Alltså ni förstår inte hur lycklig jag kommer vara om 2 månader om vi blir godkända på C-uppsatsen och jag är klar med skolan!! 

Jag är borta i skallen idag. Eller egentligen är jag väl det alla dagar men idag har jag märkt det extra tydligt. Visst att jag märker att jag är borta i huvudet av medicinerna även när jag bara är hemma; att inte ens hänga med på händelserna i en lame tv-serie är liksom beviset på det. Men när man står mitt på torget som ett fån och undrar vilka ställen jag har varit på, då är det inte roligt.. Dessutom var jag så nyfiken när jag skulle gå in på fastighetsbyrån eftersom jag aldrig varit in där, så när jag väl kom in och efter att ha inspekterat stället x antal sekunder för länge insåg jag att det stod en tjej och glodde på mig och undrade vad jag gjorde där. Jag glömde såklart bort helt vad jag ville säga och det blev något i stil med: "Hej jag håller på med en C-uppsats-uppsats och undrar om ni vill vara med på den".. Alltså say what?! Sämsta presentationen ever. Om jag tappar tråden så är den dessutom borta för alltid och det blev bara värre och värre. När jag inser att jag "sagt bort mig" hakar jag upp mig på det och det gör att allt därefter också bara blir pannkaka... Om jag vill jobba som mäklare i Gävle så är jag då iaf rökt där för all framtid. Dom måste ha undrat vad det var för blåst blondin som lyckats tagit sig igenom en 3-årig högskoleutbildning och dom tänkte nog att "hon kommer aldrig lyckas".. (Hej överanalysering)

Jaja. Blå himmel. Jag lever. Gävle är en liten prick på kartan och allt som händer här är bara små struntdetaljer världsligt sett. Inte fastna vid detaljer.