Men så när jag satt i soffan med datorn kröp Edward upp till mig och låg nära. Jag gosades med honom och helt plötsligt kände jag det äckligaste djuret som finns på denna planet bakom hans öra. Behöver jag ens berätta att paniken spred sig fullkomligt och jag kände hur det kröp på hela mig.. 

Men en riktig kvinna reder sig själv sägs det så det var bara att plocka bort äcklet. Jag eldade sedan upp den med ett leende på läpparna och det var ett sant nöje att se den dö. Bara tanken att det nu finns en fästing mindre gör mig alldeles lycklig.. 

Tänk att detta äckeldjur har förstört mitt liv! Som jag hatar det lilla kräket. Det finns även forskare som har studerat fästingar och deras bidrag i världen men ingen har hittat någon anledning till varför de ens existerar över huvud taget. 

Dom behövs inte till något och det är inte ens ett enda djur som vill äta dom. 

Hatar dom!!!! Och hatar dom ännu mer när dom är överflödiga. Visst om de behövdes för att göra honung eller nåt, men bara finnas tillför att spridasjukdomar?! Och så är dom så galet äckliga så jag vill typ stänga in Edward i badrummet så han inte kommer och kryper ner med mig inatt i sängen. Och sen vill jag sanera hela lägenheten utifall han har fått med sig fler kräk in. 

Imorgon ska iaf jag fixa fästinghalsband och droppar till Edward. 

Men vi människor då? Vad kan vi göra för att slippa de där äcklen? Stövlar och vitlök verkar vara det mest optimala. 

Jaja.. Släpp fästingen nu. God natt!