på. Men jag skulle aldrig sätta mig i den sitsen att jag väntar in lönen (eller jag är ju sjukskriven men ni fattar) för att sen ut och shoppa järnet. Jag vill kunna köpa det jag behöver även om det är den 20:e, 7:e eller 25:e. Missförstå mig inte nu.. Jag menar såklart inte alla som har det så dåligt ställt så att ekonomin helt enkelt inte går ihop; att man väntar in lönen för att kunna köpa mat osv. Det är en helt annan historia.. Jag pratar om den andra klicken människor som spenderar pengar bara för att man kan för att lönen trillat in. Vore det inte såå mycket skönare att hamna på plus istället..? Vänta in en månad eller två där man ligger lågt, sen ligga på plus i slutet av månaden så att man kan köpa det man vill/behöver då istället - när man själv vill och inte när lönen tillåter?

Ok.. Det var inte meningen att jag skulle bli någon wannabe economiska (som sagt: economistor shoppar inte så mycket som jag gör så jag tror inte att jag passar in i den kategorin, haha), men jag mår nästan lite dåligt över hur visa hanterar pengar.

En gång i mitt vuxna liv har jag också stått helt utan sparkonto (förutom lite låsta pengar). Den där "slut-på-pengar-längta-efter-income"-känslan har jag varit med om och den är fruktansvärd. När pengarna är så slut så att man liksom inte ens har något sparkonto att plocka ifrån, när det verkligen är helt slut. Det är inte roligt att behöva logga in på internetbanken varje gång innan man handlar.. Men då hängde jag såklart inte på köpis den 25:e heller. Aldrig!

Det har alltid varit en stor dröm och en målbild för mig att bli ekonomiskt oberoende.. Det är ett så himla luddigt uttryck tycker jag, men för mig innebär det att jag ska kunna leva ett "bättre än normalt" liv; leva på riktigt, bo där jag vill i det huset jag vill, resa mycket och kunna köpa det jag vill när jag vill det utan att pengarna liksom ska hindra mig. Mitt mål är inte att bada i pengar (eller ja tack om någon erbjuder mig), men jag vill kunna leva utan att pengarna ska ha en så viktig roll.. Men mest vill jag ha mycket para för att kunna hjälpa andra. Förstå vilken rolig grej att ha så pass mycket pengar "över" så att man kan ge bort till de man känner (eller inte känner) när man liksom känner för det. DET är en dröm! Jag har alltid försökt hjälpa människor så gott jag kunnat när jag märkt att det varit tight hos andra.. Ni vet när personen före en i kassan får medges ej och de börjar plocka bort saker för att köpet ska gå igenom. Då älskar jag att hoppa in! Eller när någon saknat busspengar osv.. Alla blir så himla tacksamma!

Värsta var dock när jag åkte driven på Mc Donalds när jag precis fått körkort. Jag hade precis tagit studenten och börjat jobba på riktigt men var inte stenrik direkt.. Då såg jag hur mannen framför mig drog kortet om och om igen men förmodligen saknades de pengar för de fick inte sin mat. Tillslut hoppade jag ur bilen och gick fram och sa att jag skulle bjuda honom på det där. Jag kommer ihåg att jag tänkte att det inte borde bli så himla dyrt för en ensam man så det borde inte svida allt för mycket i min ändå inte så jätteuppbyggda ekonomi.. Men sekunden efter att jag sagt det så såg jag att bilen var full med 3 barn och fru också. Det blev en ganska dyr cheeseburgare för min del, haha! Men de var såå himla tacksamma och mannen började till och med gråta. Förstå att kunna göra sånt för människor, hela tiden! Fantastiskt ju! DET är mitt mål. (Ni ba. HAHA! Hon har så långt kvar. Det är ju hon som är sjukskriven och lever på samhället just nu..) Men det är drömmar som håller oss levande, right?

Ok.. Det blev ett svamlar-, sväva iväg inlägg igen. Jag skulle egentligen bara skriva att jag varit på en liten shoppingrunda idag, vi har rensat upp i kontoret nu äntligen och så har vi haft en mysig kväll i soffan framför en film. Moneytalket blev en bonus!

Trevlig helg på er!