Det här lilla hjärtat höll på att dö idag. Som tur var hände det när han inte var hos mig. Hade det hänt här hade jag också dött, fast av panik. Han satte ett tuggben i halsen. Han fick ingen luft, spydde tre gånger men han fick fortfarande ingen luft för det var tvärstopp.. Som tur var löste mina hjältar det alldeles otroligt genom att köra ner handen i halsen och dra upp det. Den satt tydligen som berget men tillslut lossnade den och Edward fick tack och lov luft igen. Han har varit alldeles slö och konstig ikväll och bara legat. Undra om han är knäckt av sin nära-döden-upplevelse eller om det bara är en tillfällighet. Lilla hjärtat.

Jag vet helt seriöst inte vad jag hade tagit mig till om han hade dött. Det låter såå nördigt men Edward har verkligen "räddat" mig mitt i all skit. Han har fått mig att tända en ny liten låga av hopp och livsgnista. Inte så att jag på något sätt saknat hopp och livsgnista innan visserligen men.. Sjukdomar som fått mig att må så dåligt att jag vissa dagar bara legat och spytt och inte ens orkar tagit mig upp ur sängen, en galen smärta i magen som känns som knivhugg, breakup, "missa" sin chans till drömjobbet, bli fattig och ful, en flytt, heltidsstudier, väldigt starka mediciner med allt vad det innebär och en del andra saker som ni inte har någon aning om är nog mer än vad man borde bli utsatt för egentligen och mer än vad man borde behöva klara av att gå igenom. Det var så skönt att bara lägga fokus på något annat när Edward kom in i bilden och att ha någon annan att ta hand om för att flytta alla tankar från mig lite.. Edward my little sunshine. Helt sjukt hur ett djur kan betyda så mycket och påverka så mycket.

Annars då.. Jag pendlar typ 300 ggr om dagen mellan att respektera läget och att fortsätta kämpa på och behålla mina drömmar (jag har dock insett att jag aldrig kommer att acceptera min situation för det är jag alldeles för **hittar inte rätt ord** för). 

Och så kommer nästa tanke. Fuck allt! Jag ska komma tillbaka starkare än någonsin och minsann visst nå mina drömmar om ett välbetalt bra jobb, snygg bil, resa massor och se världen, vara en snygg businesswomen, hus, gifta mig, få familj och bli lycklig! Ingenting ska någonsin få stoppa mig. 

Och så BAM. Käftsmällen som påminner om att det inte alls kommer att gå för det finns inget fucking botemedel mot min äckelsjukdom. Det kommer aldrig gå att kombinera mina drömmar med min situation. Det är så här det är. Hur svårt ska det vara att fatta. Gör det bästa av det bara och sluta var naiv och dröm en massa... 

Ja jag tror ni förstår.. Jag pendlar mellan hopp och förtvivlan hela tiden. 

Men men. En dag i taget. Två steg framåt, ett steg tillbaka... 

God natt! Hoppas ni alla får en grym vecka.