När livet liksom inte känns sådär jättekul. När läkare inte gör vad de förväntas göra. När man blir runtskickad mellan sjukhus och ingen avdelning vill ta ansvar över en. När allt som har med sjukhus att göra bara är sådär galet struligt och bökigt och man själv sitter mitt i smeten och väntar, väntar och väntar utan att det händer något. När ansvaret över mitt liv ligger i sjukvårdens händer och de inte bryr sig det minsta om att hjälpa mig. När man inte orkar vara sjuk längre. När man drömmer så otroligt mycket om att gå till jobbet och bara leverera. När man önskar att man vaknade frisk och slapp ligga kvar i sängen någon timme innan man ens orkar ta sig upp för att det gör för ont att stå innan morgonmedicinerna börjat hjälpa. När allt känns skit. När jag önskar så himla mycket att jag bara kunde byta kropp till en som funkar och som inte är sjuk. När livet handlar om att överleva istället för att leva. När man tappar hoppet. När man är så himla förbannad på livet. När man hatar allt. När minsta lilla skitsak får bägaren att rinna över. När man bara vill vara ifred.