Veckorna from hell

Det här är utan tvekan mina värsta endoveckor ever.. Jag mår illa hela tiden, har så ont så att jag spytt, det kliar (!!!) på hela mig, spenderat åtskilliga timmar i badkaret, jag går inte en meter utan värmekudden, svettas-fryser-svettas, kan knappt gå på toa (varken ettan eller tvåan) för det bara ilar och hugger i hela magen, fosterställning for the win. Det finns ingenting som varit bra de senaste veckorna förutom världens bästa människor omkring mig. Till råga på allt fick jag en jobbig allergireaktion på någon av medicinerna så jag har varit prickigkorv i hela facet. Tack och lov börjar det gå ner nu. 

Idag har jag varit till en 4:e läkare på drygt en vecka. De andra har varit bra men hon var fruktansvärd.. Hon hade dålig attityd från start och tyvärr var jag inte sen att haka på så det blev 40 minuters munhugg. Jag fick en spruta i skinkan och nya mediciner som vi ska ge en chans. Förhoppningsvis vänder det snart. 

Det här är vad jag äter nowadays. Mackor, frukt, godis, tomtegröt, majskolvar. Lätt mat. Bara tanken på något mer "matigt", uuh. 

Vad finns det mer att säga.... Du är grym som kämpar på! ❤️ "What does not kill you makes you stronger". Dock känner jag att du redan börjar bli stark nog i detta nu... :( Dags för ljuset i tunneln snart......

Men du, ska vi leka en av mina lekar igen...? "Jaaaa Josefin, gääärna!!!" ;-)
Vi lådsas vi att vi hoppar fram 10 år i tiden nu och tittar tillbaka på ditt stapplande i mörka tunneln. Du ser var du stod just idag och du ser hur långt du hade kvar till du såg ljuset. När du tittar tillbaka förstår du antagligen att det kanske inte var den tunneln du hade valt att gå in i från början, och kanske inte heller det ljus du tänkte att skulle komma ut till. Men jag är övertygad om att du om 10 år tittar tillbaka på din tid och ser varför, och är tacksam över vart det tagit dig. Kan kännas orättvist och tufft just nu mitt i mörkret, (tänkte börja babbla om att så länge se de små bra sakerna i tillvaron som ficklampor på vägen nu, men det skiter jag i, hahaha) men fortsätt kämpa älskade, tuffa syster! För du vet ju att "everything happens for a reason".

Önskar jag fanns där för dig på närmare håll nu, men jag skickar all min kärlek till dig med express över Atlanten. Älskar dig, underbara, otroliga DU!
Kram Sis <3