Idag var jag på sjukhuset 9-15. Tänk att man kan sakna mina älsklingar efter bara två dagar.. Eftersom jag är "ledig" på onsdagar så tog jag bussen till mina killar i Östhammar. Vi har grillat med svärisarna och haft en mysig kväll. Jag sover kvar här i Östhammar i vårt fina torp inatt med my boys och åker tillbaka till Uppsala imorgon em. Skönt att komma bort ifrån sjukan. Redan dag 2 är jag less på skiten.. Känns sådär att jag har 5 veckor kvar. Men jag ska väl vara glad att det äntligen händer något även om det inte alls är som jag trott eller hoppats. Idag tex gjorde de klart för oss: "Ni kommer inte ha mindre ont efter de här 5 veckorna och ni kommer inte bli friska. Vi hoppas att ni ska få verktyg från oss för att kunna hantera smärtan i vardagen bättre, men vi kommer inte kunna ta bort era kroniska sjukdomar eller er smärta. Hade vi kunnat det skulle vi ha vunnit Nobelpris för det för länge sedan. Dra ner era förväntningar till hälften redan nu på en gång." Sånt där lagom upplyftande, peppande samtal. Det är ju iaf bra att de är "ärliga".