Jag träffade min läkare som är ansvarig för min medicinering också efter första läkarbesöket. Det gick väl sådär. Jag håller ju på trappar bort en av mina mediciner, men jag har mycket mer ont tyvärr. Eller det är väl självklart att det blir så när man tar bort mediciner, så egentligen förstår jag inte hur läkaren kunde tro något annat.. Jag vet att läkarna vill mig väl men ibland känns det som att de inte har den blekaste aning vad de pratar om. Det är en sak att läsa om det i en utbildningsbok men verkligheten ser oftast annorlunda ut. Så eftersom de förmodligen inte varit sjuka på samma vis som oss patienter så vet de ju inte egentligen hur det är att vara sjuk på riktigt. Och där känns glappet mellan deras kunskap om sjukdomar och mediciner och förståelsen över hur det är att leva med det dagligen ganska stort. 

Jag ska nu fortsätta trappa bort medicinen jag jobbat med att trappa bort tidigare (med målsättningen att bli opioidfri för att kunna komma tillbaka till arbete, få köra bil igen osv.) och så ska jag lägga till ytterligare en annan medicin och öka på dosen på två av de mediciner jag redan har. Så fort jag "får" plocka bort en så kommer det nya. 

Jaja. Jag är väl nöjd med de här Uppsala-besöket. Nu sitter jag på tåget på väg hem igen. Skönt!