Han har en ny svart vinterjacka på sig.
Han heter Lucas. Hans ryggsäck är lite för stor och det är samma sak med skorna. De glappar när han går upp för backen mot skolan. Varje vardag i precis den här backen har Lucas ont i magen. Varje dag är det någonting nytt hans klasskamrater påstår att är fel med honom.

Förra veckan var hans bruna jacka fel, någon sa att den såg ut som en billig tantjacka och sedan var det igång. De slutade inte förrän de rivit den av honom och stampat ner den i en lerpöl. Han fick gå hem i t-shirt trots att det var minusgrader. Hans mamma köpte en ny jacka till honom. En svart.

I går var det framtänderna. En kille slog mot hans mun för att tänderna inte skulle sticka fram så fult. De andra skrattade. Lärarna såg ingenting. Lucas kan omöjligt i förväg veta vad som är fel med honom i dag.

Just nu vet han bara att det gör ont i magen.

Kanske känner du till Lucas.

Kanske gick Lucas i din skola? Kanske har du sett Lucas när han lommar med nedsänkt huvud och glappande skor? Kanske är Lucas han som aldrig blir bjuden på dina barns kalas? Kanske har du varit Lucas? Kanske har du mobbat Lucas?

Kanske heter han inte Lucas utan Oliver, Miriam, Mohammed, Johan eller Sara. Martina eller Maximilian. Jag valde Lucas för att det är ett av de vanligaste namnen i dag. Egentligen spelar det ingen roll. Poängen är att det är ett barn. Inget barn ska ha där obehagliga känslan i magen. Det är fruktansvärt att det ska behöva vara så.

Ändå är det så.

Polisen i Finland har i sociala medier delat med sig av en lapp skriven av en 14-åring som inte såg någon annan utväg än att ge upp. Ett barn som gått med ont i magen till skolan för många gånger. Fått nog av rädslan. Skrev meningen ”snart är det ingen som bråkar mer med mig” och tog sitt liv.

Jag vill inte att det ska fortsätta så här. Du vill förhoppningsvis inte heller det.

Men av allt att döma verkar mobbningen inte försvinna av sig självt. Så vad kan vi göra?

Det finns ett populärt citat som lär komma från Mahatma Gandhi. På sistone har det börjat spridas mer och mer. Uttrycket är ”Be the change” och är en kortare variant av ”Be the change you wish to see in the world”.

Var den förändring du vill se i världen.

För tyvärr kommer du aldrig att kunna rädda varenda ett barn som går till skolan med magont varje dag. Du kommer aldrig ha makten att göra hela världen till en trygg och kärleksfull plats.
Men det är ingen nyhet att barn inte gör som du säger utan som du gör. Hur ska barn kunna bete sig som medmänniskor om vi vuxna inte gör det? Om vi dömer människor, skyller ifrån oss och ägnar vår tid åt att klaga på hur inkompetenta och dumma i huvudet den och den är. Om vi struntar i att fråga hur det är när vi ser att en annan människa mår dåligt. Om vi inte säger ifrån när vi vet att någon behandlas illa.

Du kan faktiskt göra en stor förändring och det kostar dig absolut ingenting.
Du kan vara trygg och kärleksfull.
Sluta hamna i meningslösa konflikter. Snacka inte skit om andra. Skapa din egen värld där du ger kärlek, acceptans och förlåtelse och får kärlek, acceptans och förlåtelse tillbaka. Det är där det börjar. Ju fler som väljer att vara förändringen de vill se i världen, desto bättre och härligare plats kommer det att bli. För oss och för alla barn.
Var förändringen.