- VARNING! LÄS PÅ EGEN RISK! -
Jag vill bara uppdatera er och tala om att jag lever.. Mina fina som läser bloggen har hunnit blivit oroliga eftersom jag försvunnit härifrån och det var ju inte alls meningen. Det finns en enkel förklaring till min frånvaro. Jag har ledsnat ur fullständigt. Fuck sjukdomar! Jag har krigat på nu och tänkt positivt, att snart vänder det, i över ett halvår nu.. Snart försvinner smärtan i magen, ögoninflammationen, mina vidriga besvär vid toabesök, borrelian, febern, tröttheten, allt. Men nu då? Vad ska jag tänka nu när det liksom aldrig blir bättre?
Jag mår dåligt, absolut. Utöver alla kroppsliga besvär så börjar det sätta sig på psyket. Jag börjar bli en bitterkärrring som hatar allt och alla. Vill inte vara trevlig, vill inte träffa folk, vill inte hoppas på bättre tider och sedan bara bli besviken över att det aldrig kommer, vill inte tro och tänka att framtiden ser ljus ut. Det blir liksom bara en slap in the face varje vecka som går utan någon som helst förbättring.
Ni som varit sjuka länge? Hur gör ni? Vad är hemligheten? Ni får gärna tala om den för mig för jag har slut på idéer.. Det här är varför jag har hållit mig borta. För att jag är medveten om vad jag har blivit och jag vill inte dra ner människor med min negativa energi. Dessutom vet jag inte vem jag är längre. Min nya identitet som sjuk passar mig inte och att hitta sig själv i sitt nya hopplösa liv som sjuk är inte så lätt. Självklart har jag min superknapp kvar som jag kan slå på när det behövs. Le, säga att allt är bra, verka frisk och som vanligt. Men jag kan tala om att det är fake. Oftast. Ibland mår jag bra på riktigt och blir påfylld med lycka men oftast är det något som kommer och förstör när den känslan dyker upp. Det känns precis som att när jag skrattar och är glad så tänker någon att; HA så ska hon inte få känna länge till. Vi slänger in något dåligt så hon får veta sin plats.. Ett hugg i magen kanske så hon måste stoppa i sig värktabletter som hon hatar! Hon ska minsann inte få må bra.
Var tacksamma som tusan ni som inte är sjuka. Det är en självklarhet för många att vara frisk men det är något man borde vara tacksam för!
Vad har jag gjort sedan sist? Skrivit B-uppsats i skolan. Suttit x antal timmar i badkaret. Bakat. Sovit. Tittat på serier. Gjort adventsfint. Myst med grisen. Varit på hockey. Haft familjen på besök.
Nu kan det verka som att jag har en helt hopplös inställning och att jag har givit upp hoppet alldeles. Men innerst innerst inne tror jag att det kommer bli bra. Jag tror att jag kommer klara plugget, bli frisk, få det jobbet jag vill ha och allt därefter. Karman tror jag fortfarande inte på för jag har tametusan inte förtjänat den här skiten (även om tanken har slagit mig att jag kanske var Hitler i ett tidigare liv?).. Men hoppet är det sista som överger en och det finns kvar där någonstans! What does'nt kill you makes you stronger. Vi får väl se hur stark jag blir efter detta! Pippi Långstrump kan då slänga sig i väggen när jag tagit mig ur det här, den saken är klar!
