En sån dag
Kom precis hem från hc. Mina armar har varit bortdomnade i 4 veckor, jag kan inte böja fingrarna på typ en halvtimme när jag vaknar på morgonen och min värk i fötterna har exploderat. Jag måste sitta och röra på fötterna massa innan jag ens kan ställa mig på dem på morgonen för att det gör så himla ont. Sen stapplar jag fram som en kärring i flera timmar innan jag kommit igång för dagen. Samma visa varje morgon.
Jag var hos läkaren i över en timme. Jag fick samma svar som alltid: "Mycket märkligt, jag vet inte vad det här kan bero på."
Tack för den professionella bedömningen!
Jag hoppas innerligt att Uppsala kan ge mig svar när jag får tid där. Remissen är skickad och inom 3 månader ska jag ha fått en tid. Jag väntar som ett barn på julafton på detta.
Jag känner mig skitless idag (igen). Men snart kommer Johan iaf, något positivt! Och den här lilla prinsen är också något som räddar mitt liv. Gohjärtat! Undra hur mitt liv hade sett ut idag om jag inte fått hem dig lilla grisen?
Kommentarer
Trackback
