Jag har varit så ledsen ikväll.. Det är inte många gånger per år som jag gråter men idag tror jag det behövdes. Det blir bara för mycket tillslut. Mormor ringde och pratade lite och efter det bara rann det ur mig. Finaste bästaste människor som ska behöva stå ut med så mycket. Visst att jag är sjuk, mår dåligt och hit och dit, det kan jag ta (oftast). Men när det börjar bli allvar på riktigt och går ut över liv eller död, en oskyldig liten flicka som nyss kommit till världen, då är det tametusan inte ok längre. Vad är poängen med all skit som händer? No offence till er som tror på något högre - det får ni gärna fortsätta göra - men jag är inte med alls här. Det kan bara inte vara så att någon sitter där uppe och tycker att det är ok att saker som dessa händer. Livet är så galet orättvist! Människor som faktiskt nästan förtjänar hemskheter kan gå igenom ett helt liv utan en skråma medans världens mest godhjärtade människor ska bli tvugna att gå igenom motgång efter motgång. Jag vet inte vad jag ska tro på längre. Förr trodde jag att vad som goes around comes around men det är den största slap in the face som någonsin funnits. Det är bara inte så för det har jag fått bevisat motsatsen. Men vad är meningen? Varför? Kan någon förklara det för mig? Jag verkligen hatar sjukdomar, dåliga besked, sorg, smärta. Ni ska veta att jag och många, många fler med mig tänker på er och hoppas och tror att allt ska bli bra ❤️ Love you!