Nu ska ni få veta vad jag älskar.. Jag absolut älskar när läkarna gör sitt jobb. Det är så underbart när man ringer på fm för att få en telefontid och så får man en telefontid 14.30. Då sitter man som ett ljus och vaktar telefonen från 14-16, vågar knappt gå på toa, vågar knappt svara i telefonen utifall att de ska ringa precis på sekunden när man svarar och därför missa det. Telefontiden igår var bara till 15 tydligen fick jag veta när jag senare ringde upp för att kolla så jag fortfarande stod kvar i kön. Dom är bara bäst! Detta händer nog 1 av 3 gånger som man väntar inplanerade läkarsamtal. Och det som är ännu härligare då är att när en läkare missat en tid måste man ju själv försöka få tag på läkaren. Och denna jakt är ganska utdragen. Det innebär att man måste ringa in till sjukhuset och ställa sig i kö eftersom det inte finns ett enda nummer någonstans där man kan få kontakt med någon direkt. Allt är detta härliga kösystem. Eftersom sjuksköterskorna inte heller är särskilt duktiga på att göra sitt jobb när det gäller telefonsamtal så kan det bli så att man förlorar även en sån uppringning. Då får man prova igen, men då har de stängt telefontiden för dagen. Då provar man igen dagen efter och förhoppningsvis ringer de upp när de sagt att de ska göra den här gången, fast oftast typ 2 h efter den utsatta tiden. När man äntligen får kontakt med sjuksköterskan och förklarar att man behöver få kontakt med en särskild läkare som inte ringde upp på utsatt telefontid är det oftast så att "han är på en annan avdelning nu i tre veckor men är åter nästa månad, så prova ring tillbaka då igen för vi kan inte boka in så långt fram", eller "hon forskar dagtid i 5 veckor nu och enda gången hon är här är nattetid och då finns inga telefontider", eller "ja hon är här men nästa lediga telefontid är inte förrän om 14 dagar". 
(Skrev detta igår men glömmer alltid att trycka på publicera...)