Idag har jag varit ute på långprommis och sen blev det en standardfrulle. Jag mådde otroligt dåligt igår men idag är det lite bättre igen. Hur gärna jag än skulle vilja jobba inser jag själv mer och mer att det inte är möjligt i dagsläget.. Jag hoppas innerligt att forskarna hittar ett botemedel mot denna skitsjukdom så att man kan få bort titeln "kronisk sjukdom". Dessa två ord är så otroligt deprimerande eftersom de betyder att man alltid kommer vara sjuk. Jag saknar att köra bil, att jobba, att träna som jag vill och att ha fullspäckade dagar. Just nu håller jag humöret uppe tills min inläggning på akademiska i Uppsala. Man måste ta en dag i taget.

Jag har gått upp 10 kg igen sedan jag började med sprutorna för ungefär ett halvår sedan. Jag vet att mycket av det är pga medicinerna och det gör att jag är ännu mer less på viktuppgången, för att allt dåligt i mitt liv beror på sjukdomar. Jag hatar sprutorna och det här är absolut sista gången jag ger dem en chans. Jag är såklart inte överviktig men jag är inte alls bekväm i min nya fylligare kropp. Hälften är väl vätska och hälften är väl fett typ. Man samlar på sig otroligt mycket vätska, samtidigt som man inte får någon mättnadskänsla utan är hungrig och sugen jämt, vilket såklart resulterar i att man äter jämt. Eftersom jag aldrig har haft problem med vikten har jag alltid ätit vad jag är sugen på när jag är hungrig. Jag inser mer och mer att man inte kan äta vad man vill bara för att man inte går upp i vikt (i vanliga fall när jag inte tar sprutbehandlingen), utan det handlar ju i grund och botten om att ta hand om kroppen. Trots att jag inte går upp i vikt av all skit jag stoppar i mig mår ju kroppen ändå väldigt dåligt av allt onyttigt. Det är dags att mogna lite i tänket.. Att äta godis varje dag är inte hållbart! Man ska ha samma kropp hela livet och det är dags att börja ta hand om den nu. 

Jaja. Sista sprutan är tagen for life.. De får hitta ännu en ny behandling för den här har inte hjälpt alls. Extremt grinig och lättirriterad har jag varit, ganska känslig (något jag inte alls är i vanliga fall), mer ont, otroligt svullen mage av smärtorna, aknen from hell och såklart viktuppgången. Jag vet att allt kommer återgå till det normala när behandlingen går ur om ungefär ett år, och tills dess ska jag försöka skapa mig ett nyttigare liv. Äta bättre och komma igång med våra promenader igen. Sound like a plan right?