Inatt kan ju ha varit min värsta natt typ någonsin.. Edward blev akut jättedålig igår kväll. Det var så himla hemskt att se honom så och han gick från att vara världens piggaste och gladaste lilla valp till att bara rasa ihop. Han kunde inte stå, började skaka och kissade på sig hela tiden. Kl 23 kom vi till Ultuna i Uppsala och när vi kom dit var det bråttom.. Veterinären mötte upp oss på en gång, satte flygplan på honom och sen berättade hon att han var otroligt dålig och skulle bli inlagd på intensiven. Hon förklarade att han troligtvis inte skulle klara natten men de skulle göra allt de kunde för att rädda hans liv. Hon tyckte att vi skulle åka hem eftersom vi ändå inte fick träffa honom mer när han var inlagd.. Han var liksom redan borta när vi lämnade honom så vi fick säga hejdå och lämna honom kvar. Brutalt, vidrigt, hemskt och sorgligt var det.
Vi hade ju aldrig kunnat anat att det var SÅ allvarligt.. Det kom ju från ingenstans och det gick så himla snabbt!
Vi åkte hemåt igen när vi gjort allt vi kunde och behövde. Kl 2 kom vi hem och då mådde jag så himla dåligt så jag har inte sovit många timmar inatt. De ringde vid 3.30 och sa att läget var oförändrat men att han levde iaf. De lovade att återkomma om det blev bättre eller sämre.
Det har varit den längsta dagen någonsin idag och vi har bara gått och väntat på deras samtal. Vi provade ringa under dagen men de kunde inte säga något eftersom veterinären inte var på plats.. De ringde inte förrän 16 idag. 12 timmar senare!! De berättade att han hade varit medvetslös på morgonen men hade piggnat till sig något under dagen. De ville dock ha kvar honom för vidare uppsikt så han är kvar där fortfarande.
Troligtvis har han fått i sig snus/cigarettfimp och blivit förgiftad utav det. De hade även hittat några kärnor som han måste ha fått i sig ute. Självklart håller vi koll på honom hela tiden och petar ut om vi ser att han stoppat in något i munnen. Men samtidigt så är han en valp och nyfiken på allt och det är omöjligt att ens hinna se varje gång han stoppar in något.
Den positiva nyheten är att han fortfarande lever. Men det är också det enda vi vet!
Vi hoppas verkligen att han kommer piggna på sig så vi kan få hem honom snart igen.. De tre veckorna han nu har varit hos oss har han fått oss att må så mycket bättre. Han ger så mycket och vi behöver våran lilla prins! Igår kändes det nästan som ett dödsbesked och vi var så himla ledsna båda två och ställde in oss på det värsta. Men eftersom han klarade första natten, som enligt veterinären var den mest kritiska, har vi nu börjat våga hoppas på att vi ska få hämta hem honom levande igen!
Jag har tyckt illa om rökare innan men efter det här är hata ett för milt ord. Tänk att era äckliga giftpinnar nästan tog död på vårat lilla hjärta! Hur tusan kan man vara så sunkig så att man först drar i sig gift, som dessutom alla runtomkring måste få i sig också eftersom ni rökare är överallt. Att sedan så äckligt nonchalant bara släppa denna vidriga cigarett på marken är för mig helt oförståeligt. Snus är väl inte heller bra men det drabbar åtminstone bara dem som snusar (så länge ni också slänger dom i soporna som allt annat skräp).
Det känns så hemskt att han ligger där i Uppsala och kämpar för sitt liv och vi inte är där.. Jag tror iaf att han kommer bli bra och att vi får hämta hem honom snart igen! Men från och med nu vill jag att alla sunkisar som läser min blogg och som vägrar sluta röka åtminstone kan börja slänga dom i soporna så inte fler behöver vara med om detta.
Han är liksom en av få saker som känns bra just nu mitt i allt elände i vårat liv med sjukdomar osv. Jag vill bara få hem honom igen!!
Lillgrisen ❤️
