Vad är ok som sjukskriven?
Idag har jag återigen inte mått så bra.. Jag sov ut till 9.30 imorse. Jag har mer ont på nätterna nu igen vilket leder till sämre nattsömn. Det gör att jag gärna tar mina pills på morgonen och sen försöker somnar om om jag kan tills medicinerna börjat verka. Då är jag förhoppningsvis redo att gå upp till ännu en ny dag!
Jag har fixat ett fotoalbum från vår Thailandsresa i helgen och idag slutförde jag allt så nu är det klart.. Jag körde personliga scrapbook-varianten med klipp och klistra. Jag är inte alls särskilt pysslig av mig men allt som har med foton att göra tycker jag är roligt att greja med. Älskar verkligen bilder!
Jag tog en liten runda på stan idag också. Inte för att jag behövde shoppa något utan för att jag behöver komma ut och se lite folk.. Jag har fortfarande svårt att förhålla mig till vad som är ok och inte när man är sjukskriven. Om man har influensa och är hemma från jobbet en vecka så förstår jag att det är "självklart" att man inte hänger runt på stan osv. Men när man som jag varit/är sjuk och sjukskriven så länge handlar mycket om att faktiskt överleva istället för att leva. Jag behöver komma ut och se lite folk, ta en runda på stan, åka ner till Nybro och hälsa på brors en helg, ta en mils långpromenad, gå ut och äta middag en lördagskväll och jag behövde åka på en resa till Thailand i 17 dagar i höstas/i vinter. Läkarna till och med tryckte på att det kunde vara bra att åka iväg hemifrån på en semester och bryta all negativitet som sjukdomar ger och istället bara vara ett tag.. Komma bort från tristessen i hemmet och njuta någon annanstans.
Jag har dock förståelse för om någon reagerar ibland när man springer på mig på stan och jag ser "så pigg och frisk ut". Om jag klarar av att göra det ena och det andra så kan jag väl jobba också... Jag om någon önskar att det vore så enkelt! Men det är det inte. Jag känner bara för att poängtera det ibland. Jag är fortfarande sjuk även om jag ser frisk ut ibland och jag är fortfarande sjuk även om ni springer på mig på stan med ett leende på läpparna. Jag försöker hitta balansen och göra saker jag mår bra av, precis som läkarna ordinerat mig att göra, samt vila, sova, vara hemma och ta mig igenom mina dagliga smärtor och allt övrigt som sjukdomar för med sig. Hoppas alla har någon form av förståelse för detta! Det känns så jobbigt att poängtera sånt hela tiden så jag gör det någon gång ibland och det får räcka. Tro mig; om jag var frisk och pigg skulle min blogg bestå av bra mycket roligare texter och trevligare bilder än sånt från hemmet till 90 procent. Förstår vi varandra bättre nu? Jag vill inte vara i den här situationen.. Jag kämpar stenhårt för att komma bort från den, samtidigt som jag försöker acceptera min kroniska sjukdom. Jag försöker hela tiden göra det bästa jag kan av livet trots de motgångar som sjukdomar innebär. Så istället för att ha dåligt samvete när jag tittar i vårt Thailandsalbum ska jag försöka vara tacksam för att jag hade möjlighet att åka.
Hoppas ni haft en bra start på veckan! God natt!
Kommentarer
Postat av: mormor
Självklart ska du om/när du orkar göra sånt som du mår bra av :) <3 <3 <3
Jag gillar att läsa din blogg, beundrar dig som skriver så ofta - min har inte kommit igång än efter en längre paus! Kram, kram.
Postat av: Josefin
❤️
Postat av: Anonym
Inga ord i världen kan beskriva så stark min kärlek är till Dig, min älskade dotter! Puss Mammi ♥️
Svar:
Evelina Nilsson
Trackback