Igår kväll var andra gången som jag bröt ihop sedan jag flyttade hit.. Allt bara kändes så himla jobbigt. Jag brukar ibland få för mig att "leta tecken" runt omkring mig om det är något särskilt.. Jag brukar tänka på det jag är osäker på/vill ha ett tecken kring och sen hoppas jag på att få något som visar mig i rätt riktning. Och nej jag är inte kristen och letar inte efter tecken från gud eller något sådant utan bara allmänt i mig själv. Mer The Secret typ. Här kommer flumm big time... Att jag ens skriver det här. Jaja here we go! Tex om jag undrar vad jag ska äta (visserligen brukar det vara djupare saker än så som jag funderar på men anyway) och så går jag ut och tänker på det. Det första som dyker upp då är ett tecken. Självklart ser jag ju det jag vill se men då tror jag att jag undermedvetet tar fram vad jag är sugen på med omgivningens hjälp. Det första jag ser kanske är någon som går förbi med en påse sushi. Där har jag mitt tecken! Sen kanske det har blåst förbi Mc Donalds-skräp innan men eftersom jag inte såg det så var det inte det mitt undermedvetna tog fram.. Så igår kväll gick jag ut och gick runt runt i 1,5 h. Tror ni jag fick några tecken då på någonting? Nej. Så det jag ville komma fram till var; prova inte min teori för den funkar inte när man verkligen behöver den.
Jag är tacksam över mitt lilla hem också. Fast jag tycker inte om att bo mitt på stan tor-sön natt. Att bara gå ut med Edward runt huset är galet. Det ligger helt seriöst glassplitter och spyor överallt. Så himla äckligt!